Igår efter jobbet så mötte jag Kerran i centrum. Vi gick till en restaurang och åt middag tillsammans, chicken satay. Jag fick barnportion. Perfekt!

Vi babblade om allt och inget, och hade trevligt. Som vi brukar.

Sen hem. Och igår var första gången jag fick duscha även foten. Läkaren ville inte att jag blötte den samma dag han tagit stygnen utan jag skulle vänta 1 dag. Så i förrgår bara duttade jag, och så försökte jag krafsa bort så mycket torr hud som möjligt. Det gick så där… Och så smörjde jag med fotcreme. Men igår var den lika flagig och torr ändå.

Så det var väldigt skönt att få duscha med alla kroppsdelar inne i duschkabinen och utan plastpåse! Tvättade fossingen med mycket tvål och sen kom fotfilen fram. Över hela foten utom på själva operationssåret, så klart. Och sen fotcreme igen över natten. Så nu på morgonen såg den mer normal ut igen.

När jag var tvättad, filad och insmörjd la jag mig i sängen och kollade på Husfruar och Below deck innan det var dags att sussa.

Och idag är ingen vanlig dag! Det är förintelsens minnesdag. 78 år sedan Auschwitz befriades. Det är länge sen nu, men barn och barnbarn till de överlevande lever ännu med ärr efter det. Så viktigt att aldrig låta det falla i glömska!

Det är dessutom min födelsedag idag. 59 år blir jag idag. Såååå gammal! Hahaha! Men kom ihåg, gamla tanter är bara brudar som levt länge!