Jag hade ju en plan för gårdagen:städa. När jag kliver av tunnelbanan hemma i centrum så tänker jag att jag köper en tonfisk-macka på Subway och tar med hem och äter så går det snabbt. Men så när jag ska betala så tänker jag att äh, jag äter den här så fastnar jag inte vid köksbordet hemma med boken.
Där jag sitter så ser jag ut i tunnelbanans vänthall och rätt vad det är så ser jag en kvinna som står och väntar på någon. Tänker att hon är lik Inger. Fortsätter att äta och så tittar jag ditåt igen, och ser att hon står kvar. Jag ser henne bakifrån, men tänker igen att det är väldigt likt Inger.
Då är det som att några kugghjul i skallen sakta börjar snurra… Inger ja, vi har ju bestämt att ses… snart… nån gång…. Tar upp mobilen och kollar i kalendern. Nä men, det står Inger i kalendern. IDAG!!!
Upp och ut i vänthallen som en dj*vla dåre och fram till Inger. SOM STÅR DÄR OCH VÄNTAR PÅ MIG!!!
– Där är du ju, säger hon glatt!
– Ja, jo, men kom, följ med in här, säger jag och drar med henne in på Subway där min jacka hänger på en stol, och min halvätna macka ligger på bordet. Hon ser en aning förvirrad ut.
Skamset får jag ju erkänna att jag glömt bort att vi ska ses, och att det faktiskt bara är en slump att jag fick syn på henne. Fy, vad jag skämdes!!!! Glömma bort en vän?! Hur kan jag???
Hon sa att jag skulle dragit på mig jackan och låtsats som ingenting, men det kunde jag inte. Jag tänkte inte ens tanken, faktiskt. Bara att erkänna sitt misstag! Och, det uppskattade hon, sa hon. Hellre ärlig, och stå för det. Ja, jösses!!
Vi gick därifrån in på Taco Bar där Inger sen åt och jag drack en Cola Zero. Vi hade jättetrevligt! Babblade om allt möjligt, och fnissade hejdlöst stundtals. Sen gick vi in på Åhléns och provade ut läsglas till henne. När vi gick därifrån så sa vi hej då, och jag skulle in och handla lite, bland annat toapapper. Så vi skiljs åt och jag knatar in i mataffären.
När jag kommer hem och packar upp mina varor så inser jag; JAG HAR INTE KÖPT TOAPAPPER!!!! Var hade jag mitt minne igår????
Jag hoppas att du hittar ditt minne i dag, så att du inte har förlagt det på ett ”bra ställe” för det man lägger på sådana ställen brukar man (=jag) aldrig hitta när man behöver det.
GillaGilla
Ja, har det hamnat på ”ett bra ställe” så är det för evigt förlorat!
GillaGilla