Depp

Mindre nu

~ I mitt huvud ~ 2 kommentarer

Idag känns det som att det faktiskt går åt rätt håll. Inte lika stark ångest. Vilket är skönt!

Det är konstigt det här med depression och ångest. Tidigare har jag mest haft ångest när jag gått in i medicinering. De gånger när jag försökt sluta med anti-depp och sen blivit deprimerad så jag måste börja igen. Och när man börjar med anti-depp kan man ju först bli sämre innan den hjälper. För mig har de alltid varit så att då har jag, som tur är, inte blivit mer deppig utan jag har fått ångest.

Första gångerna fick jag då Attarax mot ångesten. Men fy 17!! Den tog inte bort nåt alls av ångesten, men jag blev heeelt lullig av den. Så det var ännu svårare att hantera ångesten. Så nästa gång det var dags sa jag att det inte var ett alternativ. Då fick jag Oxascand, som hjälpte bra. Den ska man dock inte ta under någon längre tid då den kan vara beroendeframkallande. Men för mig har de här ångesttopparna inte hållit i sig mer än en kortare tid, som tur är.

Men så om det var förra våren eller förrförra, så fick jag plötsligt ångest, bara så där. Inte superstark, men ändå. Inget jag kände igen, för jag hade aldrig haft enbart ångest så förut. När jag då träffade min anti-deppläkare så berättade jag det, och han sa att det antagligen var min vår-depp som tagit sig nya uttryck. Jaha, ja.. Och han rekommenderade att så länge jag inte hade super-superstark ångest så var det bättre att inte ta nåt mot den. Då ”lär man sig” att ta sig igenom det, och det blir oftast bättre och lindrigare. Så därför har jag inte tagit något mot ångesten efter det. När jag inte har depression samtidigt så tycker jag att det har fungerat bra ändå. Jag har nån gång inte kunnat jobba några dagar, men oftast har jag klarat av jobbet ändå.

Jag inser att det är olika för alla, så jag menar INTE att ingen nånsin ska ta ångestdämpande! Jag bara berättar hur det är för just mig. Jag är väl medveten om att med riktigt stark ångest, och kanske skitlänge, inte är att leka med.

Ja, ja, nog om det nu! Imorgon tänker jag jobba igen! Känns bra! Och just det, måste berätta något som verkligen värmt mitt i det här. Jag har fått så många fina kommentarer, både här i bloggen och på Facebook! Många som skrivit så fint, erbjudit promenadsällskap eller att ringa. Så gulligt och det har verkligen känts bra! Även från de som inte är allra närmast, det har verkligen värmt!

Trött av ångest

~ I mitt huvud ~ 4 kommentarer

När jag fått svart på vitt att ”min” anti-deppläkare inte längre gick att få tag på så var det ju bara att försöka tänka ut en plan B. Jag googlade hans namn först för att se om han eventuellt öppnat egen mottagning, men han verkar nu jobba på ett av våra sjukhus och inte alls med psykiatri. Så nix, honom kan jag glömma. Och jag VET att ångest inte är rationellt. Jag vet det! För trots att jag ju vet och förstår att det löser sig, så hade jag grym ångest igår. Och är lite förvånad över att jag fick sån ångest, trots att jag ju alltså inser att det kommer lösa sig.

Tryck över bröstet, ytlig andning, som att vara lite andfådd, hela tiden. Och den där märkliga känslan av att liksom ha hjärtat i halsgropen. Ni vet känslan när man blir skrämd eller skiträdd? Det liksom hisnar. Så känns det, men heeela tiden.

Jag skulle börja jobba sent igår, så jag tänkte att jag skulle få kontroll på ångesten under förmiddagen. Jag började med att fundera över om jag skulle ringa sjukförsäkringen och be dem boka tid hos någon annan. Eller om jag skulle ta det med husläkaren. Och bestämde mig för husläkaren, så jag gick in på 1177 och skrev att jag ville boka tid och varför.

Tänkte att om han tar över så är allt samlat på 1 ställe hos samma läkare. Det är han som skriver recept på mina vitaminer efter Gastric Bypassen. Och om han, av någon anledning, inte skulle vilja ta det här så kan jag ju ringa sjukförsäkringen och få tid hos en psykiatriker. Så, jag har en plan! Nu kan du försvinna, ångesten!

