Ofrivillig power walk

Imorse var jag på återbesök på kirurgavdelninngen för att visa upp magen. Och då skulle jag ha med mig ett frågeformulär som jag fyllt i. La mycket nogsamt fram det igår. Varför jag inte stoppade det i väskan på en gång vet jag inte. För självklart knatade jag hemifrån utan det Imorse!  Kommer som tur är på det när jag kommer upp till centrum så snabbt som attan fick jag knata hem igen och sen gärnet upp till centrum igen! Phu! Och sen gärna från tunnelbanan till sjukhuset. Hann precis i tid!! 

Han som kollade magen presenterade sig med namn men hade ingen bricka på tröjan, så jag vet inte om han var syrra eller läkare. Men det spelar ju i och för sig ingen roll. Hur som helst så var det snabbt avklarat. Han gick igenom mina svar på frågorna och fotade mig framifrån och från båda sidorna. Och skrev upp mig på listan för bedömning av de s.k. hundöronen.  Efter sommaren hör de av sig, eller så kan jag ringa och pusha på i september, sa han. Jag hoppas verkligen att jag får hjälp att få bort dem. Ser så himla konstigt ut. 

När jag var klar där så satte jag mig och åt frukost på ett fik.

Sen tog jag bussen och åkte till Zara och kollade på kläder. På en skyltdocka satt så snygga byxor och jacka i samma tyg! Och på ställningen bredvid hängde byxorna. Kollade runt var jackan kunde vara men såg den inte. Frågade i kassan och han svarade att den ska hänga på samma ställe.

-Ja, det verkar logiskt, men den gör inte det svarade jag.

– Men kolla en trappa upp då, det är egentligen dit de hör. Så jag åker upp och kollar runt men ser dem ingenstans. Frågar en tjej som jobbar där var jackan till de här byxorna hänger. Hon tror de ska hänga i andra änden av lokalen,  och ber mig fråga tjejen som jobbar där. Så jag går dit och frågar henne.

– Den hänger där nere, svarar hon. – Nej det gör den inte för det var där jag började, och killen i kassen skickade upp mig hit.

– Men då hänger den kanske därborta, säger hon och pekar åt det håll jag just kom ifrån. 

– Nej, säger jag. Jag var just där och hon som jobbar där sa att jag skulle gå hit, så nu har ni skickat runt mig i hela butiken. Du tror inte att du kan ta reda på det här? 

– Nej,men de ska hänga där nere, svarar hon bara beklagande. Då kommer tjejen som bad mig fråga henne jag pratar med och frågar hur det går. Och jag talar om bad jag fått för svar. 

– Vänta här,  säger hon, jag ska kolla upp det här.  Jag såg flera av de där jackorna nyss, de kan ju inte bara ha försvunnit. Så går hon in på lagret. Efter en stund kommer hon ut och säger att de inte finns där och just då kommer en annan anställd,  så hon frågar henne.

– Nej, de ska skickas till en annan butik, svarar hon. 

– Men om de inte skickats än,  kan jag inte få köpa en här då?

– Tyvärr, men du kan säkert beställa från hemsidan, svarar hon. 

– Ja, men jag är här för att jag vill prova, jag är osäker på storleken. 

– Ja, tyvärr, svarar hon.

Så då tröttnade jag och hängde tillbaka byxorna och en tröja jag ville ha. Ville inte handla där alls längre. 

Gick en bra bit i stan innan jag frös och tog bussen sista biten till jobbet. Så jag har i alla fall knatat ganska mycket idag.

Bra publik

Eller vad man ska kalla dem. När läkaren visade min före -bild och bad mig komma fram så säger en kvinna spontant : -Oj, är det du? ?? Ja, det var jag på bilden, och så berättade jag om hur jag upplevt operationen, tiden efter och en massa annat.  Den här gången blev det många frågor, och det är bra, tycker jag. En gång satt alla bara tysta och lyssnade. Ingen frågade nånting alls. Då kändes det som att de kanske inte vågade fråga. 

Nu är jag på väg hem efter jobbet. Jag ska hem och gömma sladdarna från TV:n och boxen i sovrummet! Och ställa in det lilla sidobordet som boxen ska stå på. Jag var upp till centrum på förmiddagen och hittade sladdgömmare på Clas Ohlson och bordet på Åhléns. Bordet var utställningsexemplaret, det var det enda de hade. Och det är lite skavt, så han satte ner priset ganska bra. Så jag köpte en liten målarpensel och ska fixa det!

Bukplastik 

Så där, nu har jag fixat bilderna. Så här såg magen ut innan op.

Och nu, snart ett halvår senare.

Jag har fortfarande tejp på ärret, som ju kommer blekna med tiden, och de raffiga trosgördlarna. Men snart kan jag börja ha vanliga trosor igen! Jag är jättenöjd med resultatet! De s.k. hundöronen har minskat rejält, men på vänster sida syns det fortfarande. Får väl se hur det blir med tiden.

Nu ska jag göra mig iordning och så ska jag och Monika slå våra kloka huvuden ihop och se om vi kan lista ut om jag har nån form av parkeringshjälp i min bil.

Ha en bra dag i solen!

Jag är SÅ glad och lättad! !

Jag ringde till kirurgavdelningen för att fråga om jag måste ha trosgördel även när jag sover, eller om jag kan sova utan. Det kan jag!! Skönt att få sova utan trosor som sitter åt!
Och så frågade jag om jag verkligen måste ha stödstrumporna 1 vecka till. Ja, det måste jag. Ja, ja, det är ju så klart inte ett stort problem,  men jag som helst aldrig har strumpor längtar efter att slippa dem.
Sen frågade jag en sak till. Det är nåt som jag knappt velat låtsas om. Ärret är ju ett s.k. bikinisnitt och ligger alltså lågt ner och ser ut att bli smalt och fint. Och magen är platt och fin!  Fram… På slutet och början av ärret har det blivit 2… Bullar? Utskott? Det ser ärligt talat inte klokt ut! Och jag har varit så rädd att jag ska ha dem där nu. När jag tejpar så syns det inte så mycket, eller när jag har hög midja på byxor eller kjol. Men med lågt skurna jeans och utan trosgördel sen så syns dem tydligt.
Så idag tog jag mod till mig och berättade om dem. Hon sa att det blir så ibland, och de kallar dem hundöron. Jag kommer bli kallad på 1-årskontroll, och har de inte minskat eller försvunnit då så gör man en liten operation för att korrigera det. Phu!!!!! Jag är så lättad att jag inte kommer behöva ha dem kvar!!

Naglarna blev inte i olika färger idag, jag tog samma på alla 20.

image

Och så lyckades jag hitta ett matchande läppstift!

image

Älskar de här som är matta och inte så kladdiga. Jag använder aldrig läppglans för det känns bara kladdigt.

Mitt rykte hade hunnit före mig

När jag gick ut ur rummet för att gå och äta frukost såg jag skylten utanför mitt rum.

image

Hmmmm…..
Men väldigt skönt att få eget rum! Och det var inte låst. 😉

Igår innan op så markerade läkaren på magen var han skulle lägga snitten, och jag blev förvånad över vilken bred remsa hud som skulle bort! Ca 2 dm!

När jag kom upp på avdelningen sedan så var alla otroligt hjälpsamma och trevliga! Jag skulle gå till matrummet men var osäker på att gå, så en av tjejerna gick med mig. Men det gick utan problem! Så jag åt tomatsoppa och sen gick jag tillbaka till mitt rum själv.

Efter ronden idag så sa läkaren att jag fick åka hem idag. Yeeeeiiii! Så jag frågade om det var okej att promenera till tunnelbanan och det var det. Så mindre än ett dygn efter operationen tog jag tunnelbanan hem igen.
Så nu längtar jag bara efter en dusch! Men jag får inte ta av gördeln alls, så det får bli en raggardusch sen.

Känner mig så raffig i gördel och stödstrumpor!

image

Härlig känsla

Förr var det ofta så att när man skulle plocka fram förra årets kläder första gången för säsongen så var de oftast nåt  (eller allt…) som inte passade längre. Och det var alltid lika trist när man stod och slet och drog i kläder man kanske tyckte om, men som man inte kom i längre.

Nu tar jag på mig förra årets kläder som passar lika bra i år! Tänkte inte på det förrän jag satt på tunnelbanan, att det har inte alltid varit en självklarhet för mig.
Det är verkligen härligt att det är så!!!