Infomöte inför fetmaoperation

Nu har jag varit och berättat om min Gastric Bypass och hur jag mådde efter på och så vidare, igen. Ganska liten grupp idag, och de var tröga att komma igång och ställa frågor. Det är verkligen olika. En del grupper frågar massor, andra knappt alls.

Idag var vi 2, samma kvinna som jag träffat förr som gjort en Gastric Sleeve var där.

Nu ska jag hem, tänker duscha, och sen ska jag till en kompis på middag. Mys!

Hipp hipp hurra!!!

Idag är det 6 år sedan jag gjorde min Gastric bypass-operation. Och 2 veckor innan hade jag bara druckit VLCD-dryck (Very Low Calory Diet). Jag var inte nervös inför operationen, men jag var nervös för att fasta i 2 veckor. Att jag SKULLE fasta, det var jag helt bestämd med. Men hur skulle jag må, hur skulle jag klara av att inte äta? Jag som aldrig fastat i hela mitt liv.
Berättade i förväg på jobbet att jag alltså bara skulle få dricka, och sa att om jag är på dåligt humör så är det INTE er jag egentligen är sur på. Min chef svarade att jag får vara hur sur som helst, bara jag fixar det! Så skönt att få stöd och hjälp! Och det gick faktiskt bättre än jag trott. Jag var så otroligt peppad och motiverad!
Kvällen innan op-dagen så skulle jag duscha och tvätta mig med Hibiscrub. Hela kroppen och även håret. Och jag fick inte smörja in mig (eller använda deo, har jag för mig). Jösses, jag var helt stram i huden! Och på morgonen skulle jag göra om det igen. Trodde huden skulle spricka… Ville inte sätta mig i tunnelbanan sedan, när jag var i det närmast steril, så Pappsen den ängeln kom och hämtade mig. Jag skulle vara på sjukhuset tidigt, tror det var 7 eller 7.30 eller nåt sånt. Det var mörkt ute när vi kom dit, i alla fall.
Pappsen frågade om jag var nervös, men nä, jag var aldrig nervös inför operationen. Trodde kanske att jag skulle bli det när det närmade sig. Men jag blev faktiskt aldrig nervös.
Ja, och idag är det alltså exakt 6 år sedan den dagen! Jag är så glad att jag gjorde detta. Så hipp hurra på 6-årsda’n!

Undrens tid är inte förbi

När jag kom till jobbet idag så skulle jag ta en kopp kaffe. Jag har ju mitt eget pulverkaffe och egen mjölk. Och jag var säker på att jag hade mjölk kvar sen förra veckan. Men nä… Stod ingen mjölk med mitt namn på i kylen! Först tänkte jag hälla ut kaffet då, och ta en kopp te i stället. Men så tog jag en smutt. Hmmm, jo det kan nog gå. I med en ”plutt” till bara, så var det helt okej!

Så nu dricker jag alltså till och med svart kaffe! Visserligen svagt och med pluttar, men ändå!

Pluttar var min mormors ord för sacketter. Hon hade alltid såna och sa pluttar. Så det säger jag med!

På bio med M

Igår efter jobbet så mötte jag M i centrum. Vi köpte varsin korv och strosade en stund i centrum medan vi åt den. Sen knatade vi till bion och såg Downton Abbey.

Den var riktigt bra! Jag älskade den serien när den gick på TV.

Tyvärr lyckades jag smaska mig till en dumpning… M-kulor och popcorn blev för mycket. Ja ja…

Hemma sen så kollade jag på Sjuksystrarna på Fredensborg innan jag kröp i säng.

Informationsmöte inför GBP

Nu har jag varit och berättat om min Gastric Bypass, om tiden innan, efter och hur jag upplevt det och hanterat det. Ni som följt mig ett tag kanske vet vad jag pratar om. För er andra kan jag förklara. Om man är överviktig och vill göra en magsäcksoperation (Det fins olika) så går man till vårdcentralen så skickar de en remiss.

Sen blir man först av allt kallad till ett sånt här möte. Då är det läkare, dietist,fysioterapeut, narkossköterska och idag även en kurator som berättar om sina olika områden. Och så jag, som berättar om mina erfarenheter.

Idag var det en stor grupp, och det var många som hade frågor. Jättekul!

Sedan får de fylla i en enkät där de talar om bland annat om de vill göra en operation, och först efter det blir man kallad till en läkare för bedömning om man kan genomgå den.

