Tröstlöst

I några dagar så har jag varit bättre! Började känna lite hopp.

Men så vaknar jag i morse och har skitont igen! Hur jag än lägger mig så lättar det inte. Så jag var tvungen att sms:a Bror och tala om att jag inte kommer och firar Fasters Lillfina idag. Och så tog jag en näve (nåja..) smärtstillande och la mig igen. Av tabletterna blir jag ju trött så efter en stund somnade jag och vaknade igen vid 14-tiden. Inte lika ont längre, i alla fall.

Mina dagar spenderas i sängen, med kuddar överallt och antingen läser jag, eller kollar på TV. Och hemma ser det ut som kriget! Skulle verkligen behöva ta hand om hemmet, städa, plocka undan och fixa. Men det får vänta.

Sjukblogg har det visst blivit. Blä!

12 reaktioner på ”Tröstlöst

    1. Ja, bloggen är varken särskilt kul eller frekvent uppdaterad just nu. Dels gör det ont när jag skrivit en stund, och så händer ju INGENTING så jag har ju inget att skriva om.

      Gilla

  1. Alltså 😱 Vad sjutton är det som har hänt egentligen?
    Jag låg ju inne i 10 dagar, tjatade på dom att jag MÅSTE få åka hem, att det kommer hjälpa mig att friska på mig snabbare. Fick åka hem, och nog fasen blev jag bättre fort. Slutade med penicillinet, MEN har nu åkt på skiten igen! Så jävla deppigt. Har ingen livslust alls just nu. Inte så att jag vill ta livet av mig, utan mer bara håglös. Måtte månaderna fram till våren gå fort, för vädret gör ju ingen lycklig heller.
    Stor kram och hoppas du snart blir bra/bättre 💜

    Gilla

    1. Stor kram tillbaka!!! Jag vet ju vad som är fel och att det blir bra. Vet bara inte hur lång tid det tar innan det blir bra igen. …
      Jag hoppas verkligen att du får må bra snabbt igen, och att du och Milo får bra hjälp med allt!! Tänker på er! ❤

      Gilla

  2. Hallå där! Var vi inte överens om att du skulle vara iaf hyfsat ok till sista helgen denna månaden? Hur ska du nu hinna träna på att må hyfsat tills jag kommer? Hälsa kotorna att de snällt får lägga sig där de ska och ligga still sen!

    Krya på dig!! ❤

    Gilla

  3. Hej på dig! Förstagångskommentator, har nog halkat in här via Victoria, vars makes ”Halvkusin” jag är.
    Detta slog an en sträng hos mig.
    Så trist att läsa att du har så ont och är så handikappad av smärtan. Har, om jag förstått rätt, gått igenom något liknande som du, ett diskbråck i nacken som spökade väldigt när jag jobbade på kontor. Provade allt, och hade kunnat bli fast på smärtstillande och sjukpensionär om jag inte stretat emot. Kom till slut till en (rätt!) sjukgymnast på Friskis-praktiken i Göteborg, som använde sig av McKenzie-metoden. Nästan direkt kände jag skillnad. Fick övningar som jag kunde göra i deras lilla gym, lite specialkuddar att ha när jag reste, körde bil, gick på bio etc, sånt som var jättejobbigt och plågsamt för mig innan. Alltid en specialländkudde på kontorsstolen! Dessutom manipulerade hon rygg och nacke, och det var då det riktigt började hända saker. Nu är detta länge sen, bortåt 15 år, och jag får fortfarande könningar av det ibland och får besöka kiropraktorn, men jag har ett helt annat liv och kan tom spela golf. Märker också att jag är mer benägen att få ont om det ”skaver” någon annanstans i livet också, om jag är ledsen, väldigt stressad eller så. Ta en liten googling vetja, det är inget hokus pokus, utan handlar om att ta reda på var smärtan kommer ifrån och sen lära sig hantera den och träna upp sig lite så diskarna håller sig på plats.
    Hoppas du mår bättre snart! Kram!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s