Drömmar

I natt drömde jag en så märklig och sorglig dröm! Det var som att se en film, nästan. Fast jag var även med i händelserna.

Det var krig, och en stor familj med många barn gömde sig. Till slut så hittades de av fienden och togs med bort någonstans. De kom ifrån varandra, och när kriget var slut så letade de så klart efter varandra. De visste inte om deras anhöriga, fruar, män och barn, levde eller vad som hänt dem. Efter massor av år, 40-50 kanske, så sa en man- Nu letar jag inte efter min fru längre, nu söker jag bara svar. Han hade gett upp om att hon levde, men ville få veta vad som hänt henne. Så oerhört sorgligt! Han hade rest runt i världen och letat i så många år, följt upp spår.

Det är konstigt hur drömmar kan vara. Ibland helt ologiska, ibland minns jag inget alls av vad jag drömt och så ibland glasklara och jag minns exakt! Och jag minns även känslan i drömmen, rädslan när fienden kom, sorgen över att skiljas från familjemedlemmar och så vidare. Idag känner jag mig så tacksam att det bara var en dröm. För mig. För andra är det tyvärr verklighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s