Nix, den satt kvar i hela mig ändå! Började tänka att anti-deppläkaren varit som en snuttefilt. Bara vetskapen om att jag kan söka upp honom om jag dippar har känts tryggt.

Jag gjorde mig i ordning och gick ut en promenad, och så ringde jag Systeryster. Behövde prata av mig. Och hon lyssnade och sa ju samma som jag vet, att det så klart kommer lösa sig! Kändes skönt att få babbla av mig! Men ångesten gav inte med sig, alls!

Till slut insåg jag att jag inte skulle kunna jobba. Och det tar VERKLIGEN emot att ringa och sjukanmäla sig när man ska jobba kväll! Vi är ju inte jättemånga som jobbar varje kväll, så försvinner en så blir man för få. Och det är ju inte helt lätt att ordna någon annan när det är samma dag. Usch, så då mådde jag dåligt över det! Men, ångesten var så stark att jag inte klarade av att koncentrera mig och jobba, tyvärr. Så jag ringde Bossen och sa som det var. Och han förstod, han är bra! Sa att han löser kvällen, jag skulle bara ta hand om mig.

En sak som jag hade glömt var hur trött man blir av ångest! Eller om det var för att jag sov oroligt natten till igår. I alla fall så var jag helt slut framåt eftermiddagen!

Fick svar på 1177 av husläkaren att han ville veta mer, varför jag äter antidepp, hur länge jag gjort det och effekten, och hur länge jag tror att jag behöver fortsätta med den. Han hänvisade mig vidare till mottagningens typ chatt-funktion. Så jag loggade in och identifierade mig på deras sida med bank-ID och skrev min historia i stora drag. Att jag ätit den av och till sen 1995 eller 1996, men att varje gång jag gått ur den så blir jag deppig igen så att jag nu ätit en underhållsdos i många år och den dosen har jag ökat under en period när jag dippat. Men att jag varit stabil utan dippar några år nu. (Så skönt!!) Fick svar efter en stund att han självklart skriver ett nytt recept och att när läget inom vården lugnat sig gärna vill att vi ses, om jag inte kände behov av ett besök nu? Och det gör jag ju inte. Så det var en lättnad! Så skönt! Och nu, NU, trodde jag att ångesten skulle släppa. När allt löst sig! Men nä, nä! Här släpper ingenting, inte!

Som sagt, ångest är inte logisk! Suck! Ja, ja, bara att vänta ut, andas lugnt (så gott det nu går…) och försöka ta det lugnt. Kollade på TV, hittade en ny spansk serie på Viaplay, men nu minns jag inte ens vad den heter. Som sagt, man blir ju inte helt klar i knoppen när man har ångest…

Idag är det, än så länge, lite bättre. Jag jobbar inte idag, men hoppas att jag kan göra det imorgon.

Och ska man nu tänka positivt så kanske det här är årets vårdipp?? Den är avklarad nu, liksom? Så när det faktiskt blir vår kan jag bara må bra och njuta? Japp, jag bestämmer att så är det! Punkt!

Jättemycket måndag

~ I mitt huvud ~ 6 kommentarer

I helgen skulle ett av våra system uppgraderas så vi skulle starta datorn en vända under helgen. Och det gjorde jag. Ändå kunde jag inte öppna det systemet igår när jag skulle jobba. Så jag ringde IT-supporten. Som talade om att man skulle startat datorn och låtit den stå på i ett par timmar i helgen… Jaha, den lilla detaljen hade jag missat. Så, om jag nu bara hade datorn igång så skulle det strax uppdateras och jag skulle få ett besked om att starta om datorn så skulle det funka sen. Skrev till Bossen och talade om läget och så tog jag tag i en del som jag ändå kunde göra utan just det systemet. (Som liksom är vårt främsta system i jobbet…)

När det gått ett par timmar utan att jag fått nåt besked om att starta om datorn (som jag ändå hade testat ett par gånger. För säkerhets skull…) så ringde jag IT-supporten igen. Då hade de talat in ett meddelande att det var ett fel med just det här systemet som man jobbade med och det skulle vara klart om si och så länge. Jaha… Okej, skrev igen till Bossen och talade om läget och fortsatte att leta uppgifter jag kunde sköta utan det här systemet.

