När jag kom hem igår så packade jag upp, och så sorterade jag smutstvätten. Kastade in en vända i maskinen på en gång. Jag fattar inte att det kan bli så mycket tvätt när jag är själv! Det är ju inte så att jag byter om fjurton gånger om dagen, direkt. Särskilt inte nu när man inte ens åker till jobbet om dagarna…

Nåja, det är ju en never ending story med tvätt. När det var klart så läste jag ett tag innan jag började umgås med The Fosters.

När jag höll på och stökade runt här hemma så kände jag att jag har ont i ländryggen. Det känner jag ju av i stort sätt jämt, men nu var det mer. Så jag försökte tänka på att vara försiktig med hur jag rörde mig. Men i natt vaknade jag när jag rörde mig i sängen av att det högg till i ryggen. SÅ ont!! La mig på rygg och det klingade av och jag somnade om. Men så fort jag rörde på mig så vaknade jag av att det gjorde ont. Till slut så kravlade (ja, verkligen, för jag kom knappt ur sängen…) jag upp och rotade fram voltarentabletter. Det hjälper i alla fall lite. Framåt morgonen sjukskrev jag mig, för att sitta går inte. Stå still är inte heller en hit. Ligga ner och att gå funkar bäst. Eller, det gör ont att gå också, jag ser ut som att jag gjort i brallan när jag går. Men det är ändå bra att röra på musklerna, och när jag gått en stund brukar det kännas lite bättre. Så har det i alla fall varit andra gånger, så jag ska testa att gå ut om en stund. Jag ska också försöka stretcha rumpa och ben. Det var länge sen nu som det låste sig så här i ryggen. Minns en gång när det var som värst när jag var med M och L på landet, då kunde jag inte ens sitta i bilen, för det gjorde så nedra ont när vi körde på grusvägen som är skumpig. Jag låg ner i baksätet. Och när vi skulle gå till apoteket och jag gick myrsteg så det tog en evighet så höll L på och skojade så jag dessutom skrattade trots att det gjorde så ont så jag måste stanna. Mitt i allt så skrattade vi så tårarna rann, han kan va så knäpp!

Nåja, lika ont som den gången har jag i alla fall inte nu!