Igår jobbade jag till 18, sen skyndade jag från kontoret. I city mötte jag Wilbur. Och det var ett varmt, och mycket kärt, återseende!

Vi har inte lyckats pussla ihop våra scheman på hur länge som helst. Så nu hade vi MASSOR att babbla om och uppdatera varandra om. Men först startade vi med en lååång och varm kram!

Vi satte oss på en tapasrestaurang och delade på några rätter. Och, så klart, så drack jag sangria. Mmmmm! Och så pratade vi, berättade om allt som hänt och hur det är med våra nära. Tyvärr rusade ju tiden så vi till slut var tvungna att bryta upp. Sängen kallade.

Idag vaknar jag (knappt…) och ser på termometern. -14°C. MINUS 14????

Eftersom den även visade i stort sett samma temperatur inomhus tänkte jag att det var nåt fel först. Men icke! Och vid fönstret, där termometern är, drar det så det är nog baske mig bara 14,9° just där. Och -14,4° utomhus. Det är ju så man kan gråta… Fast tårarna frös väl fast….