Hmmm, det här med lagringsutrymmet som är fullt..

Jag är ju, som ni vet, en teknisk analfabet. Och jag trodde, i min enfald, att jag varje år fick nytt utrymme. Jag har i mitt paket, 13 GB (vilket inte säger mig ett skit…) och det är alltså fullt nu. Då trodde jag alltså att när det var dags att betala för ett nytt år så får jag nya 13 GB. Men så var det visst inte alls.

Jag chattade precis med supporten, och frågade. Men jag har 13GB på den här bloggen, och vill jag ha mer så ska jag uppgradera till ett annat paket. Nästa har 200GB, och det förstår jag ju är stor skillnad. Men, nån gång blir ju även det fullt. Det går alltså inte att bara köpa till mer utrymme.

Så nu måste jag fundera på om jag är villig att betala mer varje år för att blogga. Eller rättare sagt för att kunna lägga upp bilder på bloggen. Det är ingen jättesumma, men ändå. Mellan varven känner jag att det kanske är dags att sluta blogga. Men så velar jag fram och tillbaka. Ibland har jag ju inget direkt att dela med mig av alls, det händer ju inte mycket i dessa tider. Å andra sidan så är det ett slags sällskap eller… Ja, sysselsättning kanske, att skriva här. Och få kommentarer och ha en viss kommunikation med er som läser.

Ja, så jag avvaktar i alla fall med att uppgradera till ett annat paket. Så det blir inga bilder, tråkigt nog!

Testing

Jaaaa, nu kan jag lägga ut bilder igen!! Tjoho!!

Så ser alltså banankakan ut. Fin va? Upplagd på en tallrik som är sen jag var liten. Jag har 2 kvar, och de är så söta.

Oj då…

Jag har lunchrast och tänkte ta tag i det här med att mitt lagringsutrymme är fullt. Och jag hade missat att betala, för jag hade inte lagt in mina nya kortupogifter. Det var ett tag sen jag fick nytt kort…

Nu har jag i alla fall fixat det, så snart ska det funka igen!

Inga bilder

Jaha, mitt lagringsutrymme är tydligen fullt, så jag kan inte lägga upp bilder längre. Trodde att jag har obegränsat utrymme i mitt paket, men tydligen inte. Så tills jag lyckas lista ut hur jag ska göra så är det här en blogg med bara text.

Kul….

Nu har jag, likt barnen på Frostmofjället pulsat i snöstorm (kan hända att det inte var riktigt så illa, men det kändes så) till centrum för att handla. Och inte tyckte jag att det var så mycket jag skulle ha. Men allt var tydligen tungt av de varor jag skulle ha! Så hem pulsade jag och hade dessutom 2 kassar i var hand. Pust!

Så nu är jag hemma med minst 1 dm längre armar, glasögonen plaskblöta och frisyren har antagit en helt ny skepnad.

Klimatet på nätet

Jag har tänkt på en sak. På sista tiden tycker jag att ”tonen” eller klimatet på sociala medier hårdnat och är tuffare och elakare. Alltså bland kommentarerna hos stora bloggare, folk skriver så elaka saker. Om det hänger ihop med pandemin eller om det är något annat, det vet jag inte. Men det gnälls, tjafsas och klankas ner på ALLT.

Det händer absolut att jag läser något eller ser en bild av något och tycker det är knas eller fel. Men jag känner inget behov att att skriva en lång kommentar om det, och definitivt inte att vara elak i en kommentar. Men många, många verkar ha ett behov av att trycka till andra så fort de bara ser en liten möjlighet till det. I en del kommentarsfält är det rena lynchstämningen, även kommentatorerna i mellan. Det övergår mitt förstånd, vad är det som gör att man skriver sånt??

Och att man tycker sig ha rätt att kommentera både utseende och hur man valt att leva eller precis vad som helst på ett elakt sätt? Skulle de här personerna stå framför en annan människa, som de inte ens känner, och säga samma saker?

Förstår man inte att det sårar, eller vill man såra? Är det medvetet man gör så, eller skiter man i vilket? Jag tror att det inte enbart är ungar/tonåringar utan faktiskt vuxna människor som beter sig så här. Folk som absolut borde veta bättre!

Här inne har stämningen aldrig varit hätsk i kommentarerna, men jag har ju inte heller så himla många läsare. Många av er är människor jag känner och ni andra är bara trevliga. Ja, alltså, ni som jag känner är ju oxå trevliga!

Självklart får man säga emot och inte hålla med, det är inte det jag menar.

Så mycket ni missat

Jösses vad många viktiga händelser i mitt liv som ni missat under tiden jag inte kunnat blogga. Jag menar, i den här pandemin gör man ju så mycket!

Hur som helst så har jag haft det årliga pepparkaksbaket med Puddingarna, Systeryster och Svågern.