Till slut hade si och så länge gått utan att systemet ännu hade uppdaterats och bett mig starta om datorn, så jag ringer supporten igen. Där går samma meddelande ut igen, och de säger fortfarande att det är ett fel som ska vara åtgärdat om si och så länge. Men den här gången lägger jag inte på då utan väntar så att jag får prata med någon. Jag kommer fram och talar om att jag är en av dem som inte fått uppdateringen och att jag hörde att det skulle ta si och så länge när jag ringde för si och så länge sen så nu undrar jag NÄR det kommer vara klart. Han som svarade sa: -Va, vänta, vad då?? Okej, jag drar allt en gång till, lite mer utförligt. Han svarar: Eeeehhh, jaha… Vänta lite. Och knappar på mute. Jag väntar. Och inser att han vet inte vad jag pratar om. ALLS! Vilket ju verkligen känns förtroendeingivande. När han kommer tillbaka så mumlar han att han ska lägga en incident. Sen blir det tyst. Jag väntar. Efter en ganska lång stund av tystnad frågar jag om jag ska göra något? Vad händer? -Ja, alltså jag lägger en incident på din användarprofil nu, så då kommer någon att pusha in uppdateringen i din dator. -Jaha, okej. Men det är ju en incident redan, ni säger ju det i ert talsvar när man ringer er?? -Jaaa, men nu blir den på din dator….. säger han tveksamt. Okeeeej….. Jag talar om att det här är det system som hela vår verksamhet bygger på, vårt huvudsakliga arbetsverktyg, och om han kan så får han gärna se till att snabba på processen. Han mumlar nåt…

Skriver till Bossen och talar om vad som händer. Eller snarare inte händer. Han reagerar typ som jag: Men va f*n, det har ju legat en incident på det här sen i morse! Japp, det har det…

Sen var det dags för lunch. Efter lunch så kommer ÄNTLIGEN beskedet att jag ska starta om datorn, och sen funkar systemet faktiskt! Gud ske lov!!!

Men se då kommer nästa problem… Vi har ett helt nytt telefonisystem. Som jag varit med och testat innan release.. Och nu ber Bossen mig hoppa in och ta några samtal då det är kö. Absolut, jag ska bara ringa upp en kund som jag lovat ringa när jag fått igång systemet som skulle uppdateras. Sagt och gjort! Men, va F*N??! Jag kan inte ringa ut!! Där och då funderade jag starkt på att bara stänga av allt och gå och lägga mig!!!

Skriver till min kollega som är support för nya telefonin, vi ringer upp via Skype och jag delar skärm med henne. Vi kollar på ALLT men nä, vi kan inte lista ut vad felet är. Så jag gör om det med kollegan som är huvudansvarig för nya telefonin (efter Bossen som är den som är Över-Boss för det). Jag delar skärm med henne och hon kollar på hur det ser ut och vad som händer. Vi letar fel men hittar inget och hon frågar om det fungerade i fredags, som var första dagen med den nya telefonin. Och ja, det gjorde det ju. Vi stänger ner allt och jag loggar in igen, och hon ser min skärm när jag gör det. Och… Host… Harkel… Det var inget att felanmäla. Ja, utom min hjärna, kanske… Jag hade missat en grej i de urtifjurton stegen i inloggningen! Och den detaljen, som jag nu missat, har jag alltså gjort rätt ALLA andra gånger när jag loggat in både under testen och i fredags. Men igår var det som bortblåst! Alla de gånger jag startat om datorn igår, då jag fått öppna upp programmen igen, så har jag gjort fel… Suck!!!

Skriver till Bossen (igen) och berättar att nu funkar det, och ber honom att inte fråga vad som var fel! Vilket han vänligt nog inte gör heller..

