Igår tog jag bilen till kontoret. Skönt ibland, men framförallt när jag ska iväg direkt efter jobbet. Och igår åkte jag till Långtbortistan hem till Systeryster med familj. Så mysigt, stora kramar av Systeryster, Svågern och båda Puddingarna!
Systeryster gjorde oss varsin Bellini som vi sippade på och små sandwishar som var supergoda.
Och Svågern lagade en smarrig pasta til middag.
Så himla gott!
Sen kollade vi på Bäst i test. Vi älskar det programmet! Så många skratt blev det! Och sen Carina Bergfeldt med kul gäster.
Jag sussade så klart kvar och har åkt direkt till min favoritsysselsättning: besiktiga bilen. Håll tummarna för att den går igenom utan anmärkning!
Igår jobbade jag 1 timme på morgonen utan att ha ätit frukost. För sen skulle jag till vårdcentralen både för att kämna prover (fastande) och för att ta 1 stygn. De sydde alla utom 1 med suturer som löser upp sig själva. Så 1 fick distriktssköterskan ta. De andra såg inte särskilt upplösta ut än, men hon sa att jag kan dra lite i dem då och då.
Provtagningen gick bra, men självklart blev det ett nytt blåmärke.
Blev som en liten bulle under huden, så det var nog en del blod där. Så snyggt så!
Hittade något så passande på nätet igen!
När jag inte kan klättra längre när jag blir äldre så får det bli såna skor!
Jag har väl i och för sig både en inre och en yttre äldre dam…. 🤣
Ett par decimeter upp på mitt fönster! Och det bara fortsatte snöa av och till hela dagen.
Jag vill ha vååååår!
Kreativt, och vackert. Men jag vill ha riktig vår. Men våren är inte nånstans i sikte än i alla fall. Visserligen sol nu på morgonen, men kallt som attan.
I Långtbortistan är det -18° enligt Pappsen. Hua!
Igår efter jobbet så kollade jag på TV och chattade med Systeryster. Plötsligt fick jag syn på att det var handboll på TV, nån cup. Och Sverige spelade mot Spanien.
Självklart kollade jag! Systeryster bara skrattade! Mitt nyväckta och väldigt selektiva sportintresse förvånar fortfarande. Det var en spännande och jämn match som Sverige vann!
Nu när magen skärpt till sig så kan vi kanske vända fokus tillbaks till foten en stund? Den mår bra, tackar som frågar! Men, som sagt, fortfarande liksom knubbigare än vanligt.
Visst syns det skillnad? Ja, som sagt så var det likadant med den högra, att det tog bra lång tid innan den smalnade.
Det gick bra att jobba igår. Men trött blev jag. Fast det var kul att träffa kollegorna och alla frågade hur det var med mig. Så omtänksamt!
Om man har en mindre ”åkomma” som man liksom fokuserar på så är ett tips att skaffa nåt allvarligare för att sluta fokusera på den.
Den senaste veckan kan jag meddela att jag inte skänkt foten en tanke! Den har inte varit varken prio 1 eller 2. Den mår ju dessutom i stort sett bra nu, det känns som vanligt att gå på den. Det är väl bara att inte alla skor passar än. Men jag minns att det tog bra lång tid även med den andra foten.
Såren på magen började klia som 17 igår, så när jag skulle duscha tänkte jag att det kanske kan vara dags att byta tape på dem. Det ser ut som att det läker fint, men jösses vad blå jag var runt 1 av dem. Värsta blåmärket. Där oxå…..
Förra veckan fick alla en present på jobbet. Ledningen med VD i spetsen tackade för ett bra utfört jobb förra året. Så jag fick min igår.
En så fin bricka! Tack så mycket!
På radion imorse sa de att det varit 2 skjutningar igen i natt. 1 död, jag tror inte att en av skjutningen resulterade i dödsfall. Men alltså, det är ju HELT galet med alla de här skjutningarna!! Var får de tag i alla vapen? Och varför? Varför ska det skjutas så mycket? Usch, det är så mångas liv som det drabbar. Jag vet att jag skrivit det tidigare, men både offrens och förövarens nära drabbas, om än på olika sätt. Och alla andra som inte drabbas direkt drabbas ändå indirekt. Hela samhället drabbas så klart på ett eller annat sätt.
Det är konstigt det här med tid. Plötsligt igår kom jag på att det ju släpps nya avsnitt av Limbo på söndagar. Och jag tänkte; hur många har jag missat? Och insåg direkt att jag ju inte missat något. Jag kollade ju förra söndagen. Men det känns som om den här veckan som gått är lite overklig. Både lång och kort på nåt sätt.
