Jag fick inloggning så att jag kunde administrera mosters minnessida igår. Sambon tyckte den blev fin, så det var ju bra!

Kusin och jag har pratat om allt möjligt de här dagarna. Det har verkligen känts bra att få tid tillsammans! Så, som sagt, inget ont som inte har nåt gott med sig.

När vi hade fixat allt vi behövde få gjort igår så knatade vi upp till centrum. Kikade lite i affärer, kusin köpte några saker till sina döttrar. Och sen fikade vi. Så mysigt att gå på kafé och ”synda” lite en vardag. 😉

Hemma igen fick vi brottas med väskorna för att få plats med allt som kusin shoppat och tavlorna som hennes pappa målat. Men vi kunde stänga dem! Men knappt lyfta den stora, som hon lånade av mig. Den vägde bly, vi fick hjälpas åt att få ner den för trapporna och sen in i bakluckan. På plan mark drar man den utan problem, men ibland måste den ju lyftas. Jag var orolig för hur kusin skulle få upp den på tåget, men en snäll medpassagerare hade hjälpt henne. Phu!

När jag hade lämnat av kusin och blyväskan på centralstationen så åkte jag hem igen. Det var så tomt hemma, när jag hade haft inneboende några dagar.

Jag var så trött igår, jag tror att allt det här har tröttat ut mig mentalt. Jag hade ju liksom inte tänkt eller trott att jag nånsin skulle ha nåt mer att göra med nåt gällande moster. Men säg när det blir som man tänkt sig?

Mommos elefant har nog hittat sin plats här hemma.

När jag sitter i min läsfåtölj så ser jag på den då och då. Den är jag så glad för. Önskar bara att vi kunde ha hittat mommos och gammelmormors vigselringar oxå.

Nu ska jag snart börja jobba. Konstig känsla att allt ska vara som vanligt, det känns som om verkligheten plötsligt blivit annorlunda när allt det här startade.