Efter jobbet igår satte jag mig i bilen och drog iväg till Västerås och mäklaren. Köparen var redan där när jag kom, så de hade inte ångrat sig! Det är en familj med 2 barn som köper, och de ska ha det som sommarstuga.
Men det var bara mannen jag träffade igår. Han frågade om vi kunde åka och titta på stugan efter (!) att vi skrivit på köpehandlingarna hos mäklaren. Så det gjorde vi, och han var nöjd med vad han såg! De planerar att byta golv och dra el till dasset och sätta in en mulltoa.
Och så småningom dra in vatten och avlopp.
När vi varit i stugan så åkte vi upp till bonden och de skrev på arrendekontraktet. Sedan skulle Köparen åka hem och föra över köpeskillingen  (nya ord för mig…) till mäklaren. Imorgon åker de bort 1 vecka men när de är hemma igen så har ju mäklaren sett att överföringen gått igenom, så den 12:e ska vi ses och Köparen får nycklarna.
Om ni bara visste vilken lättnad det här är!! Jag kan förstå om man inte förstår, jag tycker själv att det är svårt att fatta varför jag känt så här för en söt liten stuga. Men nu struntar jag i att försöka reda ut det, och njuter av att det löst sig!

På vägen hem körde jag en liten omväg och drog iväg till Knäckebröhult och hälsade på Granntanten , Hansominte, Junior och Minior.
Vilket underbart hus de bor i! Och så himla fint inrett! Hemtrevligt, snyggt och mysigt!
De hade middag färdig lagom när jag kom (oj, hoppsan att jag prickade in middagstid att komma…;)) och det var en supersmarrig gryta. Mmmm!
Malte, den smarta vakthunden, hade hälsat översvallande på mig när jag kom. Och när jag satt mig till bords kom han och la hoppfullt sitt huvud i mitt knä. Men han tyckte mitt bordsskick var under all kritik! Jag spillde inte en enda gång! Så han gick besviket och la sig i sin bädd och tvärsomnade. Efter en stund snarkade luspudeln!

Vi tvåbeningar satt och babblade om allt från yxmördare (på riktigt så pratade vi om det!) till bloggande, bostäder och allt annat där emellan. Och plötsligt insåg jag att klockan var 21.40 och vi hade inte ens gått husesyn än. Så det gjorde vi. Och alltså, Granntanten har världens finaste walk in closet i anslutning till sovrummet! En riktig dröm!
Men sen var det hög tid att ta sig hem.
Från Knäckebröhult kör man en grusväg från huset, utan belysning. Sen kommer man till en asfaltsväg, utan belysning, innan man kör ut på motorvägen. Som är utan belysning! Jag kan inte minnas när jag körde på en väg utan vägbelysning senast. Det var becksvart! Och efter ett tag kom en störtskur, så inte ens med vindrutetorkarna på högsta hastighet såg jag nåt. Bara att krypköra. Som tur var så var det bara en skur, så det lugnade sig snabbt!
När jag kom hem så skyndade jag mig att blaska av mig och gå och lägga mig.
Så nöjd med gårdagen!