Igår stod jag inte ut längre! Håret har vuxit vilt de senaste 8-10 månaderna och jag såg ut som ett tunnhårigt troll! Hur jag än gjorde så såg det bara mer eller mindre konstigt ut. Så igår bestämde jag mig för att nu var det nog, nu skulle jag klippa mig! Sagt och gjort, in till frissan som jag gått till tidigare och som har drop in. Hade tur och kunde sätta mig i stolen direkt. Bredvid sitter en manlig kund och klipper sig.

Han pratar oavbrutet. Frisören tror jag höra säga ca 5 ord på hela tiden. Jag vet en hel del om den här snubben nu: Han är 37 år, har en 11-årig dotter, dottern är i en känslig ålder och det händer mycket nu för henne, han sålde nyss sin 2-rummare med 700 0000 i vinst. Det hade han aldrig trott, att han skulle göra en sån vinst. Sen satte han igång att mansplaina privatekonomi för alla som ville lyssna. Och för oss andra oxå… Hans nya sambo hade verkligen ingen koll alls på ekonomi, enligt honom. Han hade suttit och ritat upp (hur ritar man det??) skillnaden mellan amortering och ränta för henne. Och han mansplainade oxå att för vare tusenlapp man kunde amortera så tjänade man… Ja hur mycket det nu var. Allt detta sa han med många fler ord än jag skrivit det.

Här nånstans hade nog hans frissa tröttnat, för nu säger hon de 5 ord jag hörde henne yttra på hela tiden: Det är kallare igen idag. Men se då mansplainade han att så här är det: Varje år när det känts som vår så får man räkna med bakslag. Det brukar ske 5 till 7 gånger, enligt honom. Och ända in i april. Det måste du räkna med! Och det var just hur han uttryckte sig, inte bara sa att ja, tänk att man alltid blir lika besviken när det blir kallt igen eller kommer snö efter att det varit vårvärme. Nej, nej, han förklarade verkligen hur det faktiskt ÄR. För det hade nog frissan aldrig förstått innan!

Ja, jösses! Min tanke, när jag var klar och kunde gå därifrån så jag slapp höra mer av honom, var att jag undrade hur länge hans nya sambo skulle stå ut…

Nyfrissad och nöjd med att faktiskt ha en frisyr igen så lunchade jag med Anita och Håkan. Håkan hade lagat en smarrig ugnsomelett med en massa gott i. Anita och jag satt och babblade och drack te efteråt, samtidigt som jag gosade med Otto som låg tätt, tätt intill mig. Goa vovven! Han blev så glad när jag kom! Helt galet glad, och han kan hoppa så nedra högt! Han är ju tax och borde baske mig inte kunna hoppa upp till mitt ansikte när jag står upp. Men det kan han! Han hoppade och snodde runt benen på mig och gnällde av glädje. När jag äntligen kunde få av mig kläderna och satte mig ner på golvet så kunde vi hälsa ordentligt och gosa.

På kvällen var jag hemma hos Nettis, Toyboy och tjejerna. Vi åt ugnsbakad potatis med röror i till middag. Mums! Och sen gjorde vi dipp och grönsakstavar till mellon. Bäbis, Nettis och jag satt tillsammans och kollade och av de som gått till andra chansen gick de vi gissade på vidare till final. Så för en gångs skull var det rätt låtar! 😉

Efter mellon så nattade Nettis Bäbis och sen kollade vi på en dokumentär om 3 14-åriga flickor som försvann i en stad i Spanien. Vi såg avsnitt 1, så det är 4 avsnitt kvar att se. Fy f*n vilken mardröm för föräldrar och familj!!!

Idag är det kallt ute och blåsigt och grått! Så jag tror det blir en heldagsdate med Fabio i soffan! Eller, Roberto som han heter på riktigt. Fabio är ju karaktären han spelar, och han och jag är ju du och så med varandra vid det här laget. Praktiskt taget gifta.. Bara det att han inte riktigt vet det. Än…