Mötte en kollega (ja, självklart mötte jag fler på kontoret) på IT-stället igår. Vi talade om att Bossen sagt att vi inte skulle byta våra datorer utan vi skulle uppdatera våra befintliga. Det hade IT-människorna ingen aning om. Vi ringde upp Bossen, som låg hemma med feber, stackaren. Han ringde samordnaren och så ringde han tillbaka till oss och sa att vi skulle få en länk så att vi skulle kunna gå upp på kontoret och starta uppdateringen.

Vi knatar tillbaka in till IT-människorna och bad att få länken. De bara stirrade på oss. Länk?? Till slut så är det en av dem som frågar om vi är inlagda. Det visste vi inte… Han bad att få våra dator-ID sen skulle vi gå upp och starta våra datorer så skulle en ruta med en uppdatering komma upp på skärmen. Men det skulle kunna ta upp till 1 timme innan rutan dyker upp.

Eftersom jag även hade en kollegas dator, så satt jag som på en tennismatch, kollade från min skärm till hennes oavbrutet. Ville ju starta den där nedra uppdateringen när den väl dök upp!

När det gått nästan 2 timmar utan att det dykt upp nån ruta så knatade vi ner till IT-människorna igen. Fick ett namn på nån vi skulle skriva till och knatar upp igen. Den snubben fick våra dator-ID, går in och tar över kontrollen på dem alla 3 och svarar sen att både min och Linneas dator är uppdaterade, det är bara kollegas dator som han nu startar uppdateringen för. Vi frågar om det kan stämma, vi har ju inte varit på kontoret på evigheter och uppdateringen går ju inte att göra utifrån. Men de hade stängt av funktionen att kunna göra det utanför kontoret nyligen, enligt honom.

Jaha, så nu fick jag bara avvakta Camillas dators uppdatering innan jag kunde pallra mig hemåt igen. Bossen trodde jag skämtade när jag meddelade honom det här. Jag och Linnea hade ju alltså inte behövt åka in alls… Men det som var bra var att jag tog med min kontorsstol hem.

Så de timmar jag jobbade när jag väl kom hem, satt jag äntligen bra!! Köksstolen är inte världsbäst hela dagar, varje dag.