Och igår liksom gick det in på riktigt att jag varit med om nåt rätt stort. Ambulans och akut operation. Fått ligga inlagd flera dagar, de skickade inte hem mig direkt. Så konstigt!
När jag väl var klar med morgonbestyren så var det grått ute, ingen sol mer. Så jag gick aldrig ut igår. Fixade med lite hemma i stället. Och läste och kollade på TV på kvällen.
Har lagt ut en annons på Blocket och var in och kollade på den igår. Då såg jag att jag hade 3 meddelanden. Jag trodde jag skulle få nåt sms eller mejl när nån skrev? Så då svarade jag, men fick inget svar tillbaka, tyvärr. Jag hade skrivit i annonsen att jag inte kan hjälpa till med att bära eller hemkörning. Ändå frågade 1 vad det skulle kosta för hon hade ingen bil. Suck… Svarade att det inte var möjligt för mig att ordna med det, tyvärr.
Magen höll sig i samma skick hela dagen igår. Jag bestämde mig för att avvakta och blev det inte mer eller något annat hände så skulle jag ringa idag om det var likadant. Men när jag vaknade idag så känns det bättre. Så allt är nog som det ska, faktiskt!
Jag tog det mest lugnt igår. Läste ut en bok, Marie Ljungstedts I denna ljuva sommartid. Väldigt bra, 5 sangria av 5. På kvällen åkte jag hem till Nettis där även Marja, Tommy och Kristoffer, Nettis systerson, var. Så mysigt att träffa dem! Vi kollade mello och barnen röstade för glatta livet. Korvens alla röster gick till Theoz. Så lyckan var stor när han gick vidare. Bäbis röstade på någon annan, men var mer hemlig med vem.
Barnen har varit hos mormor och morfar på Gotland på lovet och haft det bra. Korven kom och kramades så gosigt och Bäbis satte sig hos mig en stund och frågade hur jag mådde och ville höra vad de gjort på sjukhuset. Och se på alla blåmärken och de små operationssåren. Läskigt, var hennes stående kommentar. Lilla hjärtat!
Efter Mello kollade vi på några avsnitt av Leif och Billy. Så himla kul, vi skrattade högt flera gånger. Och hade behövt skämskudde. De är ju inte riktigt som alla andra, de där två. Ha ha ha!
Sen var det hemfärd och sängen. Kollade en stund på Kunskapskanalen på ett program om primaters utveckling under flera miljoner år. Så intressant, men till slut började ögonen kännas tunga. Så då stängde jag av och somnade. Sussade gott hela natten och låg ett bra tag och bara lät tankarna vandra när jag vaknade. Älskar det, att inte behöva gå upp direkt utan kunna ligga och dra mig. Och nu är det klarblå himmel utanför fönstret så kanske en liten promenad senare. Sol, äntligen! De senaste dagarna har ju varit så fina.
Jag brukar verkligen inte känna efter och vara orolig för att bli sjuk. Har ingen hypokondri alls. Tvärtom snarare, tänker ofta att äähh, det går över!
Men nu får jag erkänna att jag är en aning nojig kring magen. Rent förnuftigt tänker jag att det tog 9 år efter min Gastric Bypass innan det här hände. Så sannolikheten att det ska hända igen de här 4 veckorna innan jag ska in för att lokalisera och stänga ”hålet” (tror läkaren kallade det en slits, kanske?) måste ju ändå vara minimal.
Ändå så sa ju läkaren att jag skulle åka in direkt om jag kände av magen igen. Och de orden fastnade verkligen! Så nu tycker jag att magen känns lite uppblåst, spänd. Och det tyckte jag inte att den var i torsdags när jag skrevs ut. Eller?? Det är ju i och för sig inte ett tecken på att tarmen fastnat nånstans. Men är det som det ska?
Ja men ni hör ju, så här håller jag på. Suck!
Gick en sväng upp till centrum igår. Mötte M och tog en fika och fick mina smycken. Jag tog av dem inför operationen och när hom kom så tog hon med dem hem. Kändes bättre än att ha dem på sjukhuset. Mysigt att ses och babbla lite. Hon var så fin, hade lite smink och skulle ut och äta med sin systerdotter med sambo!
Knatade hem igen sen, låg eller satt i soffan och läste mest. Och kollade på sociala medier och hittade i vanlig ordning kul saker som passar in på mig.
Ja, alla sätt är bra!
Och den här, den är SÅ jag!
Förutom att jag numera inte alls glömmer att jag inte springer! Och nu, nu FÅR jag ju inte ens träna eller springa! Ooo, så tråkigt! 😉
Om ni bara visste hur skönt det var att krypa ner i min egen säng igår kväll! Sjukhussängen har ju plastmadrss och plastkudde för att de ska gå att sprita av mellan patienterna. Praktiskt, men det blir en aning klibbigt att ligga på.
