Rörigt

Igår ringde min kusin, som bor långt upp i norr. Det är min morbrors dotter, och vi har inte setts så ofta. Men enbart pga avstånd och för att hon vuxit upp med sin mamma och styvpappa.

Sambon hade berättat att moster och hon löst upp sitt samboavtal när moster flyttade in på vårdboende. Så det är jag och kusin som räknas som närmast anhöriga. Eh, jaha…? Så kusin tänker åka ner till Stockholm, för vi måste ta tag i allt praktiskt. Och vaka hos moster. Jag blev helt matt. Jag sa att hon gärna får bo hos mig, men att jag inte kände mig säker på att jag tänkte vaka eller ens ta tag i nåt praktiskt. Vi enades om att var och en gör det som känns rätt för en själv. Och jag sa att hon uppenbarligen var en bättre människa än jag. Moster har varit riktigt elak mot henne, sist de hördes.

Det känns som att moster in i det sista ska ha full kontroll och manipulerar. Och jag tänker inte göra våld på mig själv. För det är så det känns, om jag skulle sitta vid hennes dödsbädd. Och dessutom skulle det kännas falskt.

Jaha, sen var jag rätt splittrad när jag jobbade vidare. Massa tankar som far runt i huvudet om allt det här.

Efter jobbet mötte jag Anna-Lotta i stan och vi gick på bio. Vi såg House of Gucci. Den var bra, men tragisk!

När jag kommer ut från filmen så har sambon ringt, och hon ber mig ringa upp. Jag sms:ar att jag är ute på stan och att jag ringer som idag efter jobbet. Det var okej, skrev hon.

När jag lagt mig så ringer telefonen, som ligger i köket på laddning. Sambon har fått samtal från boendet att moster dött. Tydligen så har hon inte varit vaken på hela dagen, och vid 22 så slutade hon andas.

Jag antar att det ändå var det bästa, hon har haft det tufft och ont.

När jag somnat ringer det igen och jag hinner inte svara. Sambon lämnar ett meddelande att jag kan åka till Karolinska under dagen idag om jag vill se moster. Jag läste det nu på morgonen, och svarade nej tack. Jag tänker på om moster verkligen skulle velat det? Inte för att jag vill, oavsett. Men med tanke på vår knepiga relation så skulle ju inte jag velat det om det vore tvärtom.

Ja ja, jag tar en sak i taget nu. Inget ont som inte har nåt gott med sig: jag och kusinen kommer ses för första gången på jag vet inte hur många år. Alltid något!

8 reaktioner på ”Rörigt

  1. Det är kanske fel att säga: Beklagar sorgen.. Men nu är det i alla snart ”ur världen”. Jag hoppas att du inte missförstår mig nu! Det är såklart alltid tråkigt när någon dör.. men nu är ju du ”fri” ifrån det i alla fall.
    Usch, jag hoppas inte mitt inlägg låter fel nu!
    kram!

    Gilla

  2. ❤️
    Men va?
    Sambon borde väl vara närmast anhörig trots de inte bodde ihop längre.

    Nåväl du o kusinen får iaf träffas.

    Men liksom tvingas till att ta hand om någons dödsbo o bouppteckning osv osv.
    Någon som man inte velat ha med att göra under tiden de levde.

    ❤️

    Massor

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s