Jaha, och som om inte det räckte med det här… När jag jobbat klart så ska jag ringa och boka tid hos min antidepp-doktor för att få nytt recept på antidepp-piller. Vi har en Sjukvårdsförsäkring via jobbet, så man bokar tid via den, man kan inte kontakta läkaren eller kliniken direkt. Så jag ringer upp vårdförmedlingen, som ser vem jag gått till och sköterskan ska boka en tid för mig Men, hon hittar inte den läkaren. -Okej, jag söker på kliniken i stället, säger hon. Men nä, inte heller kliniken får hon upp. Under tiden tar jag upp Hitta.se och söker på kliniken. Nix, nada kommer upp. De har lagt ner? Bytt namn? Vem vet?? Och sköterskan säger att eftersom det är ganska sent på eftermiddagen, så finns ingen hon kan be om hjälp. Så jag måste återkomma idag före lunch.

Känns så där om jag måste byta läkare. Eller snarare att jag inte kan få en remiss till en ny läkare så att min anamnes kan följa med. Att behöva börja om med en ny läkare som inte vet ett smack om historiken. Nu är jag ju, och har varit ganska länge, stabil. Men om jag ska byta läkare så önskar jag ju att den nya får ta del av gamla journaler. Jag har känt mig trygg med honom, han känner mig, och jag vet att jag får hjälp när jag dippar. Blä!

Hade svårt att somna på kvällen, det snurrade i huvudet. Våren kommer, och om jag dippar så är det ofta just på våren. Tänk om den här läkaren (vem det nu blir) tycker att jag inte ska äta anti-depp? Tänk om jag inte hinner få en tid innan mina piller tar slut, så att jag inte ens kan trappa ner utan tvingas bara sluta abrupt?

Okej, nu googlade jag. Då får jag upp att kliniken stängde april 2020. Och på hemsidan står att man får kontakta sitt försäkringsbolag som får boka tid hos annan vårdgivare. Suck!! F*n!!!

Skön eftermiddag, kul kväll

~ I mitt huvud ~ 4 kommentarer

Igår gick jag från jobbet tidigt, jag hade bokat ett läkarbesök. Det var dags för att få nytt recept för mina antidepp. -Oj, du ser pigg ut, du verkar må bra, så läkaren när jag kom in. Han som sett mig när jag mått som sämst såg skillnad. Besöket blev kort, han kollade blodtryck och vi konstaterade jag mår bra och så skrev han receptet. Prover tog jag ju nyss hos husläkaren, och allt var ju bra, så det behövde inte kollas upp igen.

När jag kom ut så gick jag in på Haymarket och tog en kopp te på Greta. Så mysig miljö att sitta i! Tittade lite på folk, läste bok och drack te. Mysigt!

Därifrån tog jag tunnelbanan en bit och så gick jag in på Capitol.

Satte mig i baren med ett glas vin

Oxå så fin miljö, med fina detaljer!

Sippade på mitt vin och läste vidare i väntan på Anita. När hon kom köpte vi lite att äta och så satt vi och babblade en stund innan filmen skulle börja.

Det fanns små bord vid fåtöljerna i salongen, så vi tog med vår dricka in. Så sköna fåtöljer, som gick att fälla bak ryggstödet på! Vi såg Cats som var jättebra! Så häftiga kostymer eller dräkter! Och självklart härlig musik!

Ångest

~ I mitt huvud ~ Lämna en kommentar

Jag kom faktiskt bara 15 minuter sent idag! Vete 17 hur jag lyckades med det?!

Så jag jobbade bara in min fikarast, så var det löst. Skönt!

Ångesten har däremot suttit i hela dagen, mer eller mindre stark. Blir knäpp! Jag bad att få ha de där brusreduserande hörselkåporna vi har, så jag liksom fick vara i min egen bubbla när jag jobbade. Känns lättare då. Så det har funkat att jobba på, ändå.

Vår tid är nu

~ I mitt huvud ~ Lämna en kommentar

När jag kom hem igår så satte jag mig med middagen och kollade på sista avsnittet av Vår tid är nu. Sen var det inget mer att se på nån av kanalerna, så jag duschade och la mig och läste.

