Ny istid? 

Vaknar upp av att klockradion rapporterar om bilolyckor på grund av halka. Om och om igen varnar de för halt väglag.  Och när jag kommer upp så är det snö på marken. Igen…

Den globala uppvärmningen, har den tagit paus eller? Är vi på väg mot en ny istid i stället? Det är i alla fall så det känns! 

Jag hoppas verkligen på en lång, solig och varm sommar efter den kallaste våren i kvinnominne!

Jobb

Läser att barnmorskan som inte ville utföra abort,  sätta in kopparspiral eller skriva ut dagen-efter-piller enligt domstol  inte blivit diskriminerad. Och jag kan inte tänka annat än att självklart inte! Man kan ju inte söka ett jobb men inte vilja utföra arbetsuppgifterna!

-Hej, jag är snickare och söker den lediga tjänsten! Men det strider mot min tro att såga och använda vattenpass och skruvmejsel. Men det andra, hamra till exempel, gör jag! Är det konstigt om jag inte får det jobbet? 

Bloggen

Jag har fått svar, igen, från supporten på WordPress. De hittar inget fel, allt ser bra ut. Kan jag beskriva vad som händer och kanske ta en screenshot? En screenshot av vad? Av ingenting, för det kommer helt enkelt inte med en bild! Och just det, så klart att jag kanske ska beskriva vad jag gör och vad som händer, FÖR DET HAR JAG JU INTE REDAN GJORT! Suck! Så nu har jag, igen, talat om hur jag gör och vad som (inte) händer. Och så skrev de att de ju ser att jag har en bild i ett av inläggen nyligen, och länkar till det inlägget. Som att jag skulle hitta på, och försöka lura dem att det är problem. Så då förklarade jag att det inte går att hämta bilder ur albumet, men att jag kan ta en bild direkt. Men oftast så sitter jag ju inte och skriver ett inlägg samtidigt som jag gör nåt jag vill visa en bild på, så det hjälper ju inte det hela direkt! Börjar tappa tålamodet med det här nu… Vill INTE behöva flytta hela bloggen till en annan portal bara för det här. Eller, ”bara” är det ju inte. Bilder är ju en rätt väsentlig del av en blogg. Tänk, till exempel, om ni inte fått se mig i alla mina mössor!

Även idag så dominerar fredagens fruktansvärda händelse nyheter och sociala medier. Så klart! Men jag kan inte låta bli att reagera på att vi kallar det ett terrordåd. Och det är det ju i och för sig. Men för ganska många år sedan så var det en psykiskt sjuk man som körde sin personbil på en av gågatorna i Gamla Stan och mejade ner ett antal personer. Jag minns inte hur många skadade och eventuellt döda det var den gången, men jag har hur som helst inget minne av att vi kallade det något annat än ett vansinnes dåd. Och inte var det en viktig fråga var mannen kom ifrån, vilken religion han tillhörde. Självklart vill även jag veta vad det finns för motiv för den här mannens vansinnesdåd. Kanske är det en religiös galning. Kanske är det ”bara” en galning. Vi vet faktiskt inte än!

Oavsett vad vi kallar händelsen, och oavsett gärningsmannens motiv, så är det fruktansvärt, det som hänt. Men jag slås ändå av all kärlek, alla vänliga handlingar och den starka känslan av att Stockholm, kanske hela Sverige, har slutit upp och har blivit vänligare och öppnare efter det här. Precis tvärt emot vad en terrorist vill uppnå! Och det är otroligt glädjande, mitt i alla andra kaotiska känslor! Det visas bilder på människor som går fram och kramar poliser vid avspärrningarna, människor som lägger blommor på polisbilar, det skrivs om folk som lämnat sina tillhörigheter på gatan för att ha händerna fria att hjälpa en annan människa bort från olycksplatsen. Butiksägare och restauranger som bjudit människor på något att äta och dricka när de inte kunnat ta sig hem. Privatpersoner som kört och hämtat vilt främmande människor hem i sin bil. Listan kan göras hur lång som helst! Och DET är det största som kommit av detta hemska! DET ska vi försöka ta med oss ur denna händelse. Då vinner vi, då kan inte hat och det onda segra!

 

Vädret

Man kan ju knappast klaga på vårvädret nu!! Sol på dagarna och så en regnskur på kvällen. Perfekt!! 

