Påskvecka

Måndag igen, men den här veckan jobbar jag bara 4 dagar. Så snart helg igen!

Hemma igår gjorde jag inte många knop. Bäddade rent i sängen. Resten av dagen låg jag i soffan och läste. Och på kvällen kollade jag på TV. Såg Mästarnas mästare, och blev mycket imponerad av karln som stod i jägarvila i 26,7 minuter!!! Helt galet, ju!

Förfasas över kriget, och hur Ryssland ens har mage att påstå att Ukraina lagt ut skådespelare som ska se döda ut på gatorna! Att ryssarna är så indoktrinerade och hjärntvättade är en sak, men tror de verkligen att resten av världen ska tro på deras propaganda? I början tänkte jag nog, eller ville kanske, att det skulle ta slut relativt snabbt. Men nu verkar det inte så, tyvärr.

Anders Bagge, och naturligt?

Jag måste börja med Mello. Alltså, Bagge!?!? Vilken otrolig skillnad på hans framträdande igår mot sist. Nu när han inte var lika nervös sjöng han alldeles otroligt bra!!

Han har ju en fantastisk röst, och sjöng med verklig inlevelse igår! Jag telefonröstade 2 gånger på honom. Och passade på att ringa det numret där man samtidigt skänkte pengar till Radiohjälpen och Ukraina.

Nu vann han ju inte, men jag tror ändå det var som en vinst för honom. Och låten som vann var bra. Tyckte de flesta igår var bra.

Jag kollade ihop med Nettis, fast vi låg i varsin soffa hemma hos oss själva. Chattandes. Systeryster var med sporadiskt, hon var med en massa tjejkompisar. Nettis sällskap i soffan gav upp innan Mello var över.

Lilla gokorv! Annorlunda sovstil…

Igår läste jag att en kändis, 52 år tror jag hon är, är gravid. Och jag är glad för hennes skull!

Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att det är lite konstigt. Det finns folk som tycker det är onaturligt att homosexuella har barn. Men att en 52-åring är gravid, det kan ju på riktigt inte vara ”naturligt”?

En annan artikel talade om att en 62-årig artist ska bli pappa igen. För 6:e gången.

Jag tycker ingenting om det här egentligen, det bara väcker tankar.

Jag hade ju gärna fått barn. Det var en stor sorg för mig i många år att det inte blev så. Men jag hade ändå inte valt att få barn nu. Det hade känts fel, och jag tror inte jag hade orkat att vara småbarnsförälder nu. När jag var över 40 så kände jag att nu är det dags att sluta tänka att jag kanske, kanske kan bli mamma.

Nu är jag ju så lyckligt lottad att jag ändå fått 2 underbara barnbarn! Jag är ju mommo, extramormor, till Bäbis och Korven.

Vänner

Igår efter jobbet åkte jag till Carina, och på vägen köpte jag med mat. Vi åt grillad kyckling, potatissallad och grönsaker. Mmm, så gott!

Sen fikade vi. Hennes ena dotter hade gjort en supergod oreotårta dagen innan, så det smaskade vi i oss varsin bit av.

Oxå babblade vi på om allt och inget. Kriget, så klart.

Jag kom på att när triangaköket kommer så måste jag ju ha nåt att elda med. Googlade och såg att det är T-röd, och de hade de på Clas Olsson. Så jag beställde det, och lampolja till alla mina fotogenlampor. Valde att hämta i butik, och 30 minuter senare fick jag besked att jag kunde hämta det. Jösses, så snabb service!

Carinas nya höft läker fint, och hon tycker så klart att det är superskönt att inte ha ont! Jag är så glad för hennes skull!

På vägen hem från Carina så knatade jag in på Clas Olsson och hämtade mina varor. Och hemma sen beställde jag även vattenreningstabletter på nätet. Så jag tror jag är så beredd man nu kan vara.

Men, en sak undrar jag… Toalett? Om vi nu blir utan vatten, så man bara har 1 dunk. Då slösar man ju inte gärna det i toaletten. Så, var ska man kissa och bajsa?

Vin i rullebullan

Igår knatade jag iväg till tunnelbanan med rullebullan/dramaten i släptåg. Det var trevligt att träffa en massa kollegor på kontoret! Jag vikarierade på en annan tjänst igår, och det gick riktigt bra! Några ärenden, bara, som jag fick lämna till ordinarie personal.