Huvudvärken var kvar, men bara lite. Däremot så hade jag ångest igen. Fasiken, varför håller den på så här? Så jag har sovit oroligt igen, vaknat en triljon gånger. Så självklart kom jag inte ur sängen när klockradion satte igång. Slumrade och sov vidare. Tills det plötsligt blev tyst, och då vaknade jag ordentligt. Hoppsan, då hade radion babblat i 1 timme, så den stängdes av! Så det blev att skynda på, JÄTTEMYCKET! Men jag lär ju bli sen till jobbet. Och det är det värsta jag vet!

Träning

~ I mitt huvud ~ Lämna en kommentar

Jag knatade hem och åt och bytte om igår, sen knatade jag upp till Sats och träffade Jaja.

Vi tränade och körde på riktigt bra! Jag misstänker att jag kommer känna av det vartefter dagen går idag….

När jag kom efter träningen så slökollade jag lite på TV innan jag duschade. Efter duschen så la jag mig, tänkte först kolla på TV i sängen, men jag ville hellre läsa. Så jag läste en stund innan jag släckte och somnade. Så skönt!!

Hade inte så mycket ångest igår alls. Jätteskönt!

Hej och hå

~ I mitt huvud ~ 3 kommentarer

Idag skulle jag ha behövt jobba några timmar till, om jag skulle hunnit med allt som borde ha gjorts. Men jag var schemalagd till 15, och har en tid att passa, så jag var tvungen att gå. Så det jag inte hann med får vänta.

En fördel med att ha fullt upp är att jag inte märker om jag har nån ångest. 😝 Hinner inte känna efter, liksom. Det är ju bra!!

Upp ur sängen

~ I mitt huvud ~ 4 kommentarer

Mötte Jaja och tränade igen igår. Vi körde på bra, som vanligt! Från noll träning till att vi kör så mycket vi bara kan och orkar, det är bra gjort av oss! Ja, jag skryter… 😉💪

Ett tag nu har jag haft ångest igen, av och till. Inte jättesvår, men den kommer då och då och håller i sig ett tag. Och igår nästan hela dagen. När jag hade lagt mig och skulle sova så kom jag inte till ro, ångesten bara blev värre. Så till slut gick jag upp igen. Knatade runt lite hemma, drack lite mjölk och försökte andas lugnt. Till slut la jag mig igen och det kändes bättre. Eftersom jag ju ändå är mer död än levande på morgnarna så blir jag stressad när jag inte somnar i tid, så det bidrog säkert oxå igår.

Min läkare har ju sagt att det blir värre med åldern, och då har jag tänkt att det är själva depressionen som blir värre. Jag äter ju en starkare dos nu än förr. Men i våras och nu så är det i stället att jag får ångest. Jag har ju sagt att jag hellre har ångest än är deprimerad i och för sig. Men det blev nog nåt missförstånd här. Det är ju inte så att jag vill ha ångest!

Än så länge är det absolut hanterbart, jag har inte så stark ångest att det hindrar mig på nåt sätt. Så det är väl okej, kunde varit värre.

Känslor

~ I mitt huvud ~ 6 kommentarer

Jag åkte ju så klart till jobbet igår. Men fasiken vad jag kände mig… konstig? Jag mådde illa, var trött, kunde inte koncentrera mig för 5 öre och samtidigt var jag rastlös. Och som grädde på moset så kom ångesten tillbaka. Så efter ett tag gick jag till chefen som var på plats och talade om hur det var och sen gick jag hem.

Jag hade verkligen inte trott att något besked kring moster skulle påverka mig alls, direkt. Och att det gör det retar mig!! Hon har orsakat mig så mycket smärta, jag vill inte låta henne ha någon som helst inverkan på mig och mitt liv mer! 

Jag känner mig helt trygg i mitt beslut att inte hälsa på henne eller ha någon kontakt. Så det stör mig inte eller får mig att fundera. Jag tror snarare att det är allt det gamla, det som hände när mormor dog som rivs upp. Sen att få en mer än önskvärt detaljrik beskrivning av sjukdom och elände kan ju få vem som helst att må dåligt.

Trots att jag var så trött så hade jag så klart ändå svårt att komma till ro och somna igår. Och sen vaknade jag före 5 i morse. Suck! Då bestämde jag att jag stannar hemma idag. Låg och läste en stund och sen somnade jag faktiskt om.