Sovmorgon har ju alltid varit min starkaste gren! Älskar att få vakna utan väckarklocka och sedan kunna ligga kvar och dra mig och bara låta tankarna vandra som de vill innan jag går ur sängen. Länge kunde jag lätt sova till 11-12.

Men så för nåt år sedan så började jag vakna lite tidigare (inte tidigt, alltså), runt 9. Sov väldigt sällan längre än så, även om jag varit vaken sent. Och med sent menar jag 01-02 så där.

Nu på senaste tiden så kan jag visst sussa längre än till 9 igen… Idag, till exempel, vaknade jag till och såg att klockan var 8 nånting (och vet ni hur svårt det är att se vad klockan är när man inte har glasögonen på sig???) så jag stängde ögonen igen och tänkte att jag kan slumra ett tag till. Och det gjorde jag…. Nästa gång korkgluggarna öppnades så var klockan 10.16. Och hade jag inte sett det så hade jag lätt somnat om igen, för det var inte så att jag kände mig pigg och sprudlande, direkt.

Har jag alltså blivit så gammal nu att jag börjat gå i barndom igen? Eller barn brukar ju i och för sig vakna i ottan… Jag är helt enkelt ungdomlig! Som en tonåring! Ha, åldersnojan löst!