Efter ytterligare dusch och frukost åkte jag iväg till Fotcenter. Fick komma in i ett omklädningsrum och av med mina kläder och på med en raffig rock, plasttossor på fötterna och en sån där fin mössa. Sen fick jag 2 tabletter som minskar blödning och så låg jag och läste på en brits. Läkaren kom och ritade på foten och la bedövning.

Efter en stund var det som att hela foten sov. Och då ville sköterskan att jag skulle gå på toa. Och det är en väldigt märklig känsla att gå på en bedövad fot. Så läskigt!

Tillbaks på britsen och läste en stund igen innan det blev dags att knata in till operationssalen. De förberedde, tog mitt blodtryck som var perfekt och satte en slags manschett på vaden för att stasa av foten när de skulle börja.

Det var 2 sköterskor och de småpratade hela tiden, både med mig och varandra. Sen kom läkaren in, och de skämtade om att man är så blek så här års.

Sköterska 1: -Man skulle kanske köra lite brun utan sol.

Läkaren: -Nä, jag kör brun utan dusch!

Jag: -Jag vill gå hem!

Vi skrattade allihop! Så skön stämning. Sen kollade läkaren om bedövningen tagit som den skulle, och det hade den. Så då skulle han sätta igång. Jag satte i mina hörlurar och lyssnade på radio under tiden. Jag kände att de gjorde nåt bara, och benet vibrerade när de sågade. Men det var inte obehagligt eller gjorde ont alls.

När det var klart så sattes ett bandage på, och sen tog sköterskan mig i armkrok och jag vaggade tillbaks till min brits. Där låg jag i 1 timme med foten högt. Jag läste lite, men sen slumrade jag ett tag. Läkaren kom en sväng och skrev upp hur jag skulle ta smärtisen. När 1 timme gått fick jag gå tillbaka till omklädningsrummet, sitta ner med foten upp och klä på mig. M, fina M, stod utanför och väntade så jag fick skjuts hem. Satt i baksätet med foten upp på sätet. Och drack en smoothie. Jag var så hungrig!

Hemma igen så pallade jag upp kuddar i soffan och la mig, och tog första smärtisen. Bedövningen satt fortfarande i, den började släppa först vid 17.30.

Fick syn på att det var röda fläckar på köksgolvet när jag hämtat alla pilleraskar och vatten. Fattade inte vad det var, jag hade ju inte ens haft nåt rött framme. Sen kollade jag under foten…

Hoppsan! Men det verkade inte blöda mer sen som tur var.

Eftersom det kändes så otäckt att gå på den bedövad foten så tyckte jag det kändes bra när den började släppa lite. Tog en annan sorts smärtis och allt var frid och fröjd!

Men sen släppte bedövningen helt. Och då hjälpte visst ingen smärtis alls!

Den fjärde sorten ska jag bara ta 1 om dagen, och först som idag. Jag fick mer och mer ont, och försökte ha foten ännu högre för att se om det skulle hjälpa.

Men nä! Haltade ut på toa och borstade tänderna. Och så tog jag in en av ryggkuddarna från soffan och la under bäddmadrassen. Då kom foten upp en bra bit, och jag kan inte knuffa bort den i sömnen.

Fast sömn blev det inte mycket av… Fy f*n vad ont jag haft i natt! Jag vågade inte ta fler tabletter än ordination, men till slut tog jag dem med tätare intervall än jag ska. Fast det hjälpte ändå inte. Eller, jag antar att jag skulle ha haft ännu ondare (är det ens möjligt??) utan dem. Men det kändes som att det inte hjälpte alls. Efter en stund lättade smärtan något lite, för att efter bara cirka 30 minuter igen vara lika stark.

Jag funderade starkt på att ringa nån slags jour och säga att jag inte klarar mer! Men, jag härdade ut och vid 8 på morgonen eller så var det lite bättre. Då somnade jag faktiskt! Vid 10 ringde sköterskan för att kolla hur det var. Jag sa att jag haft så himla ont och hon verkade tycka att det tyvärr var normalt. Och då hade det ju klingat av, i alla fall det värsta.

När vi pratat klart somnade jag igen. När jag vaknade så haltade jag ut i köket och åt frukost. Har foten på en pall, så fort jag har den nedåt så blir det värre, och att gå är ingen hit. På toa har jag oxå släpat in en pall att ha foten på när jag sitter på toastolen.

Så här ont hade jag inte efter operationen på höger foten! Vilket väl var bra, för då hade jag varit nervös inför den här gången. Och den här gången har jag fått en sko som faktiskt inte har öppen tå.

Eftersom jag ska ha skon på ute ända tills jag tagit stygnen och av med bandaget den 25:e så känns det ju bra att det inte är en sandal nu på vintern.