Igår fick jag väcka stackars kusin som ju sover på ”kontoret”, när jag skulle börja jobba 7.45. Jag jobbade på, och hon åkte så småningom in till stan och träffade sambon på begravningsbyrån.

De var 2 timmar och höll på med allt kring begravningen. Jag tyckte det var skönt att slippa vara med, så jag jobbade mycket hellre!

Kusin gick lite på stan efteråt, och så mötte jag kusin i centrum efter jobbet. Vi gick till greken och åt smarrig middag! Sen hem och gick igenom några av mosters fotoalbum. Vi letade mest efter bilder på kusinens pappa, mosters och mammas bror. Han lever ju inte heller längre, och kusinen vill så klart gärna ha foton. Men det var inte många, så de flesta var bara att slänga.

Det enda jag ville ha efter moster var en sak efter mommo. Hon hade en ihålig glaselefant.

I den hade hon alltid julgodiset som hon kokade.

Den är så mycket mommo för mig, ett så fint barndomsminne. Så jag blev nästan tårögd när jag såg den på bordet på vårdhemmet.

Idag har jag tagit ledigt, och kusin och jag har dels gått igenom de sista av mosters album. Burit iväg allt som skulle kastas när vi rensat bort det. Och varit i källaren och hämtat upp min stora resväska och tavlor som morbror, kusins pappa, målat. Jag vill att hon har dem nu.

Och så har vi lyckats packa alla saker så att kusin bara har 2 rullväskor att släpa med på tåget. Lättare än att ha flera små att hålla reda på. När hon kommer till begravningen så tar hon med min resväska igen. Så det var ju bra!

Nu vat jag in på Fonus hemsida, för sambon bad mig ordna med så att man kan gå in och tända ljus på mosters minnessida. Men jag lyckades ju inte lista ut hur 17 man får till det! Skrev i deras kontaktformulär och bad om hjälp.

Vore det inte för sambons skull så skulle jag ju aldrig engagera mig i det här! Jag bryr mig ju faktiskt inte ett skvatt om hur begravningen blir, minnessida, blommor och annat. Så det är som en balansgång med allt. Jag vill inte vara falsk men jag måste ju stå med på blombanden och då ska det stå nåt vackert. Och även om sambon vet vad jag tycker, så vill jag ju inte tjata om det, så nu står det ”vår kära”. Jag får tugga i mig det, och se det som att det är av artighet eller nåt.

Sambon är helt själv om allt, och henne har jag absolut inget otalt med eller så, så för hennes skull är jag ju nu inblandad. Ja ja…