Jag har nu listat ut hur jag ska klistra in det supporten bad mig kopiera. Så nu väntar jag på svar och hjälp. Kanske det kan bli bilder i bloggen igen snart?

Hmmm, att ta en bild funkar. Ska se om jag även kan lägga upp en bild från albumet nu!

Nej, det går fortfarande inte….

Mamma 73

Idag skulle min mamma fyllt 73 om hon levat. Men hon dog 1988 efter att hon varit sjuk i några år.

Jag funderade idag på hur det skulle varit om mamma fått må bra och hade levt fortfarande. Jag tror att vi skulle ha haft kul tillsammans! Gått på bio, fnissat ihop, kanske rest. Mamma älskade att ligga i solen, precis som jag. Och hon älskade att läsa böcker, så vi hade antagligen fortsatt ge varandra böcker som vi gillade.

Tänker lite extra på mamma idag, och önskar att jag hade fått ha henne kvar.

Borde

Idag börjar jag sent, och det är mulet. Så jag ska, så snart jag slitit mig från frukostbordet, göra något av de ”borden” jag inte gjorde igår.

Jag köpte söndagsbilagorna igår och i en av dem var det ett jättefint set med byxa och linne från HM! Så jag knappade in mig till deras hemsida för att läsa mer om dem. Men de fanns inte där! Hur kan det komma sig? Har de inte börjat säljas än? Varför visa något i en tidning, som inte finns att köpa? Jag blev verkligen besviken.

Jag tittade på Gifta vid första ögonkastet igår. Ser ni på det? Alltså, det är ju helt knäppt på ett sätt (eller flera kanske….), men å andra sidan är det ju som vilken match making som helst. Förra året när jag kollade så funderade jag på att söka, och så tänkte jag nu med när jag började titta. Men…. Njae, vill jag verkligen lämna ut mig så i TV? Man är ju verkligen sårbar och det är ju det mest privata som finns, att hitta en partner.

Psykisk ohälsa

Det är konstigt det här att det är skamligt att må dåligt psykiskt. Om man fått en kroppslig sjukdom så skäms man inte. Men om man mår dåligt psykiskt så är det lite skamligt av någon anledning. Jag tror och hoppas i och för sig att det blivit bättre, även om det fortfarande är lite grann så.

Jag är ju kroniskt deprimerad, vilket innebär att jag kommer äta antidepressiva hela livet. Och det är inte lyckopiller, som många kallar dem! Man blir inte lycklig. Men man mår bra, kan hålla näsan ovanför kanten av det där svarta hålet som man rasar ner i annars. Med min underhållsdos mår jag som de flesta andra. Ibland glad, ibland ledsen, skrattar och gråter. Men om jag slutar med dem så dippar jag så småningom,  och det så djupt att jag inte tar mig upp utan hjälp. Då vill jag inte leva mer, och det är bara svart runt mig. Och så är det verkligen, det är som att allt är mörkare. 

Så efter att jag testat flera gånger att sluta med dem, och varje gång blivit deprimerad igen, så har jag nu insett att jag ska äta dem hela tiden. Min läkare insåg det, så klart, långt före mig. Jag sa att jag ville klara av det själv,  vara duktig. Han tittade på mig och frågade om jag skulle tänkt likadant om det gällt att ta insulin om jag haft diabetes. Och nej, det hade jag så klart inte! Då insåg jag att det, så klart, inte handlade om att vara duktig! Det är inte på grund av svaghet, att jag inte försöker tillräckligt mycket själv, som jag inte kommer ur depressionen. Det är kemiskt, min kropp kan inte hålla tillräckligt hög nivå av serotinin som behövs för att jag ska må bra. 

Nu är det ganska länge sedan jag dippade och behövde öka dosen under en period. Och det är jag tacksam för! Men det kommer antagligen hända igen nån gång. Och då vet jag att jag måste öka dosen ett tag tills jag blir stabil igen. Det är alltid en avvägning, för det är så klart helt normalt att vara lite nere ibland. Så jag vill ju inte bara sätta i mig piller så fort jag blir lite låg. Men väntar jag för länge är det svårare att komma ur det igen. Som väl är så har jag med åren lärt mig känna igen tecknen bättre. Och det har även mina nära, så jag har bra stöd!