Ritningar till husbyggen fixas!

Jag var så imponerad av Systerysters tålamod, hon fixade hela sitt växthus helt själv!

Det blev så fint!! Själv bakade jag bara små pepparkakor som jag dekorerade…

Vi skrattade så vi nästan kissade på oss när vi jämförde våra skapelser!!

Svågern slog på stort och gjorde ett sagoslott.

Jag har tyvärr ingen bild på det när det blev helt klart.

Storpudding hittade en tomte som hon absolut ville köpa; Den är som moster, mamma! Liten, söt och glad.

Gulliga unge!! 😍

Hemma har jag härmat Systeryster och skickat efter 2 likadana väggvaser som hon har.

Så fina! Fast av nån anledning är de ännu finare hemma hos dem…

I år köpte jag en stjärna att hänga i vardagsrummet. Har haft adventsstake tidigare år, men kände för en större stjärna nu. Sagt och gjort!

Och den är fin, men hur jag än bär mig åt så hänger den inte rakt!! Det stör mig skitmycket! 💩

Jaha, som ni märker så har jag ett uppdämt behov av att blogga. Jag har funderat fram och tillbaka om jag skulle lägga ner det nu när jag ändå inte kom in. Men så har jag ju verkligen saknat det. Då började jag på att fundera på att starta en ny blogg, men det tog emot. Det är ju tråkigt om jag inte kunde fått med alla gamla inlägg till den nya. Och så namnet, som sagt. Vad skulle den heta, i så fall? Jag tycker ju I mitt huvud är klockrent för min blogg. För jag skriver ju verkligen om allt som råkar dyka upp i mitt, stundtals virriga, huvud!

Så nu är jag SÅ GLAD att jag kan fortsätta här!

Jaaaaa!!

Nu kom jag in även på min nya mobil!!!

Å, så himla glad jag blir, nu kommer jag bomba er med inlägg! Så himla skönt att slippa starta en ny blogg.

Bjuder på en bild med kuddfrisyr bara för att ni ska få se hur glad jag är att vara tillbaka! Åh, ny brillorna, ser ni?

Kram på er, ni som eventuellt fortfarande kikar in här!

I’m back!!!!!

Men nu ni!!!! Jag kom in! Jag hade gett upp och skulle starta en ny blogg! Och SOM jag funderade på vad den skulle heta…. Jag har ju det bästa namnet på den här bloggen redan!! Hur som helst, när jag angav mejladress så sa WordPress att den redan fanns och jag klickade och ta mej tusan nu kom jag in!!!! Tjohoooo!!!!

Jag har saknat att blogga och ha lite kontakt med er här när man nu inte träffar så många i dessa tider. Men jag antar att ni gett upp om mig, eller i alla fall om bloggen, vid det här laget. Om nån är kvar och läser det här, så välkomna tillbaks!!!!! Nu måste jag försöka komma åt bloggen även via min nya mobil. Vi hörs SNART igen!!! 🙂

Ny telefon

I den nya telefonen kommer jag inte in här. Jag kan inte komma in varken på datorn eller på nya telefonen alltså. Heeelt hopplöst! Jag har mejlat WordPress så jag hoppas de kan hjälpa mig.

Men så ni vet, tyvärr kommer det vara tyst här ett tag, för jag kommer ju inte ha den här gamla luren igång oxå.

Bloggen

Hur 17 jag än gör så nekas jag att logga in på bloggen från datorn!! Helt sjukt! Än kommer jag in via mobilen, men min mobil är gammal och börjar bete sig märkligt mellan varven. Så igår beställde jag en ny. Tänk om jag inte kan komma in på bloggen alls med ny mobil?? Hjälp….

Ja, ja, över till nya mobilen. Nu har jag en Samsung som jag är sjukt nöjd med! Så jag var helt inne på en ny Samsung. Tittade länge och dreglande på den modellen med dubbel skärm, som går att fälla ihop. Så cool!! Men oxå så dyr… Nettis försökte få mig att absolut välja den, men även hon gav sig när hon hörde priset, drygt 20 000 pengar. Det skulle bli över 1 000 i månaden med mitt abonnemang. Nä lite väl.

Då visade säljaren mig sin egen mobil. En Samsung, trodde jag. Men icke, det var en Xiaomi. Va, har ni aldrig hört talas om de mobilerna?? Nä, inte jag heller. Men tydligen är de snäppet bättre än Samsung, men billigare! Jag har verkligen noll koll, men tänker att dels om en säljare föreslår en billigare produkt så måste den vara bra. Och dels blev Nettis imponerad. Så why not, liksom?

Den var en beställningsvara, så det tar ett litet tag innan jag får hem den. Sen har Nettis lite att göra. För det blir hon som får hjälpa sin gamla extra-mamma att få över allting från den gamla mobilen! He he!!