Gunvor (mammas barndomskamrat som jag ärvt) har varit i strikt karantän med sin man hela pandemin. Hon har problem med lungorna och var självklart inte sugen på att få Covid. Så de har mest varit ute i skogen och bott i sin husbil.

Så vi har inte setts på några år, bara hörts av på messenger och nåt telefonsamtal. Och när vi nu på senare tid försökt hitta ett tillfälle att ses så har vi aldrig lyckats. Antingen ska de iväg med husbilen eller så är jag uppbokad.

Men igår sågs vi äntligen! Så mysigt att få krama om varandra! Hon hade med sig kantareller som vi stekte och gjorde varsin macka med. Mmmmm! Så himla gott!

Jag fick oxå en påse lingon, så i helgen ska jag koka sylt.

Vi satt vid köksbordet och drack te och babblade flera timmar. När jag var liten så satt mamma och Gunvor, och jag ofta, så. Med te och i köket alltid. De 2 kunde sitta uppe halva natten och babbla, så när jag la mig i mitt rum så hörde jag dem svagt från köket. Det kändes så tryggt.