Idag är det 6 år sedan jag gjorde min Gastric bypass-operation. Och 2 veckor innan hade jag bara druckit VLCD-dryck (Very Low Calory Diet). Jag var inte nervös inför operationen, men jag var nervös för att fasta i 2 veckor. Att jag SKULLE fasta, det var jag helt bestämd med. Men hur skulle jag må, hur skulle jag klara av att inte äta? Jag som aldrig fastat i hela mitt liv.
Berättade i förväg på jobbet att jag alltså bara skulle få dricka, och sa att om jag är på dåligt humör så är det INTE er jag egentligen är sur på. Min chef svarade att jag får vara hur sur som helst, bara jag fixar det! Så skönt att få stöd och hjälp! Och det gick faktiskt bättre än jag trott. Jag var så otroligt peppad och motiverad!
Kvällen innan op-dagen så skulle jag duscha och tvätta mig med Hibiscrub. Hela kroppen och även håret. Och jag fick inte smörja in mig (eller använda deo, har jag för mig). Jösses, jag var helt stram i huden! Och på morgonen skulle jag göra om det igen. Trodde huden skulle spricka… Ville inte sätta mig i tunnelbanan sedan, när jag var i det närmast steril, så Pappsen den ängeln kom och hämtade mig. Jag skulle vara på sjukhuset tidigt, tror det var 7 eller 7.30 eller nåt sånt. Det var mörkt ute när vi kom dit, i alla fall.
Pappsen frågade om jag var nervös, men nä, jag var aldrig nervös inför operationen. Trodde kanske att jag skulle bli det när det närmade sig. Men jag blev faktiskt aldrig nervös.
Ja, och idag är det alltså exakt 6 år sedan den dagen! Jag är så glad att jag gjorde detta. Så hipp hurra på 6-årsda’n!