Igår ringde mosters sambo igen. Jag kunde inte svara så jag sms:ade att jag jobbade. Fick svar att sambon skulle träffa mosters läkare och undrade om jag hade synpunkter/önskemål angående om de ska göra livsuppehållande åtgärder eller inte nu.
Jag förstår att hon hör av sig dels för att hon inte vill utesluta mig, och kanske oxå min kusin, för att vi är de närmsta släktingarna. Och antagligen även för att det är tuffa beslut att ta ensam. Moster och sambon, 2 kvinnor, har levt ihop i massor av år. Ingen av dem har några barn, och inte heller några syskon. Moster har ju haft syskon, men de lever inte längre. Så sambon är ju själv med allt detta. Jag förstår det.
Men, det känns jättekonstigt att jag ska besluta kring detta. Vi har inte ens haft kontakt på många år nu. Och jag skulle inte vilja att moster skulle ha något att säga till om ifall det handlade om mig!
Jag svarade i alla fall att hon skulle göra det hon tycker blir bäst.
Jag har ett till boktips!
Den var så himla bra, 5 sangria! En sån där som man inte vill lägga ifrån sig. Och trots 2 pappkassar fulla av böcker, så beställde jag 3 böcker från Bokus igår. Med samma personer i handlingen.
I mitt huvud 