På väg hem från jobbet så knatade jag in på systemet och köpte 9 flaskor vin. Vi ska bjuda på smörgåstårta och vin på begravningen. Därav rullebullan! Insåg att jag inte ville bära 9 flaskor vin från centrum. Handlade även lite annat och allt fick bra plats i rullebullan. Enda krånglet var att få upp den för trapporna hemma, men det gick det med! Dagens styrketräning.

Jag följer så klart vad som pågår i Europa nu, och blir bara mer och mer upprörd! Jag fick lite, lite hopp om i alla fall eld upphör när de träffades igår för samtal. Men nej, anfallen fortsatte till och med under samtalet!

Jag swishade en slant till UNHCR. Kände att jag ville bidra i alla fall med nånting. Om ni vill swisha så är numret 900 1645.

Igår hörde tjejen från Telenor av sig. Hon hade VABat i fredags, och bad jättemycket om ursäkt. Då fick jag lite dåligt samvete över mitt arga mejl…

Hon skickade mitt ärende vidare för reklamation, skrev hon sen i ett mejl. Jag antar att det innebär att de gör så för att få ordning på datumen. Jag ska få besked när det händer nåt/är klart. Så nu väntar jag, igen.

Kanske att det löser sig till slut? Hoppet är det sista som lämnar en.

Idag börjar jag jobba 9.45, och det är hemmakontoret idag. Och eftersom jag somnade tidigt igårkväll så vaknade jag av mig själv redan 7.15 idag! Otroligt! Så nu sitter jag i lugn och ro med frukosten och bloggar. Och kollar nätet.

Alla hjärtans dag

Idag är det alla hjärtans dag

Och jag har många jag älskar. Puddingarna, barnbarnen, Systeryster och Svågern, Nettis och Toyboy, M och L, Anita och Gudbarnen, Agenta, Jaja och Micke, pappsen så klart, Wilbur och Blidö, Carina, Kerran och …. Ja, många goa vänner!

Det är jag så tacksam för, att jag har så många omkring mig. Bra, snälla, hjälpsamma, omtänksamma människor. Vi hjälps åt när nån behöver nåt, vi skrattar och gråter ihop.

Så idag skänker jag alla mina nära och kära en extra tanke!

Vardag

Det var rätt skönt att jobba igår, och släppa tankarna på moster ett tag! Det var mycket att göra, så jag hade fullt upp till klockan 18 när jag kunde stänga ner för dagen.

Jag tog ur sängkläderna innan frukost, och satte igång tvättmaskinen. Och på lunchen satte jag igång en till maskin. Så efter jobbet bäddade jag rent. Så skönt att lägga sig i doftande lakan!

Jag kollade lite TV liggandes i soffan. Kusin skickade en bild, hon hade hängt upp tavlorna på väggen i sin trapp. Det blev så fint! Kul att se!

Igår försökte jag oxå komma åt nåt sätt att komma in på Facebook från mobilen. Men alla saker som det står att man ska göra funkar inte! Bland annat så står det att jag ska gå in på startsidan på appen, och klicka på meny. Lät bra, men när jag klickar på appen så kommer jag direkt till inloggning, finns ingen meny. Suck…

Babblade oxå med M en stund igår, och uppdaterade henne om allt kring moster. Vi är så förundrade över att moster inte berättat med ett ord om konflikten med oss, mig och kusin. Även om man inte berättat precis allt för sin partner så är det här ändå en stor sak. Jag funderar på om det beror på att hon själv insåg att hon agerat fel, så hon inte ville berätta? Men, det är tyvärr inte likt henne att ha den insikten… Så jag vet inte.

Rörigt

Igår ringde min kusin, som bor långt upp i norr. Det är min morbrors dotter, och vi har inte setts så ofta. Men enbart pga avstånd och för att hon vuxit upp med sin mamma och styvpappa.

Sambon hade berättat att moster och hon löst upp sitt samboavtal när moster flyttade in på vårdboende. Så det är jag och kusin som räknas som närmast anhöriga. Eh, jaha…? Så kusin tänker åka ner till Stockholm, för vi måste ta tag i allt praktiskt. Och vaka hos moster. Jag blev helt matt. Jag sa att hon gärna får bo hos mig, men att jag inte kände mig säker på att jag tänkte vaka eller ens ta tag i nåt praktiskt. Vi enades om att var och en gör det som känns rätt för en själv. Och jag sa att hon uppenbarligen var en bättre människa än jag. Moster har varit riktigt elak mot henne, sist de hördes.

Det känns som att moster in i det sista ska ha full kontroll och manipulerar. Och jag tänker inte göra våld på mig själv. För det är så det känns, om jag skulle sitta vid hennes dödsbädd. Och dessutom skulle det kännas falskt.

