Sakta, men säkert

Fast mer sakta än säkert, kanske… Men kanske, kanske att det har vänt nu? Jag är inte lika orkeslös längre i alla fall. Och inte lika snorig. Det är alltid något! Men jag hostar ju fortfarande som om jag varit storrökare i 35 år. Och jag känner mig ju inte som att jag skulle springa maraton, direkt. Men kanske i alla fall gå till centrum och handla? Bara det vore ju ett framsteg!

Jag ska ta och ringa sjukvårdsupplysningen när min telefon bara har laddat. Ska fråga när jag kan tänkas vara smittfri, i alla fall. OM jag inte smittar så kan jag vara med familjen på julafton, åtminstone. Planen var annars att jag skulle flytta in hos Systeryster redan imorgon, och stanna kvar till annandagen. Men om jag överhuvudtaget åker dit så kommer jag inte sova kvar alls, för jag skulle hålla hela huset vaket med min hosta.

 

6 reaktioner på ”Sakta, men säkert

    1. Tack!! Men jag vågar inte riskera att smitta familjen med den här vidriga influensan. Så jag blir hemma, men är glad att det i alla fall går åt rätt håll nu! Kram

      Gilla

  1. Nu har du väl varit förkyld så det räcker för hela 2017!
    Krya på dej o God Jul o Gott Nytt År! 💕🌟💕

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s