Det är spännande att vara jag

Jag brukar klara av att ta mig till jobbet utan större problem, faktiskt. Idag?? Not so much…

Tog bilen en bit för jag ska handla tungt efter jobbet. Det gick bra!

Tar tunnelbanan och går av på T-centralen. Det gick bra!

Sen ska jag byta och på det spåret går 2 linjer, varav jag kan ta den ena. Här börjar det…

Hoppar på, och åker några stationer. Plötsligt ropar de ut en station som jag inte brukar passera. Jag tittar ut för att se om det möjligen är fel utrop, bara. Nix! 2 andra kvinnor ser lika förvånade ut som jag, och vi börjar prata. De har en plan i alla fall, säger de, och frågar vårt jag ska. Jag talar om det, och de säger att då kan jag gå med dem, de vet hur jag snabbast kan ta mig dit! Jag som tänkt vända och åka tillbaka och sen byta till rätt tåg är tacksam och hänger med dem upp ur underjorden. Deras buss står inne när vi kommer upp så de säger snabbt att jag ska ta buss XX 1 station och sen byta till buss YY. Jag tackar så jättemycket och väntar på buss XX som kommer ganska snabbt. Åker 1 station och går av. Väntar en stund sen kommer buss YY. Jag hoppar på den och sätter mig tillrätta. Tänker att det är bäst jag tittar ut så jag ser var jag ska gå av, för det är inte den buss som går från hållplatsen närmast jobbet.

Efter en stund ropas en hållplats ut, följt av att det är ändhållplatsen och avstigning för samtliga passagerare. Eeehhhh… Jaha..?? Jag är inte ens i närheten av mitt jobb!

Börjar gå tillbaka, åt det håll jag tror att jag ska och hoppas jag ska se en hållplats med rätt buss. Icke! Frågar till slut en kvinna som talar om var den går. Så jag knatar vidare, hyffsat långt och när jag äntligen ser busshållplatsen så står bussen inne och åker iväg. Va f*n?!?!

Jag messar Bossen att jag är på väg men kommer bli sen (Jag är redan sen…) och väntar på nästa buss. Ramlar till slut in på jobbet där de saknat mig. Jag brukar ju oftast bara tidig, så de hade undrat var jag var.

Ja, men nu är jag på väg hem. Hoppas det ska gå bättre! Hem hittar man väl alltid. Eller??

4 reaktioner på ”Det är spännande att vara jag

  1. På äventyr i stora staden … 😀
    Jag har flyttat från innerstaden till förorten för drygt ett år sedan, så jag tycker att jag har rätt bra koll på bussar i ”mina delar” av stan. I veckan var jag i mina gamla kvarter och tänkte ta en buss som började gå förbi där när de gjorde om bussnätet för några (2?) år sedan … tyckte inte bussnumret stämde och började läsa på busshållplatsen och tydligen har de ändrat linjer/nummer igen! Jag höll på att hamna på Söder istället för i Vasastan! (Det hela slutade med att jag hamnade på en pub i Gamla Stan.) Själv hade jag ingen tid eller möte att passa utan jag skulle bara passa på att handla lite när jag ändå var i stan, men jag kan tänka mig stressen för dig.

    Gilla

  2. Tur man inte bor längre från jobbet än man kan gå. På en kvart om det krisar även om det brukar bli en timme för jag går runt halva byn…. 😉

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s