Jag tycker mycket om hundar. Och katter. Och hästar. Men nu handlar det om hundar, som jag alltså tycker om. Vill börja med att göra det klart. Vad jag däremot inte alltid tycker om är hundägare, som inte visar någon som helst hänsyn.

Innan jag åkte mot jobbet igår så gick jag in på ett fik i centrum. Satte mig i en lång soffa med småbord längs med soffan. Vid bordet bredvid satt en man, på en stol på andra sidan om det bordet, med 2 små hundar i sitt knä. Efter att tag kom en kvinna, hans fru eller sambo kanske. Och de köper nåt att äta och hon sätter sig i soffan och tar den ena hunden. Och sätter ner den i soffan mellan oss. Och hunden går mot mig och nosar och vill hälsa.

Och det är nu jag reagerar. 1: Man låter inte en hund gå eller vara i tygmöbler i offentliga miljöer, tycker jag. De har gått ute med sina tassar, alltså är de inte rena. Nästa som sätter sig i soffan får hundhår på sina kläder. Och oavsett att man kanske faktiskt inte vill få håren på kläderna så kan man också vara allergisk.

2: Man låter inte sin hund gå fram och nosa och hälsa på andra människor. Jag kan vara både rädd (och det spelar då ingen roll om det är en liten hund och ägaren säger att den är snäll) och allergisk.

När hunden började nosa på min tygväska så drog jag den närmre mig och sa att jag inte vill få hundhår på mina saker. Då tittade ägaren förvånat på mig och sa att då får hunden vara på andra sidan. Så att ta ner hunden på golvet, lägga den i sitt knä eller låta den ligga på ägarens jacka om den måste vara uppe i soffan, det var tydligen inget alternativ.

Varför är det så pass många hundägare som inte förstår att alla kanske faktiskt inte vill eller kan gosa med deras små älsklingar?