Jag läser en så bra bok nu. Varför gråter inte Emma, om mamman i Arboga som blev attackerad i sitt hem av ”tyskan” och vars barn blev mördade. Minns ni?? Det stod massor i tidningarna om det när det hände.
Här har hon skrivit om händelsen, om hur det var innan, under tiden och efteråt. Otäckt, ofattbart och hemskt. Så klart. Men också väldigt intressant läsning. Hur olika man sörjer och reagerar. Hennes pappa verkar vara en fantastisk person. Jag minns att han ofta förekom på TV när allt det här hände. Och i boken bekräftas min bild av honom som en väldigt omhändertagande och trygg person.
Jag har en bit kvar att läsa, och jag har svårt att lägga boken ifrån mig. Jag kan verkligen inte förstå hur man kan göra något sånt här? Slå små barn, knappt 2 och 4 år gamla bara, med en hammare? Hur är man funtad?? Eller snarare inte funtad, kanske…
Jamen usch ja… det där minns jag. Hemsk händelse.
Är boken bra också eller mest fascinerande?
GillaGilla
Jag tycker den är bra. Inte den bäst skrivna, kanske. Lite ”gullig” ton, men ändå bra och väldigt gripande.
GillaGilla
Just ”gullig” känns rätt otippat. Tack för tips, ska absolut kolla i den. 🙂
GillaGilla
Ja, jag håller med, och jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Allt kring Emma och barnen är beskrivet som att det bara var rosenskimrande. Även om boken berättar om Sagas tsrmproblem och Emmas och barnens pappas problem, så är det ändå liksom beskrivet på ett pluttinuttigt sätt.
GillaGilla
Låter en smula jobbigt nästan. Men jag ska ge den en chans trots allt.
GillaGilla
Ja gör det, jag har svårt att lägga den ifrån mig, så den är bra!!
GillaGilla