Ny telefon

Igår plockade jag upp Nettis och vi åkte till MOS och hämtade min nya mobil. Killen i affären var så hjälpsam och förde över allt från den gamla luren till den här. Den nya datorn, som jag får på köpet, kommer skickas hem till mig.

När det var klart så fick vi till en nagelsalong där Nettis fixade sina naglar. Det blev superfint! Sen åkte vi till Anita och bynglade in byrån jag fått av dem i min bil. Sen hem till mig och kånkade upp byrån, och satte min mobil på laddning.

Sen hjälpte Nettis mig få igång bank-ID och Swish och fixa en del inställningar i mobilen. Men, en sak som vi inte fick till var Authenticator, och utan den kommer jag inte in på Facebook och Instagram. Suck!

Och när jag skulle sätta igång datorn för att googla om Authenticator så vägrade den att funka igen. Den startar, men jag kan inte öppna nåt program. Kommer alltså inte ut på nätet!! Aaarrrrrgghhh!

Så, jag kommer alltså inte in på Facebook eller Instagram eller Messenger överhuvudtaget! Och har just nu ingen dator. Jag hoppas den nya kommer snart. Fast, jag måste ändå kunna logga in för att komma åt de sidorna….

Över till något annat. Ångesten var mycket mildare igår, stundtals ingen alls! Så skönt!

Så idag tänker jag jobba, tror det kommer funka bra!

Vänta

Igår mellan 10 och 14 skulle Bring komma med min säng och byrå. Jag gick upp och gjorde mig iordning så jag var anständig till 10, ifall de skulle komma redan då.

Strax före 14 kom Agneta för att hjälpa mig skruva ihop byrån. Men varken den eller sängen hade kommit än då. Vid 14.30 ringde de och sa att de var på väg. Okej, toppen! Men sen ringde han igen och sa att han ringt fel kund. Eh, jaha… Men de var på väg, kommer snart! När det dröjde så ringde jag det nummer de ringt ifrån och frågade när de kommer. Det kunde de inte svara på. Ja men på ett ungefär, var är ni nu? Nej, de kunde inte svara på när de kunde komma. Nehej…

Vid 15.15 ringer han och säger att han är utanför, kan jag komma ner och öppna. Jag rusade ner, men nä det är ingen utanför eller ens inne på gården. Ställer i alla fall upp porten, och går upp och ringer. Jo, de står utanför, säger han. Jag talar återigen om att utanför min port står varken de eller nån annan. Det visar sig, efter en del tjafs, att de är i en helt annan förort. Men suck!! Undra på att de är försenade om de åker till fel adress då och då!

Vid det här laget var Agneta tvungen att gå, hon skulle bjuda på middag hemma klockan 17. 15.50 kom de till slut med mina möbler. Nästan 2 timmar efter senaste tid de skulle ha kommit! Morr!!

Sängen fick jag ordning på själv i alla fall.

Det blev så bra med byrån under TV:n!

Sovrummet börjar ta form nu!

För övrigt hemma så var/är det dock en aning stökigt.

Emballage släpade jag iväg till miljöstugan igår. Delarna till huvudgaveln ska jag ta dit idag. Och så ska jag hämta den byrån jag ska få av Anita idag. Agneta kommer tillbaka på onsdag och hjälper mig med byrån. Gulle henne, så himla snällt! Sen kan jag packa in allt i lådor och slipper ha klädhögar här och där.

Tack, nu räcker det!

Jag tömde hyllorna i sänggaveln igår.

Jag tänker ta bort dem, och bara ha kvar själva framsidan. Då får jag plats att ha en byrå under TV:n i stället.

Och så valde jag att ta av toppen på den stammen av dracenan som inte mådde så bra. Och så satte jag den i vatten och slängde den nedre, halvdöda, delen.

Dessutom var jag upp till centrum och handlade. Sen orkade jag inget mer. Ångesten håller i sig.

Jag tycker att det räcker nu. Jag har ju tänkt jobba på måndag, så nu får det väldigt gärna klinga av!

Värst är det dagtid, av nån anledning. Lite lugnare på kvällen.

Jag kollade på en film om Ted Bundy igår. Och sen började jag kolla på en dokumentärserie med bandinspelningar där han själv berättar sin version för en journalist. Så läskig människa!

Jag såg oxå på Carina Bergfeldt. Alltså, Mark Levengood! Man bara måste ju älska honom! Han verkar vara en så himla underbar människa!

Hit och dit, upp och ner

Lite så känner jag mig. Ofokuserad, minst sagt… Igår höjde jag dosen och jag hade grym ångest hela dagen. Försökte läsa, men fick läsa om hela tiden för jag visste inte vad jag läst. Började tänka på annat. Jag kan börja med en sak, får syn på nåt annat som jag gör och sen hittar jag det första som inte är avslutat. Och det är alltså bara småsaker, som i morse när jag hade tagit mina tabletter i handen och skulle fylla på vatten i ett glas för att svälja dem. Då får jag se att det står disk som jag inte ställt in i diskmaskinen, och börjar öppna luckan. Och håller på att tappa mina piller som jag ju har i handen! Inser att okej, en sak i taget: först ta medicinen, sen ställa in i diskmaskinen! Så där är det hela tiden, jag gör en sak, börjar mitt i med något annat och inget blir som det ska.

Ångesten var lite lugnare igår på kvällen, men jag har vaknat några gånger under natten av den. Och den är med mig även idag. Men nu är det dag 2 med högre dos av min antidepp, så snart så ska det bli bättre!

Det är skönt att jag vid det här laget vet hur det funkar, jag är inte rädd för ångesten och jag vet att det blir bra igen. Det är så klart jobbigt när det pågår, och helst skulle jag ju självklart slippa det här. Men nu är det så här, jag har den här sjukdomen och har lärt mig hantera den.

Jag ska försöka ta tag i och sortera lite bland mina olästa böcker idag. Då gör jag nåt och det gör inget om det blir lite galet. Skulle ju inte direkt rekommendera någon att ge mig nåt viktigt att ta tag i just nu. He he!

En annan som är deppig

Min dracena som jag kapade och satte ner i jorden utan att först få rötter i en vas. Den är däremot deppig. Kanske har den ångest oxå, men definitivt deppig.

Ska ta bort den stammen, bara att inse att det inte gick så bra. För att inte säga att det inte gick alls…

Tidig vår??

På senare år så har ju min vårdepp istället varit vårångest. Och i år tycker tydligen min kropp att det är vår redan. Eller nåt… Kanske ska gå ut och rulla mig i snön så kroppen inser att det inte är vår än?

Sedan helgen har jag haft ångest, mer eller mindre stark, hela tiden. Och en ny ingrediens är hjärtklappning. Ibland så stark att det känns som om hjärtat bankar så hårt att jag nästan tror att det ska kännas på utsidan. Kan inte minnas att jag haft så förut.

Igår var ångesten konstant rätt hög, och jag kände mig liksom lite borta i huvudet. Jag var/är trött och liksom lite trög i huvudet. Antagligen för att kroppen har fullt upp med ångesten, eller nåt. Så till slut gav jag upp, skrev till Bossen och talade om hur jag mår och att jag stängde ner jobbandet. La mig i soffan och trodde jag skulle somna, men icke. Läste ett tag, men tappade tråden hela tiden. Va fasiken då? Ja, ja, satte i stället på TV:n, den kan jag liksom slötitta på.

Jag har sagt det förut och det är verkligen så. Jag har mycket hellre ångest än depression. När jag deppar så blir allt bara mörkt och jag liksom stänger av, eller stängs av. Jag väljer det inte själv, att stänga av. Och inget når liksom in till mig. Då mår jag verkligen skit och vill inte vara med.

Ångest är så klart jobbigt, men jag är fortfarande jag. Jag känner fortfarande saker, glädje och så. Jag kan skämta, skratta åt saker. Och det är så värdefullt! Så på ett sätt ”mår jag bra” trots ångesten.

När jag stängt ner jobbet igår så gick jag in där jag kan chatta med min läkare/vårdcentral och skrev att jag behöver öka dosen ett tag. Och när jag skrev så insåg jag att det kanske inte är bara ett tag, jag har ätit samma dos många år nu, och jag har haft ångest lite nu och då ett bra tag nu. Inte som nu, så att jag känt behov av att öka dosen, men det har kommit och gått. Och tydligen så blir kronisk depression värre med åldern. Och enligt tandläkaren så är jag ju äldre. He he!

Jag har fått svar på chatten idag, av en sjuksköterska, att de är tungt belastade men att de återkommer. Så då bestämde jag mig för att jag ökar dosen på eget bevåg ändå. Med min förra läkare så gjorde jag så, han sa att jag skulle göra det när jag dippade. Så nu hoppas jag bara att jag inte kommer få mer ångest ett tag. När jag justerar dosen blir jag inte deppigare utan får just ångest. Så vi får väl se hur det blir nu.

Ut på tur, lite sur

På grund av restriktionerna så är det så klart färre platser att boka på passen på Friskis nu. Vilket ju i sig är bra! Så till passet igår stod jag på plats 14 som reserv. Vartefter dagen gick så sjönk kön, och när det närmade sig var jag på köplats 3.

På eftermiddagen messar en kollega: Får jag be dig om hjälp med en sak?? Jag svarade att det är klart hon får. Kan jag ringa i stället, det här är så knäppt, skriver hon då. Jaa, det är klart hon kan ringa. Jag blir ju liiite nyfiken på vad det här kan handla om.

Kollegan och jag bor ganska nära varandra, på varsin sida om centrum i princip. Hennes sambo hade på dagen tagit deras bil upp till centrum, och parkerat i P-huset där man får stå 4 timmar. Sen knatat in till läkarmottagningen. För att operera en fot… Och sen varken kunde eller fick han köra bil hem igen, utan det blev ju sjuktaxi för hans del.

Min kollega har körkort, men har inte kört bil på flera år, och särskilt inte med manuell växellåda. Hon hade i alla fall knatat upp till centrum för att försöka få hem bilen, men inte lyckats få i backen, så bilskrället stod där den stod. Stackarn!

Jag tänkte att jag hinner fixa det innan jag, eventuellt får plats på gympan. Så när jag hade jobbat klart så bytte jag till träningskläder och tog bilen hem till kollegan, fick deras bilnyckel och regnummer och vägbeskrivning till var bilen stod. Knatade upp till centrum från dem, hittade bilen och körde ner den till dem och lämnade tillbaka nyckeln till en tacksam kollega. Så bra när man kan hjälpas åt!

Kollade i appen hur det stod till med kön till passet och nu stod det 0 i kö! Toppen! In i min egen bil, åker iväg till Friskis och in och blippar mitt kort. Ingen lapp kommer ut, som det brukar. Hmm, frågar de i receptionen som ber mig blippa igen. Nix, får ingen lapp. De får mitt namn och kollar i datorn. Nä, men det passet är fullt, du har en reservplats. Säger de. Ja, men först hade jag köplats 3, sen när jag kollade så stod det 0 i kö, då måste jag ju ha kommit med? Nej, nej, så funkar det tydligen inte! 90 minuter innan passet startar så tar de bort kön. Då får man chansa och vara där och se om man kommer in. Ja men va f*n?! Då blev jag lite sur…. Kommer inte åka dit och chansa, kan jag säga. Suck!

Så jag vände kosan tillbaka hemåt. Var på apoteket och i mataffären på vägen, och sen hem.

I en polisrapport

När jag irrade runt och rev och slet i mina högar med kläder som ligger framme i lilla rummet så insåg jag vad det skulle kunna stå i polisrapporten om jag hittades avliden hemma nu.

Äldre, delvis tandlös, kvinna hittad död i sitt hem. Hon hade ingen riktig säng, utan sov på en britsliknande, provisorisk säng. Ingen klädförvaring, kläderna låg utspridda i högar i lägenheten.

Men, en positiv sak; det doftar gott här! Jag tror baske mig jag ska torka tvätt överallt i lägenheten!

Igår torkade madrasskyddet i köket, och varje gång jag gick in i köket så njöt jag av den goda doften!

Söndagsaktiviteter

Nettis messade och frågade om jag hade Covidtest hemma. Vilket jag inte hade. De kände sig lite förkylda, och på 1 av apoteken i mitt centrum fanns det kvar test enligt nätet. Så strax innan de öppnade knatade jag upp till centrum, och väntade utanför tills de öppnade.

Det kom fler så det var en kö, med mig först, som väntade när de låste upp. Och jag hörde att fler skulle köpa test, så jag var glad att jag kom in först.

Jag köpte även till mig själv, när eller om jag får symtom så kan jag ju inte ge mig ut. Så lika bra att ha hemma!

Hem igen från apoteket. Väntade på att han som skulle hämta sängen skulle komma. Och han kom! En ung kille som precis avslutat sina studier, fått arbete och bostad. Men inte fått nån lön än, och behövde möbler. Han var SÅ tacksam! Han var ganska liten och smal. Men han tog sängskrället helt själv! Tippade den och tog tag i bottens undersida och bar iväg den och nerför trapporna. Imponerande!!

När sängen var hämtad så åkte jag över till Nettis och Toyboy och lämnade testen. Stod utanför på behörigt avstånd. De hade inte Covid, visade det sig senare. Alltså bara vanlig förkylning. Skönt!

Hem igen och la sängkappan på tork. När jag rev ur sängen så stoppade jag in den i tvättmaskinen.

Inte helt lätt att ”hänga” den på tork… Men torr blev den! Ska även tvätta madrasskyddet, så att allt är fräscht till nya sängen!

På kvällen bäddade jag upp extrasängen.

Smalare, lägre och hårdare än jag är van vid. Men helt okej, ändå. Var rädda att jag i sömnen skulle glömma att jag sov i en smal säng och ramla ur när jag ville byta plats. Men jag har hållit mig kvar hela natten!

Min lördag

Igår plockade jag i ordning lite här hemma, satte upp köksstolarna på bordet och dammade och dammsög hela lägenheten. Vilket var välbehövligt… Och skurade toa och handfat, så klart.

Agneta kom och jag plockade upp henne i centrum och vi åkte och köpte indiskt och tog med hem till mig.

Packade upp maten och öppnade en flaska vin, dukade och tände ljus. Och sen åt vi gott och babblade en bra stund. Så mysigt! Det var ett tag sen vi sågs, så det var kul att ses!

Sen flyttade vi in i vardagsrummet och tog varsin kaffe och babblade vidare. Satte på TV:n och såg på Stjärnorna på slottet. Det var David Lagerkrantz dag. Och han verkar vara så trasig, stackaren. Han kände aldrig att han dög, var tillräckligt bra, i sin pappas ögon. Och det har följt honom genom livet, den känslan.

Sen kollade vi på En brittisk skandal. Så bra och välgjord! Vilket j*kla äktenskap!

Vi åt oxå M-kulor… Och för första gången på jag vet inte hur länge fick jag en rejäl dumpning. Fick hjärtklappning och toksvettades! Stackars Agneta blev skärrad och vågade inte åka hem och lämna mig. Men jag förklarade att det bara är att vänta ut det, inget farligt och det går över. Och som alltid så vill jag ha nåt att äta då, så hon fixade en knäckemacka med ost som jag knaprade i mig, och efter en stund så klingade det av.

Nu håller jag tummarna för att han som sagt att han ska komma och hämta sängen faktiskt gör det. Vore så smidigt!!