Igår när vi hade poolhäng hos Systeryster och Svågern så visade det sig att jag är helt otroligt fäst vid deras altan. Bokstavligt talat!

Efter ett dopp så la jag mig på mage på trädäcket, med tårna i vattnet. Tänkte att jag ville få lite färg på baksidan för en gångs skull.

Låg där och vispade med tårna i vattnet och hade det bra. Tills jag försökte resa mig upp. Satt tokfast, fick upp huvudet cirka 1 centimeter. -Systeryster, jag sitter fast!! -I vad då, frågar hon från sin sackosäck. Altanen, svarar jag med kinden smetad mot träet. Mitt halsband har åkt ner mellan 2 plankor och jag trodde det sen hängt sig på tvären. Syrran kommer älgandes och ser efter och säger: -Men, det sitter fast! No shit, Sherlock…

Hon knäpper upp spännet på kedjan och jag kan äntligen få upp huvudet från altanen. Och kikar ner mellan planken och ser vad hon hade menat. Berlocken var inte på tvären, den satt fast mellan bräderna. Men när vi drog försiktigt åt sidan lossnade den. Phu, sa jag. F*n, sa syrran. -Va då, vad är det nu undrar jag? – Ja men, jag skulle ju inte släppt loss dig så snabbt, jag skulle så klart ha filmat när du satt fast där!

Boven i dramat.