Nu har jag just varit och visat upp min bild hur jag såg ut innan min Gastric Bypass och berättat om hur jag upplevt operationen och tiden sen dess. Ganska få som var på det här mötet, men de hade en del frågor. Och så var en f.d. kollega där! Så kul att ses! Vi gick därifrån tillsammans och babblade lite. Hon frågade om hon får höra av sig om hon behöver pepp eller har frågor. Och det är klart hon får!

När jag kommer till tunnelbanan så är det återigen en kille, 25-30, som försöker gå in med mig genom spärren. Jag stannar så att han inte kommer igenom och blir ifrågasatt.

-Vad håller du på med då, säger han. Jag förklarar att jag inte vill att han går igenom med mig. -Fatta att du slåss mot väderkvarnar, jag går ju bara igenom med nån annan. – Ja, det är mycket möjligt men med mig går du inte igenom, svarar jag. – Men du slösar ju bara energi, säger idioten. – Jag ser inte den energin som bortslösad, svarade jag då. Han tyckte jag var löjlig, och jag sa att det får du gärna tycka. Jag tycker ju att du åker snålskjuts, sa jag. Vi är fria att tycka vad vi vill om varandra.

Eftersom han vägrade att backa, och jag stod mitt för spärrarna, så kom vi ingen vart, nån av oss. En kvinna som gått igenom bredvid kom fram och bad honom backa hon med. Han sa att han har rätt att stå där. Jag undrar vem som slösade energi… Till slut backade han i alla fall, så att jag kunde fortsätta. Och han gick självklart igenom med en annan.

Om alla betalade så skulle det antagligen vara fler avgångar och mindre trångt! Om fler gjorde som jag så skulle kanske i alla fall några inte snikade sig in på andras bekostnad. Än verkar jag hyfsat ensam om att gå sakta genom spärren, och stanna om nån är precis bakom mig. Men jag gör det som känns bra för mig.