Igår så ringde Marja, Nettis mamma, när hon hade läst att jag har ångest. Så gulligt! Så vi babblade en stund och hon talade om att de har 15 grader på Gotland. Oj, sa jag och gick och kollade på min termometer. Och vi hade 12 plus!! Så då fick jag fart ut när vi hade pratat klart! Gick en (visserligen kort) promenad och hittade en parkbänk som är lite mer tillbakalutad och med fotpall i en park. Satte mig på den en stund och bara andades. Skönt!

Handlade lite innan jag gick hem igen. När jag var hemma så chattade Svägerskan och frågade hur det var. Skrev hjärtan, och hade oxå läst om ångesten. Så gulligt, och det känns verkligen bra att familj och vänner bryr sig.

Men alltså, trots att jag har ångest så skulle jag ändå säga att jag liksom ”mår bra”. När jag är deprimerad, ja då mår jag INTE bra. Då mår jag skit! Trots ångest så kan jag skoja och skratta. Jag ”lever” trots ångesten.

Igår när jag hade lagt mig var det stört omöjligt att somna, och nog 17 blev ångesten värre då. Suck… Ja, ja, till slut somnade jag ju i alla fall. Och när klockradion satte igång så gjorde jag som jag brukar och lyssnade på nyheterna i sängen. Och somnade om… Vaknade igen 7.15, 30 minuter senare. Jaha, tur jag jobbar hemifrån!

P.S. Som sagt, med ångest funkar inte huvudet riktigt som det ska… När jag tog min medicin ur dosetten nu på morgonen så ser jag att igår tog jag visst inte mina piller. Alltså, det glömmer jag ALDRIG! Ja, utom igår då, tydligen…