Eftersom jag ju trodde att det var tandfickorna som spökade så fick jag en tid hos tandhygienist idag. Hon kollade och stack i tandköttet. Det såg jättebra ut. Så knackade hon på tanden, och jag lättade en halvmeter i stolen. Hon gick iväg för att konsultera en tandläkare. Så kom hon tillbaka och sa att han bett om en röntgenplåt. Så det röntgades.

Plåten såg så bra ut! De hade trott att det var roten, så jag bävade för en rotfyllning! Men icke. Så jag fick dröja lite så skulle tandläkaren komma och kolla vad det då kunde va. För nåt är det ju när jag har så ont!

Han kommer in, jag öppnar munnen och han petar på tanden med ett sånt där spetsigt instrument. -Oj då! Den har spruckit, rätt igenom. -Åh, nej, säger tandhygienisten. -Ska jag tolka era reaktioner som att det alltså inte går att laga, frågar jag? Och så var det, alltså.

Dessvärre fanns ingen som hade tid när jag var där, men jag fick en tid imorgon 10.35. Så då bedövar de och tar bort tanden. Jaha…

När det är läkt, efter ca 3 månader, kan de sätta dit ett implantat. Så tills dess får jag ha en glugg. Men det är ganska långt bak i munnen.

När jag gick därifrån köpte jag lite soppor.

Kan ju inte tugga alls, och det lär jag väl inte kunna imorgon heller. Kanske en ny diet;Tandvärksdieten?!