På tunnelbanan på väg till jobbet igår hör jag plötsligt hur nån högt säger: Vad händer, hur är det? Jag tittar upp och några säten bort ser jag ett par fötter som sticker ut i gången. Och de rycker okontrollerat. En man hade fått ett krampanfall. Flera personer gick fram och försökte få ner honom liggande, och till slut låg han ner, i mittgången. 1 person ringde 112, och en annan sprang ut vid nästa station och bad föraren stanna så att ambulansen kan komma dit.

En person från MTR kom in i vagnen, och då hade mannen vaknat till igen. Så efter en stund kunde han gå av tåget, Vi fick byta tåg och ta det på andra sidan av perrongen och åka vidare. Jag antar att mannen fick åka med i ambulansen, eller i alla fall blev kollad av ambulanssjukvårdare.

Det jag blev ”glad”, eller vad jag ska kalla det för, av att se var att så många grep in och hjälpte till när det hände. Folk stod inte bara och glodde, utan av med väskor och ner på knä vid mannen.

Efter att jag jobbat ett tag så åkte jag iväg och var på mammografi. Så bra att få kallelse och att man får kolla upp brösten regelbundet.

Efter jobbet åkte jag till Kungsträdgården och mötte Agneta. Det var ett tag sen vi sågs så det var mysigt att ses igen! Vi satte oss på en uteservering i solen och åt middag och drack varsitt glas rosé. Så gott och mysigt! Vi satte oss efter middagen på en annan servering med varsin kaffe och babblade en stund till. Så mysigt, men när solen försvann blev det kallt, så då gav vi upp och knatade mot tunnelbanan. En bra kväll!