Jaha, sen var jag rätt splittrad när jag jobbade vidare. Massa tankar som far runt i huvudet om allt det här.

Efter jobbet mötte jag Anna-Lotta i stan och vi gick på bio. Vi såg House of Gucci. Den var bra, men tragisk!

När jag kommer ut från filmen så har sambon ringt, och hon ber mig ringa upp. Jag sms:ar att jag är ute på stan och att jag ringer som idag efter jobbet. Det var okej, skrev hon.

När jag lagt mig så ringer telefonen, som ligger i köket på laddning. Sambon har fått samtal från boendet att moster dött. Tydligen så har hon inte varit vaken på hela dagen, och vid 22 så slutade hon andas.

Jag antar att det ändå var det bästa, hon har haft det tufft och ont.

När jag somnat ringer det igen och jag hinner inte svara. Sambon lämnar ett meddelande att jag kan åka till Karolinska under dagen idag om jag vill se moster. Jag läste det nu på morgonen, och svarade nej tack. Jag tänker på om moster verkligen skulle velat det? Inte för att jag vill, oavsett. Men med tanke på vår knepiga relation så skulle ju inte jag velat det om det vore tvärtom.

Ja ja, jag tar en sak i taget nu. Inget ont som inte har nåt gott med sig: jag och kusinen kommer ses för första gången på jag vet inte hur många år. Alltid något!

Hur ska jag känna nu då??

Systeryster gick in på hotellets hemsida nu på förmiddagen.  Och där kunde man utan problem boka ett vanligt  rum för 3 personer. Till ett lägre pris än när jag kollade. Så nu har vi bokat.

Men, nu vet jag inte om jag ska vara glad för att vi kommer göra det vi sett fram mot. Eller om jag ska vara ännu argare, för hon måste ju ha försökt lura mig i telefonen igår så att jag skulle boka dyrare rum?!

I en polisrapport

När jag irrade runt och rev och slet i mina högar med kläder som ligger framme i lilla rummet så insåg jag vad det skulle kunna stå i polisrapporten om jag hittades avliden hemma nu.

Äldre, delvis tandlös, kvinna hittad död i sitt hem. Hon hade ingen riktig säng, utan sov på en britsliknande, provisorisk säng. Ingen klädförvaring, kläderna låg utspridda i högar i lägenheten.

Men, en positiv sak; det doftar gott här! Jag tror baske mig jag ska torka tvätt överallt i lägenheten!

Igår torkade madrasskyddet i köket, och varje gång jag gick in i köket så njöt jag av den goda doften!

Knökfullt

Jag tog dramaten och knatade upp till centrum igår. Och där var typ alla andra oxå! Jösses vad folk det var! Och inte många med munskydd… Jag och en och annan bara. Och när det dessutom är så nedra trångt överallt så kan man ju tycka att de flesta borde ha det?!

Jobbigt att handla när det är så mycket folk, så jag bara åt lunch och sen in i mataffären. Den första hade inte allt jag behövde så jag fick knata in i en till, och där fanns det som fattades. Och jag var glad att jag tagit med dramaten, för den blev full! Hade vart tungt att bära allt hem.

Nu har jag köpt all julmat som jag ska ha med till Nettis. Skönt att det är klart! Hade tänkt baka limpor och börja slå in julklappar när jag kom hem igår, men det blev inget av med det. Jag tog en fika först och sen kom jag liksom aldrig igång. Så idag vet jag vad jag ska göra.

Av någon anledning saknar jag Sara idag, mammas kusin i Chicago och Kris mamma, som inte lever längre. Även om vi av naturliga skäl inte sågs så ofta så betydde hon mycket för mig. Jag saknar att kunna lyfta luren och prata lite, eller läsa hennes fina mejl. Hon var den som såg till att vi höll ihop, så tack vare Sara har jag familj i Chicago oxå! Det är ju främst Kris och jag som står varandra nära. Jag är så glad att jag har henne! Jag fick syn på det fina armbandet som jag fick av Kris, som var hennes mammas, när jag vaknade. Och insåg att jag verkligen saknar Sara. Hon var en så varm person!

Och man är ju lite knäpp, börjar man tänka på en person som man saknar så kommer ju snart tankarna på andra man saknar. Mamma, styvmor och mormor. Tur att man har fina minnen ihop som man kan tänka tillbaka på. Det är värdefullt!

Nähä, nu bör jag komma igång med paketinslagning och limporna! Ha en fin fjärde advent, allihop!