Infomöte, igen

Efter jobbet idag så var jag och berättade om min viktresa och min Gastric Bypass. 

Jag var lite fundersam över hur det skulle gå idag, jag är ju inte direkt på topp. Men det gick bra! Vi brukar vara 2, en som gjort en Gastric Sleeve oxå.  Men den personen dök aldrig upp. Så jag fick längre tid på mig. Jag fick babbla på lite mer än vanligt och kunde svara på frågor i lugn och ro. 

Det var ju tur att jag inte lämnade återbud när den andra personen inte dök upp!

Möte och middag

Mötet gick bra, det var ganska många som kom med frågor och var intresserade. Det är kul!

Sedan gick jag till Västermalmsgallerian och satte mig med en kaffe och läste min bok. Jag väntade på en före detta kollega som skulle komma. Och när hon kom så knatade vi in på en restaurang och åt middag. Jag tog en god räksallad!

Vi babblade så klart, om hennes nya jobb, skvallrade lite och så hade vi pepp talk. Om att hitta tillbaka till rätt spår med mat och träning. Det var trevligt! 

När jag kom hem så satte jag mig och kollade på Vår tid är nu. Tyvärr missade jag ju en stund! Men det är en bra serie!

Till allmän beskådan 

Nu har jag jobbat klart för idag. Jag ska till S:t Görans sjukhus och berätta om min GBP för personer som ansökt om att få en operation. Nu har jag gjort det här några gånger och jag tycker det är kul att kunna dela med mig!

Det är så olika från gång till gång om du frågar nåt och vad de frågar. Så vi får väl se hur de är den här gången. 

Det brukar vara en som har gjort en gastric sleeve oxå, som berättar om sin erfarenhet,  så oftast är vi 2. 

Självklart så spillde jag av min smoothie på tröjan idag. Ingen färgad fläck, men ändå 1 fläck. Jag vet ju, av erfarenhet, att de tittar väldigt noga på en. På en skärm visas ju en bild av hur jag såg ut innan jag gick ner, och så jämför de med hur jag ser ut nu. Men jag får bjuda på att jag har en fläck, det är ju mer hur jag ser ut, att jag gått ner i vikt, de är intresserade av.

Ofrivillig power walk

Imorse var jag på återbesök på kirurgavdelninngen för att visa upp magen. Och då skulle jag ha med mig ett frågeformulär som jag fyllt i. La mycket nogsamt fram det igår. Varför jag inte stoppade det i väskan på en gång vet jag inte. För självklart knatade jag hemifrån utan det Imorse!  Kommer som tur är på det när jag kommer upp till centrum så snabbt som attan fick jag knata hem igen och sen gärnet upp till centrum igen! Phu! Och sen gärna från tunnelbanan till sjukhuset. Hann precis i tid!! 

Han som kollade magen presenterade sig med namn men hade ingen bricka på tröjan, så jag vet inte om han var syrra eller läkare. Men det spelar ju i och för sig ingen roll. Hur som helst så var det snabbt avklarat. Han gick igenom mina svar på frågorna och fotade mig framifrån och från båda sidorna. Och skrev upp mig på listan för bedömning av de s.k. hundöronen.  Efter sommaren hör de av sig, eller så kan jag ringa och pusha på i september, sa han. Jag hoppas verkligen att jag får hjälp att få bort dem. Ser så himla konstigt ut. 

När jag var klar där så satte jag mig och åt frukost på ett fik.

Sen tog jag bussen och åkte till Zara och kollade på kläder. På en skyltdocka satt så snygga byxor och jacka i samma tyg! Och på ställningen bredvid hängde byxorna. Kollade runt var jackan kunde vara men såg den inte. Frågade i kassan och han svarade att den ska hänga på samma ställe.

-Ja, det verkar logiskt, men den gör inte det svarade jag.

– Men kolla en trappa upp då, det är egentligen dit de hör. Så jag åker upp och kollar runt men ser dem ingenstans. Frågar en tjej som jobbar där var jackan till de här byxorna hänger. Hon tror de ska hänga i andra änden av lokalen,  och ber mig fråga tjejen som jobbar där. Så jag går dit och frågar henne.

– Den hänger där nere, svarar hon. – Nej det gör den inte för det var där jag började, och killen i kassen skickade upp mig hit.

– Men då hänger den kanske därborta, säger hon och pekar åt det håll jag just kom ifrån. 

– Nej, säger jag. Jag var just där och hon som jobbar där sa att jag skulle gå hit, så nu har ni skickat runt mig i hela butiken. Du tror inte att du kan ta reda på det här? 

