Igår kom Agneta hit. Hon hade läst att jag inte fick ihop mina bord och erbjöd sig att komma. Hon är bra på att skruva ihop möbler!

Men jag var rätt övertygad om att det var fel på dem, för jag satte ju ihop det första utan problem.

Vi bar upp dem igen från bilen, för jag hade tänkt åka och lämna tillbaks dem. Hon kastade en snabb blick på bordsskivan och frågade om det var jag som satt ditt de där blecken/vinkeljärnen, eller om de var ditsatta när jag öppnade förpackningen. -De har jag skruvat dit, sa jag glatt. -Jaha, sa hon och drog till sig skivan och en skruvmejsel. -Vad då, vet du vad felet är redan, sa jag? -Japp, du har skruvat fast dem för hårt. Jag lossar dem så kommer det funka! Och ja, det gjorde det….

Jag kastades mellan 2 olika känslor:ilska över att jag klantat mig, och glädje över att få borden jag vill ha…

Till slut vann så klart glädjen! Både över borden och över att ha en vän som erbjuder sig att komma och hjälpa till!

Jag hade snott ihop en sallad med tärnad, stekt halloumi och blandat en dressing på filmjölk, så vi åt middag ihop. Gott och fräscht! Och så fikade vi och babblade ett tag innan hon gav sig av.

Sen packade jag för en dag på klipporna och förberedde matsäck. Och avslutade kvällen framför TV:n.

Imorse studsade jag upp 7.30. Satte på vatten, och så ut i badrummet. Fyllde termosen och sen ner med mat i kylväskan och släpade med mig allt till bilen. Mot klipporna!!

Drack kaffe och åt mackor och blickade ut över vattnet. Carina och hennes ena dotter kom strax efter mig, så vi babblade och hade trevligt. Sen kom även andra dottern med sin 6 månaders son en liten stund. Gulleplutt, han är så söt!!

Carina och hennes äldsta dotter skrattade rått åt mig när jag försökte ta mig ner i vattnet. Vattnet stod ovanligt högt, och där jag brukar gå i var det snorhalt. Där en annan tjej gick i testade jag, men fegade ur. Det var superbrant! Medan mina så kallade vänner skrattade så förbarmade sig den tjejen över mig och hjälpte mig ner i vattnet. Så himla snällt!! -Det ser ju så lätt ut när du går ner här, sa jag. -Ja, men hon är ju inte lika gammal som du, säger Carina glatt. Äh, håll truten på dig!

Skönt att komma i och svalka sig i alla fall! Sen åt jag sallad som jag hade med mig, till lunch. Carina och dottern packade ihop sig så jag låg kvar och läste i stället. Men redan 14.30 kände jag att det räckte, så jag packade ihop mig och åkte och handlade mjölk och kaffe.

Nu sitter jag i skuggan på balkongen, och har ätit sallad igen, och druckit ett glas sangria. Så mysigt!

Skulle ha haft med Korven idag, och varit på stranden. Men den lilla är snorig och täppt. Igen! Så det blev inget med det. Jag ville ju träffa dem, saknar dem allihop!