Det var så mysigt att ha Otto här igår.

Han sussade mest, utom när vi var ute på promenad.

Han knatade glatt på, sniffade och skvätte här och där. Sötkorven!

På kvällen, när jag jobbat klart gjorde jag honom sällskap i soffan.

Så mysigt! Senare kom hans matte och hämtade honom igen. Det var ett kärt återseende!

Min blommande elefantöra frodas.

Men de verkar inte slå ut mer än så här.

Valborg idag, och min morfars födelsedag. Som barn firade vi alltså alltid morfar och sen gick vi tillsammans allihop och såg en eld. Morfar hävdade, så klart, att alla eldar var för hans skull.

Jag har inga planer alls i helgen. Ska se om det möjligen är varmt nog att sitta en stund på balkongen. Tveksamt, jag vet. Dessutom är det slöjmoln så inte strålande sol. Men, hoppet är det sista som överger en!