Igår chattade jag med Nettis om att vi skulle ses. Korven hade spytt 1 gång i förrgår, men inget mer och hon var helt pigg och som vanligt, så jag tyckte att jag ändå gärna ville träffas. När jag kom ut ur duschen så skriver Nettis att nähä, nu hade Korven varit väääldigt dålig i magen. Nää, då var det ju ingen bra idé att ses, nej.

Jag ringde och pratade med M, vars mamma avlidit. Usch, mamma är alltid mamma, oavsett hur gammal man är. Lider med M, hon har det tufft nu!

Jag knatade upp till centrum, gick på apoteket och handlade lite mat. När jag precis är på väg ut ur affären så ringer min mobil, och först tänkte jag inte svara när jag var ute på vift. Men så såg jag att det var Wilbur, och vi har inte hörts på länge. Så ner med munskyddet och ut ur affären och så babblade vi. De har oxå mist en närstående under helgerna. Usch, det är så sorgligt! Det kändes ändå bra att höras och prata en bra stund! Min fina vän!

När jag kom hem igen så messade Kerran och frågade om jag ville med ut och gå en sväng. Och ja, det ville jag! Så vi bestämde att ses utanför om 1 timme. Den timmen spenderade jag i min läshörna med en bok. Sen byltade jag på mig benvärmare, termokjol, pannband, vinterkängor, handskar och täckjacka och knatade ut och mötte upp Kerran och hennes hund, Messi. Vi tog en rask promenad och pratade samtidigt. Mysigt att ses och babbla på om allt och inget.

Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas; jag är SÅ glad och tacksam för mina fina vänner! Det är så himla värdefullt!

När jag kom hem igen, med kalla och rosiga kinder, så tog jag lite att äta och placerade mig i soffan. Och där blev jag kvar resten av kvällen. Kollade bland annat på Below deck, så klart.

Idag är det vardag, och jag ska jobba om en liten stund. Ska alltså flytta in till hemmakontoret och vara flitig. Det är ju tur att jag i alla fall är flitig på arbetstid….