Kroppens mysterier 

Senaste veckan har jag svettats om den opererade foten. Bara den foten,  alltså. Och utan att jag är varm. En kväll var jag verkligen kall om fötterna,  ändå var jag klibbig om högern. 

Hur går det till? Att jag har opererat knölen borde ju verkligen inte kunna göra så att jag börjar svettas!? Men det kommer ju i samband med op och bara den foten. 

Om nån har en förklaring så får ni gärna berätta! Och jag hoppas det går över. ..

Vad är fel?

Trodde jag skulle vara mer död än levande när jag börjat jobba igen. Döm om min förvåning när jag vaknade strax innan klockradion satte igång!

Så, vad är det för fel? Jag vaknar aldrig innan klockan! 

Igår satt jag och babblade med en kompis på messenger på kvällen. Kul! Och så hade jag TV:n på. Nya Hassel. Den var inte i närheten varken av böckerna eller de tidigare inspelningarna. Synd!

Fullmåne

Jag har hört folk säga att de sover dåligt när det är fullmåne, och jag har alltid sett undrande ut och snarkat vidare. Men de senaste åren har jag, ibland, faktiskt sovit lite sämre just vid fullmåne. Igår vaknade jag vid 6 och hade svårt att somna om. Och jag hade varit vaken till 2 på natten, så jag var ju inte direkt utsövd.

I morse vaknade jag vid 7. Det var visserligen nån maskin som lät på gården bredvid, men jag har ju inte låtit mig störas av dem förut. De fixar den gården nu, precis som de fixat vår gård.

Jag undrar vad det är som gör att man blir så påverkad av månen? Och varför en del blir det mer än andra? Nån som vet?

Grått igen

Jag hade ett fåfängt hopp om att kunna sitta ute idag också. Men det är inte särskilt lockande, det är helt grått på himmelen. Men, det kan ju spricka upp. Hoppet är det sista som lämnar en.

Igår kollade jag på Hollywoodfruarna. Jösses, Gunilla…. Hon kunde alltså gå ett steg längre och bli ännu knäppare! Det trodde jag nästan inte. Elak och helt i avsaknad av någon som helst självinsikt. Jag vägrar att kolla på hennes Instagram eller egna program som hon har efteråt via nån play-kanal. Jag vill verkligen inte ge henne mer uppmärksamhet. Hon verkar vara en så hemsk person!

När det var slut så tog jag fram datorn och kollade på Biggest Loser VIP. Äntligen åkte Camilla, ursäkternas drottning med svart bälte i undanflykter, ut! Fast det är ganska tragiskt egentligen, för jag tycker det verkar som att hon inte mår så bra. Hon skulle nog behöva få hjälp, av annat slag än att vara med i en sån här tävling. Jag började hur som helst kolla på BL VIP för att jag ville se Anna Book, som jag tycker är en så knäpp person. Men här har hon faktiskt imponerat! Måste ge henne det erkännandet, hon har verkligen kämpat, och peppat de andra, främst Loulou.

Jaha, när det nu inte blir balkonghäng idag, så kanske man skulle ta och plantera om den där stackars trångbodda monsteran? Det borde man väl kunna sitta ner och fixa med? Så foten kan vara i högläge?

50 shades of grey 

Jösses vad det är grått ute! Knappt så det är dagsljus. Jag som hade hoppats på brittsommar när jag nu är sjukskriven. Kunna sitta på balkongen med klumpfoten på räcket. Inte mycket…

Appropå klumpfoten; så här såg det ut när jag fick bandaget.

1 vecka senare:

Och det ska alltså sitta i 2 veckor till. Jag får absolut inte ta av det! Det kommer hänga i trasor!

Går åt rätt håll

Här går livet och läkningen sin gilla gång. Men det går sakta men säkert åt rätt håll, tar mindre smärtis nu och med längre mellanrum. Det känns bra!!

Idag har jag 2 projekt på agendan. Dels ska jag halta runt hela lägenheten och vattna blommor. De börjar bli törstiga, så de måste få vatten. Och sen ska jag tråckla på mig plaststrumpan och ta en dusch. Jag har bara blaskat av mig de här dagarna, och använt bidéduschen till underredet. Men nu känner jag att jag vill (och behöver…) en riktig dusch. Känns lite läskigt, både att stå upp en lite längre stund och att ju bandaget verkligen hålls torrt. Det kommer säkert gå bra, och jag längtar efter en rejäl dusch! Jag har ju en pall i duschen så jag kan ju sätta mig ner om det blir jobbigt att stå. Tänkte att jag ska försöka ha höger benet utanför duschkabinen, så att det inte duschas direkt på det, i alla fall. Det bör funka. Ni ser, jag har en plan!

Konstigt nog är jag inte alls uttråkad än, trots att jag bara ligger. Dessutom så ligger jag mest i sängen, då jag ser på TV så mycket bättre där. TV:n är på väggen mittemot sängen så jag kan ligga på rygg. Och så kan jag ha rullgardinen nere så bilden syns bra i sovrummet. Ligger jag i soffan så får jag ligga på sidan, och det funkar, men blir lite krångligare nu med foten. Så jag har alltså tillbringat de senaste dygnen i stort sett enbart i sovrummet. Och inte har jag orkat läsa, utan jag har tittat på allt möjligt skräp på TV och sovit. Men igår när jag blev trött på dagen och la mig ner för att sussa, så somnade jag aldrig. Låg bara med ögonen stängda och vilade. Så färre tabletter plus att läkningen kommit igång gör säkert sitt till att jag inte är lika trött längre.

Drömmar

I natt drömde jag en så märklig och sorglig dröm! Det var som att se en film, nästan. Fast jag var även med i händelserna.

Det var krig, och en stor familj med många barn gömde sig. Till slut så hittades de av fienden och togs med bort någonstans. De kom ifrån varandra, och när kriget var slut så letade de så klart efter varandra. De visste inte om deras anhöriga, fruar, män och barn, levde eller vad som hänt dem. Efter massor av år, 40-50 kanske, så sa en man- Nu letar jag inte efter min fru längre, nu söker jag bara svar. Han hade gett upp om att hon levde, men ville få veta vad som hänt henne. Så oerhört sorgligt! Han hade rest runt i världen och letat i så många år, följt upp spår.

Det är konstigt hur drömmar kan vara. Ibland helt ologiska, ibland minns jag inget alls av vad jag drömt och så ibland glasklara och jag minns exakt! Och jag minns även känslan i drömmen, rädslan när fienden kom, sorgen över att skiljas från familjemedlemmar och så vidare. Idag känner jag mig så tacksam att det bara var en dröm. För mig. För andra är det tyvärr verklighet.