Dagarna går

På något sätt så går dagarna och jag får tiden att gå trots att inget är som vanligt. Men vad man blir dagvill! Igår när jag låg i sängen började jag fundera…-Vad är det för dag?? Till slut kom jag fram till att det var tisdag! Men nu inser jag, eftersom de säger på radion att det är torsdag idag, att det alltså var onsdag igår.

Jag tänker på de som inte jobbar hemifrån men ändå måste vara hemma i karantän, de måste ju verkligen tappa alla rutiner och känslan för vilken dag det är?

Nordiskt

Jag tittade ju klart på serien Wisting igår, och den var norsk. Sedan rotade jag runt lite på Viaplay och hittade en annan serie som lät bra, Förhör (eller Förhöret??). Började titta och då är den dansk. Så tydligen gillar jag nordiska serier! Men så här långt är Wisting bättre än Förhör. Har bara sett några avsnitt än, men den är så där…

Nettis ringde igår när jag låg i soffan. – Oj, vad snabbt du svarade, satt du på telefonen? -Nej, jag låg på den. Ha ha ha!! Jag hade verkligen telefonen precis vid huvudet i soffan och höll väl på att göra i brallan när den började låta!

Jaha, en ny dag och corona har inte försvunnit under natten. Även om det känns overkligt så är det inte en mardröm. Av och till får jag ändå som en overklighetskänsla. Som jag skrev tidigare så är det som att leva mitt i en katastroffilm, eller roman. Sånt som man inte upplever, bara läser om eller ser på film. Men nu är det verklighet.

Ta hand om er och var rädda om er! Håll avstånd, tvätta händerna och träffa inte era gamla.

Serier

Igår när jag slutade jobba klockan 18 så gjorde jag en äppelpannkaka. Mmmm, så gott! Och det doftar gott i hela köket. Sen satte jag mig i soffan och kollade på senaste avsnittet av Outlander. Så bra!! Och efter det såg jag några avsnitt av Wisting. Oxå väldigt bra!

Helt galet att vi på bara några veckor ställt om vårt sätt att leva helt. Jag brukar ju träffa vänner, träna och ha fullt upp. Nu är jag i stort sett enbart hemma. Tråkigt, ja, men det är ju nödvändigt så klart.

Var rädda om er!

Inget är som vanligt

Kollade på Let’s Dance igår. Utan publik redan förra veckan. Och igår även utan tävlande. De hade snabbt fått ihop ett annat innehåll, vilket är klart imponerande! Så snabbt att de inte riktigt hunnit repa allt… Tony Irving blev intervjuad av Tilde och David iförd endast linne och kalsonger!! -Jag hann inte ta på mig byxor! Hahaha!!

Sen kollade jag på Skavlan. Som även de hade ett annorlunda program. Ingen publik där heller, och större mellanrum mellan gästernas stolar. Och några av gästerna var med via videolänk i stället för i studion.

Det är läskigt, vi lever mitt i en mardröm eller katastroffilm. Pesten är här, liksom.

Imorse vaknade jag av att mobilen kvittrade i köket. Hastar dit och ser att det är Toyboy som ringer videosamtal, med en förväntansfull Korv i knät. Så gosigt! Förutom att den här mommon dels ser ut som ett troll med håret åt alla håll, och dessutom sover naken….

Men jag vill ju inte låta bli att svara när Korven ringer så det var bara att samla upp tuttarna med den ena armen och så svara och försöka vinkla telefonen så att bara ansiktet syntes. Så mysigt att prata lite med gullungen! Av någon anledning tyckte jag mig höra vuxna fnissa… Undrar varför??

Vildvuxen

Frisyren ör verkligen vildvuxen nu, och jag hade nästan bestämt att jag skulle gå upp till centrum och se om det fanns dropp in-tid nånstans nu efter jobbet. Tänkte att jag kikar in genom fönstret så att det inte är många personer i lokalen innan jag går in.

Men så hör jag statsministern säga att de skärper reglerna så att man max får samlas 50 personer i stället för 500 som det var innan. Och att de inskärper i oss vikten av att verkligen göra allt man kan för att inte sprida smitta.

Så jag tänkte om, och låter kalufsen vara. Det är ju ändå ingen som ser mig nu när jag bara är hemma.

Nu har jag i alla fall jobbat klart, så nu är det helg. Ha en bra fredag, och var rädda om er!

DNA

När jag hade jobbat klart igår så kollade jag på DNA på SVTPlay. Så himla bra serie! Om ni inte har sett den, gör’t!!

För övrigt börjar jag känna mig sjuk. Utan att ha ett enda symtom. Men jag är aldrig hemma så här mycket om jag inte är sjuk, så nu känns det som att jag nog måste vara det. Trots att jag ju jobbar full tid. Men även det gör jag ju hemma. Väldigt märkligt.

Nu skiner solen ute, så idag kanske lunchen kan intas på balkongen? Det vore mysigt! Jag hoppas att ni har det bra, allihop! Ännu känner jag ingen personligen som drabbats av corona. Jag hoppas att det får fortsätta så!

Tankar i dessa tider

Jag läste en så bra formulering nyss på Facebook; Vi ställer inte in, vi ställer om. Den gillade jag! Vi har ju alla plötsligt fått lov att förhålla oss till något vi i vårt land varit förskonade ifrån tidigare. Katastrofer av alla de slag är sånt man bara läser om, och tycker att ”stackars de som drabbats”. I Sverige har vi ju sluppit både riktiga naturkatastrofer och hemska farsoter tidigare. Men nu drabbas vi oxå. Och alla tycker, tänker och har åsikter. Så klart. Antingen gör myndigheterna fel, eller för lite, eller för mycket. Jag vet lika lite som nån annan vad som faktiskt är rätt att göra. Men jag känner mig ändå ganska trygg med Folkhälsomyndighetens råd, och vad andra myndigheter går ut med.

Igår så ökade antalet döda på grund av Coronaviruset dramatiskt, och det stod att läsa att ”nu är stormen här”. Jag vet inte vad i den formuleringen det var, men den skrämde mig. Fy, nu ÄR det på riktigt, nu släpps nåt hemskt lös.

Det här är ju absolut på riktigt, och ändå så känns det på nåt sätt nästan overkligt, tycker jag. Trygga Sverige, vi brukar ju alltid klara oss. Men nu? Nä, vi skonas inte. Virus tar inte hänsyn till landsgränser.

Samma person som skrev ”Vi ställer inte in, vi ställer om” skrev oxå att hon satt upp en lapp i sin farstu att om någon granne behöver hjälp att handla nu så hjälper hon gärna till. Så bra! Jag gjorde igår likadant, skrev att om någon är i riskgrupp eller sjuk och behöver få hem mat så kan de ringa mig. Det goda som kan komma ut av det här är ändå det att vi sluter upp och hjälps åt! Det är fint, tycker jag! Den känslan fick jag oxå efter terrodådet på Drottninggatan, folk hjälptes åt, gav varandra skjuts, kom med mat och kaffe till poliserna och liknande. Nu får vi göra likadant, hjälpa till med det man kan.