När Mosters Sambo kontaktade mig när Moster var döende så sa jag att det enda jag skulle vilja ha var mormors vigselringar. Hon hade satt ihop 3 stycken, morfars och sina föräldrars och så hade hon sin egen.

Sambon sa att hon inte visste att Moster hade dem, och att hon ju flyttat och hade inte sett dem nånstans. Så vi trodde båda att de var borta.

I söndags ringde Sambon och frågade mig hur ringarna såg ut, och jag beskrev dem. Hon hade hittat en ask med ringar som hon inte kände igen, och det verkade vara de ringarna!!

Så efter jobbet igår knatade jag till Sambon. Och ja, det var de ringarna!!!

Jag blev så himla glad! Jag har sett morfar med en smal guldring på vänster ringfinger hela min uppväxt. Och efter att han dött lät mormor sätta ihop sina föräldrars med hans ring och så hade hon dem och sin egen ring på fingret. Jag kan se hennes hand framför mig, med ringarna på.

Först satte jag dem på mitt vänstra ringfinger oxå, av bara farten. Men det kändes inte rätt så först bytte jag till höger ringfinger. Men de var lite, lite stora. Så efter en stund bytte och satte dem på långfingret. Och nu, nu hade de hittat sin plats!

Jag skrev och berättade för Kusin och frågade om det var okej att jag behöll ringarna. Och om hon ville att vi värderar dem så kan jag i så fall köpa ut hennes del. Men hon tyckte det var helt okej att jag har dem. Och jag är verkligen så glad för det!

De här betyder så mycket för mig!

Mina föräldrars vigselringar finns inte kvar. När de skildes hade de båda så himla dåligt med pengar så mammas förlovnings- och vigselring och pappas ring lämnades till pantbank.