Jag kom att tänka på en sak som hände på jobbet för många år sedan. En gång i tidernas begynnelse så var Bossen inte boss, han var bara Babyboss, eller nä enbart baby faktiskt. Då var vi arbetskamrater och satt med skrivbordet mitt emot varandra. Han och 2 andra unga gossar på jobbet, F och F, satt och babblade och planerade för hur de skulle ha det den dagen de behövde flytta in på hemmet. De skulle ha spelkvällar inne på varandras rum, rullstolsrally i korridorerna och en massa annat hyss.

Jag: -Åh, vad kul! Då vill jag oxå bo på det hemmet med er!

Babybossen: – Men alltså, när vi bor på hemmet, då är ju du redan död!

F, F och jag bara stirrade på Baby-Bossen och det blev helt tyst. Först, sen började jag asgarva och de såg allmänt lättade ut. Det var ju sant, jag är ju så pass mycket äldre än dem.