Igår satt jag och jobbade, i sunkig tisha, lika sunkiga mysbyxor och med kuddfrilla. Rätt vad det är så har jag inget internet. Avvaktar lite och tänker att det väl kommer igen. Provar ett par gånger att logga in. Skriver i vår Messenger-chatt och frågar om det är likadant för fler. Ja, 2 till.

Efter ett tag så inser vi att det alltså inte är företaget som har problem, utan att det är vårt nät, vi som har det här problemet bor i samma område. Hm, försöker gå in på min leverantörs hemsida för att se om det står nåt, men kommer inte ut. Jag kan skicka sms och chatta, men kan inte gå in på hemsidor. Ååååhhh, så frustrerande!

Messar Nettis och ber henne kolla på hemsidan, och kolla upp numret till kundtjänst. Hon ringer upp mig och säger att ja, det står att det är en störning, men att de anger adresser nära mig men inte just där jag bor. Skumt. Jag får i alla fall numret till kundtjänst, så jag ringer upp. Där säger de att det är störningar och att de inte har någon beräknad sluttid. Det kan alltså vara åtgärdat om typ 5 minuter eller om flera timmar… Suck!

Ringer upp Bossen och frågar om jag ska åka in till kontoret. -Hmm, hur länge jobbar du idag, frågar han. Jag talar om att jag jobbar till 16.15. Han tvekar lite, och då säger jag blixtsnabbt: -Det är nu du ska säga att jag kan luta mig tillbaka hemma, ta det lugnt och njuta av lite extra ledighet tills det kommer igång igen!

Men nähä, det sa han inte alls! -Ja, men tyvärr så behöver jag dig, är vad han säger. Och vad svarar man då? Man kan ju inte annat än bli glad över det. Trots allt. Så jag sa att jag måste dra på mig BH, presentabla kläder och fixa frisyren så åker jag in sen.

Snabbar mig på och packar med datorn och mellis och skuttar in i bilen och åker in till kontoret. Hälsar på de kollegor som är på plats och så på med datorn.

Ingen internet-åtkomst är det första jag möts av! Men va f*n nu då??? Som tur är så är en av kollegorna en listig typ, så han visste att det kan bli så ibland och hur man fixar det. Så det gick snabbt att öppna upp alla program, och sen var det dags för lunch. Vår lunchrestaurang ligger i huset bredvid, och på sommaren går jag alltid utomhus, men igår var det isvindar så jag gick genom kulverten. Och nu är det ju ett tag sen jag var på kontoret…. Så… jag gick lite vilse! Gick 1 trappa för lite och hamnade nånstans där jag, så klart, inte kände igen mig! Fattade först ingenting, innan jag insåg att jag ju ska ner en våning till för att komma till kulverten!

Efter lunch ska jag ta kundsamtal, så jag startar upp telefoniprogrammet. Och får första samtalet. Som jag inte kan besvara… Men näää, inte mer fel nu!!! Försöker få tag i någon av våra support för den här nya telefonin. De sitter superbusy i nåt möte och går inte att få tag i. Försöker få tag i Bossen, men han svarar inte, misstänker att han var i samma möte.

Går till en av kollegorna som är på plats och frågar henne hur man loggar in från kontoret, misstänker att det är nåt jag gör fel, som man bara ska göra hemifrån. Hon kommer med bort till min plats, och vi loggar ut och gör om allt och jag vet faktiskt inte vad vi till slut gjorde, men plötsligt funkade det. Eller, jag kunde besvara samtal, men uppgifterna som kunden knappat in kom inte med, så de fick jag be om. Men, man kan ju inte få allt!

Senare så är det dags att stänga av telefonen och i stället chatta med våra kunder. Och man kan ha max 4 chattar igång samtidigt, men oftast är det inte så många på en gång. Men plötsligt så har jag det, och 1 skriver att det inte går att komma fram till oss på telefon. Samtidigt hör jag att kollegorna runt mig har kundsamtal. Konstigt, men jag skriver till Bossen (som har hand om telefonin och är tillgänglig igen, som tur är) att det verkar vara nåt knas. Samtidigt får jag ytterligare en chatt där kunden skriver samma sak, så nu har jag 5 chattar, plus att jag i vår interna chatt skriver med Bossen för att få klarhet i vad felet är, eller hur det visar sig så att han kan felanmäla. Jag blir lätt svettig och försöker besvara kunderna i diverse ärenden, och samtidigt ha kontakt med Bossen och tala om att nu har chatten fått spunk för jag har 5, FEM, chattar samtidigt! Han svarar att nej, men det ska ju inte gå. Jag vet!! Men så inser jag att en kund avslutat sin chatt och då kunde ju en chatt till påbörjas. Så jag stängde ner den och hade ”bara” 4 kvar.

En av kunderna ber att någon ska ringa upp eftersom han inte kunde ringa oss, så då kollar jag i schemat vilka som jobbar på den avdelningen, skriver i vår interna chatt och ber en person ringa upp kunden, och skriver sen till kunden att han kommer bli uppringd. Phu!! Sen lugnade det ner sig, som tur var!

Herre jösses, vilken dag!!! 16.15 slutade jag och jag kan säga att det kändes ganska bra att få packa ihop för dagen vid det laget!