Igår efter jobbet mötte jag Maria utanför tunnelbanan på ”hennes” station. Vi köpte libanesisk mat och tog med hem till henne. Så gott!!

Det var så mysigt att sitta och umgås hela kvällen. Bara babbla, om högt och lågt. Både allvarliga saker och flams, i en enda röra. Precis så som det ska vara!

Vi tände en massa ljus, och en brasa. Vi var så stolta över att vi fick fjutt på brasan vid första försöket! Det brukar alltid vara hennes man som tänder annars, men vi kunde minsann oxå!

Planen var att jag skulle promenera hem, och att Maria skulle gå med en bit.

Efter midnatt, i beckmörkret, kändes inte planen så lockande längre… Bolt körde hem mig!