Dessutom så blir man ju väckt av att personalen kommer in flera gånger per natt för att titta till nån patient, ta prover, kolla blodtryck och annat både på en själv och de andra på salen. Jag har visserligen lätt att somna om, men det var ändå väldigt skönt att få sova ostört i natt. Hemma i min egen säng!
Läkaren kom vid lunch och skrev ut mig! Ååå, så skönt! Jag får börja jobba på måndag men inte träna på 4 veckor. Korta promenader i 2 veckor, cirka 15 minuter i taget. Sen öka på. Efter 4 veckor får jag träna, men då är det ju dags för nästa operation. Latmasken kommer ta över fullständigt!
När läkaren gått packade jag snabbt ihop mina pinaler och sen knatade jag iväg till tunnelbanan. Mot hemmet!
Köpte med en sallad från pizzerian i centrum och sen hem. Så skönt att komma hem! Fixade en kaffe och sen la jag mig i soffan och läste. Jag har läst Melinda Jacobs bok, Hon hette Esmeralda. Så bra, gripande och overkligt otäck. Tyvärr så är det ju inte overkligt, utan en sann historia.
Ringde Ladyboss och informerade om läget och babblade lite. Faster och Gunvor ringde mig under dagen/kvällen. Så gosigt med alla som bryr sig och skriver hälsningar och hör av sig!
Sen ringde jag Pappsen och berättade. Jag ville vänta med att säga något tills jag var hemma igen, han blir så orolig.
Jaha, så nu har jag några fler ärr på kroppen. De är ju några stycken nu. Men det stör mig egentligen inte direkt. Dessutom så har jag ju blåmärken här och där nu.
Igår fick jag syn på ett rejält nere på magen. Och sen är ju särskilt den högra armen färgglad.
I söndags tidig kväll började jag få ont i magen. Mer och mer ont. När jag gick och la mig tog jag med mobilen in i sovrummet, den brukar jag annars lämna i köket. Men jag ville ha den nära. Vid 22 så skickade jag ett sms till Ladyboss att jag inte skulle komma till jobbet på måndagen pga magen. Sen kröp jag ihop i fosterställning och försökte somna. Men det gick inte alls, det gjorde så himla ont, nu i hela magen och även i bröstryggen.
Nu började jag bli rädd och insåg att jag måste ha hjälp så jag tar telefonen och ringer M, som direkt hör att allt inte står rätt till. Eventuellt insåg hon väl det bara av det faktum att jag ringer vid midnatt… Hon frågar om jag vill att hon kommer och kör in mig, och det vill jag gärna. När hon bara en liten stund senare kommer kastar hon bara ett öga på mig och sen ringer hon en ambulans. Jag hör henne säga att jag är grå i ansiktet.
Nu domnar mina händer bort, och jag blir livrädd att jag kanske fått en hjärtinfarkt. På kvinnor blir det ofta buksmärtor har jag hört. Och mamma dog ju av det enbart 44 år gammal. Det är också bland det första ambulanspersonalen frågar om. Men de tar ett EKG som är bra, det är inga konstigheter alls. Och domningarna i mina händer beror på att jag hyperventilerar på grund av smärtan, förklarar de. Okej, det var ju åtminstone bra att det inte är hjärtat som är problemet. Men ont har jag fortfarande.
Så in med mig på akuten. Där tar de prover och klämmer på min mage överallt. Och det gör ont där läkaren klämmer. De skickar mig på kontraströntgen och röntgenläkaren ser att jag har blod i bukhålan. Så nu är frågan var det kommer ifrån? De frågar om jag haft ont en längre tid, och att det blev värre nu? Nä, inte alls.
Då är det mest troliga att en bit av tarmen fastnat i ett ”hål” och slitit sönder ett kärl i tarmkexet. Så de ska öppna magen. Det är en något större risk för det när man är Gastric Bypassopererad. Upp på en avdelning och så duscha. Och sen ner på operation.
När jag vaknar så säger de att de inte hittat någon aktiv blödning, och tarmen hade lagt sig rätt igen. Så de satte dränage så att det blod som kommit skulle komma ut, och om det skulle blöda mer så skulle vi se det. Tillbaks till avdelningen, där de tagit blodprov flera gånger om dagen, och natten. För att se så att mitt blodvärde inte sjunker, då kan det tyda på inre blödning. får inte äta eller dricka alls, enbart dropp. Ifall de måste operera igen.
Efter någon dag utan att något mer hänt för jag börja dricka. Flytande, enbart klar dryck. Kaffe men i så fall utan mjölk, te, vatten och buljong. