Jag har fått svar, igen, från supporten på WordPress. De hittar inget fel, allt ser bra ut. Kan jag beskriva vad som händer och kanske ta en screenshot? En screenshot av vad? Av ingenting, för det kommer helt enkelt inte med en bild! Och just det, så klart att jag kanske ska beskriva vad jag gör och vad som händer, FÖR DET HAR JAG JU INTE REDAN GJORT! Suck! Så nu har jag, igen, talat om hur jag gör och vad som (inte) händer. Och så skrev de att de ju ser att jag har en bild i ett av inläggen nyligen, och länkar till det inlägget. Som att jag skulle hitta på, och försöka lura dem att det är problem. Så då förklarade jag att det inte går att hämta bilder ur albumet, men att jag kan ta en bild direkt. Men oftast så sitter jag ju inte och skriver ett inlägg samtidigt som jag gör nåt jag vill visa en bild på, så det hjälper ju inte det hela direkt! Börjar tappa tålamodet med det här nu… Vill INTE behöva flytta hela bloggen till en annan portal bara för det här. Eller, ”bara” är det ju inte. Bilder är ju en rätt väsentlig del av en blogg. Tänk, till exempel, om ni inte fått se mig i alla mina mössor!
Även idag så dominerar fredagens fruktansvärda händelse nyheter och sociala medier. Så klart! Men jag kan inte låta bli att reagera på att vi kallar det ett terrordåd. Och det är det ju i och för sig. Men för ganska många år sedan så var det en psykiskt sjuk man som körde sin personbil på en av gågatorna i Gamla Stan och mejade ner ett antal personer. Jag minns inte hur många skadade och eventuellt döda det var den gången, men jag har hur som helst inget minne av att vi kallade det något annat än ett vansinnes dåd. Och inte var det en viktig fråga var mannen kom ifrån, vilken religion han tillhörde. Självklart vill även jag veta vad det finns för motiv för den här mannens vansinnesdåd. Kanske är det en religiös galning. Kanske är det ”bara” en galning. Vi vet faktiskt inte än!
Oavsett vad vi kallar händelsen, och oavsett gärningsmannens motiv, så är det fruktansvärt, det som hänt. Men jag slås ändå av all kärlek, alla vänliga handlingar och den starka känslan av att Stockholm, kanske hela Sverige, har slutit upp och har blivit vänligare och öppnare efter det här. Precis tvärt emot vad en terrorist vill uppnå! Och det är otroligt glädjande, mitt i alla andra kaotiska känslor! Det visas bilder på människor som går fram och kramar poliser vid avspärrningarna, människor som lägger blommor på polisbilar, det skrivs om folk som lämnat sina tillhörigheter på gatan för att ha händerna fria att hjälpa en annan människa bort från olycksplatsen. Butiksägare och restauranger som bjudit människor på något att äta och dricka när de inte kunnat ta sig hem. Privatpersoner som kört och hämtat vilt främmande människor hem i sin bil. Listan kan göras hur lång som helst! Och DET är det största som kommit av detta hemska! DET ska vi försöka ta med oss ur denna händelse. Då vinner vi, då kan inte hat och det onda segra!