När jag gjorde min operation så hade man inte tillgång till kurator/psykoterapeut, så det var ett framsteg. Det är många som mår dåligt efteråt, som hade trott att de ska bli lyckliga bara de går ner i vikt. Och så är det just bara det som händer, att de går ner. Äktenskapet, till exempel, blev inte bättre. Eller vad det nu kan ha varit som inte varit bra, som gjort att de mått dåligt innan. Så jättebra att ma nu kan få prata med någon och få hjälp även med det!

Jag kände aldrig att jag saknade att prata med en terapeut, jag mådde aldrig dåligt efteråt. För mig har det gått så himla bra, jag har ju mått kanon efteråt.

Fira vinsten!

Igår efter jobbet träffades M och jag på en av restaurangerna i centrum för att äta middag. Vi firade vår vinst! M är en klok människa, hon sa att nästa gång vi vinner är det 3:e gången gillt! DÅ vinner vi stort! De här 2 småvinsterna var som förberedelse, bara. Så vi väljer att se det så! Sen vet vi ju i och för sig inte när den 3:e gången tänker bli….

Vi satt jättelänge och bara babblade efter att vi ätit klart. Massor att prata om jämt. Så mysigt! Jag bad att få en låda för att ta med resten av min portion hem, som vanligt. Och det är aldrig några problem, alla restauranger kommer med det när man ber om det. En del fråga om man vill ta med det hem när de ser att det är mycket kvar på tallriken. 

När vi till slut hade betalat och tog på oss jackorna och gick, så ropar servitören efter oss när vi kommit ut: Du, din matlåda! Jag hade lyckats glömma att ta den med mig! 

Nu har nånting hänt med bloggen! Jag har glömt ett ”r” i ”frågaR i förrförra stycket. Men, det går inte att ställa markören där för att skriva ”r”. Eller nåt annat för den delen… Ställer jag markören någonstans, var som helst, så blir det bara blått, som att jag markerar det stället. Försökte även gå tillbaka dit med pilarna, men det blev ändå likadant. Jag blir tokig!!

När jag kom hem sedan igår så svidade jag om till myskläder och tog med mig nagellacken till soffan och satte mig och valde färg till naglarna. 1 lager underlack, 2 lager färgat lack och sen överlack. Klart! Det glittriga tog jag bort i söndags. Inte helt utan besvär, dock. Nedrar vad det satt! Fick verkligen dränka nageln i remover och liksom låta padden ligga en stund på varje nagel innan jag började gnugga. Men till slut var det borta! Och nu har jag fina naglar igen. Är inte så jätteförtjust i en massa glitter, särskilt inte till vardags.

Informationsmöte inför viktoperation

Nu har jag just varit och visat upp min bild hur jag såg ut innan min Gastric Bypass och berättat om hur jag upplevt operationen och tiden sen dess. Ganska få som var på det här mötet, men de hade en del frågor. Och så var en f.d. kollega där! Så kul att ses! Vi gick därifrån tillsammans och babblade lite. Hon frågade om hon får höra av sig om hon behöver pepp eller har frågor. Och det är klart hon får!

När jag kommer till tunnelbanan så är det återigen en kille, 25-30, som försöker gå in med mig genom spärren. Jag stannar så att han inte kommer igenom och blir ifrågasatt.

-Vad håller du på med då, säger han. Jag förklarar att jag inte vill att han går igenom med mig. -Fatta att du slåss mot väderkvarnar, jag går ju bara igenom med nån annan. – Ja, det är mycket möjligt men med mig går du inte igenom, svarar jag. – Men du slösar ju bara energi, säger idioten. – Jag ser inte den energin som bortslösad, svarade jag då. Han tyckte jag var löjlig, och jag sa att det får du gärna tycka. Jag tycker ju att du åker snålskjuts, sa jag. Vi är fria att tycka vad vi vill om varandra.

Eftersom han vägrade att backa, och jag stod mitt för spärrarna, så kom vi ingen vart, nån av oss. En kvinna som gått igenom bredvid kom fram och bad honom backa hon med. Han sa att han har rätt att stå där. Jag undrar vem som slösade energi… Till slut backade han i alla fall, så att jag kunde fortsätta. Och han gick självklart igenom med en annan.

Om alla betalade så skulle det antagligen vara fler avgångar och mindre trångt! Om fler gjorde som jag så skulle kanske i alla fall några inte snikade sig in på andras bekostnad. Än verkar jag hyfsat ensam om att gå sakta genom spärren, och stanna om nån är precis bakom mig. Men jag gör det som känns bra för mig.