– Nej,men de ska hänga där nere, svarar hon bara beklagande. Då kommer tjejen som bad mig fråga henne jag pratar med och frågar hur det går. Och jag talar om bad jag fått för svar. 

– Vänta här,  säger hon, jag ska kolla upp det här.  Jag såg flera av de där jackorna nyss, de kan ju inte bara ha försvunnit. Så går hon in på lagret. Efter en stund kommer hon ut och säger att de inte finns där och just då kommer en annan anställd,  så hon frågar henne.

– Nej, de ska skickas till en annan butik, svarar hon. 

– Men om de inte skickats än,  kan jag inte få köpa en här då?

– Tyvärr, men du kan säkert beställa från hemsidan, svarar hon. 

– Ja, men jag är här för att jag vill prova, jag är osäker på storleken. 

– Ja, tyvärr, svarar hon.

Så då tröttnade jag och hängde tillbaka byxorna och en tröja jag ville ha. Ville inte handla där alls längre. 

Gick en bra bit i stan innan jag frös och tog bussen sista biten till jobbet. Så jag har i alla fall knatat ganska mycket idag.

Bra publik

Eller vad man ska kalla dem. När läkaren visade min före -bild och bad mig komma fram så säger en kvinna spontant : -Oj, är det du? ?? Ja, det var jag på bilden, och så berättade jag om hur jag upplevt operationen, tiden efter och en massa annat.  Den här gången blev det många frågor, och det är bra, tycker jag. En gång satt alla bara tysta och lyssnade. Ingen frågade nånting alls. Då kändes det som att de kanske inte vågade fråga. 

Nu är jag på väg hem efter jobbet. Jag ska hem och gömma sladdarna från TV:n och boxen i sovrummet! Och ställa in det lilla sidobordet som boxen ska stå på. Jag var upp till centrum på förmiddagen och hittade sladdgömmare på Clas Ohlson och bordet på Åhléns. Bordet var utställningsexemplaret, det var det enda de hade. Och det är lite skavt, så han satte ner priset ganska bra. Så jag köpte en liten målarpensel och ska fixa det!

Bukplastik 

Så där, nu har jag fixat bilderna. Så här såg magen ut innan op.

Och nu, snart ett halvår senare.

Jag har fortfarande tejp på ärret, som ju kommer blekna med tiden, och de raffiga trosgördlarna. Men snart kan jag börja ha vanliga trosor igen! Jag är jättenöjd med resultatet! De s.k. hundöronen har minskat rejält, men på vänster sida syns det fortfarande. Får väl se hur det blir med tiden.

Nu ska jag göra mig iordning och så ska jag och Monika slå våra kloka huvuden ihop och se om vi kan lista ut om jag har nån form av parkeringshjälp i min bil.

Ha en bra dag i solen!

Jag är SÅ glad och lättad! !

Jag ringde till kirurgavdelningen för att fråga om jag måste ha trosgördel även när jag sover, eller om jag kan sova utan. Det kan jag!! Skönt att få sova utan trosor som sitter åt!
Och så frågade jag om jag verkligen måste ha stödstrumporna 1 vecka till. Ja, det måste jag. Ja, ja, det är ju så klart inte ett stort problem,  men jag som helst aldrig har strumpor längtar efter att slippa dem.
Sen frågade jag en sak till. Det är nåt som jag knappt velat låtsas om. Ärret är ju ett s.k. bikinisnitt och ligger alltså lågt ner och ser ut att bli smalt och fint. Och magen är platt och fin!  Fram… På slutet och början av ärret har det blivit 2… Bullar? Utskott? Det ser ärligt talat inte klokt ut! Och jag har varit så rädd att jag ska ha dem där nu. När jag tejpar så syns det inte så mycket, eller när jag har hög midja på byxor eller kjol. Men med lågt skurna jeans och utan trosgördel sen så syns dem tydligt.
Så idag tog jag mod till mig och berättade om dem. Hon sa att det blir så ibland, och de kallar dem hundöron. Jag kommer bli kallad på 1-årskontroll, och har de inte minskat eller försvunnit då så gör man en liten operation för att korrigera det. Phu!!!!! Jag är så lättad att jag inte kommer behöva ha dem kvar!!

Naglarna blev inte i olika färger idag, jag tog samma på alla 20.

image

Och så lyckades jag hitta ett matchande läppstift!

image

Älskar de här som är matta och inte så kladdiga. Jag använder aldrig läppglans för det känns bara kladdigt.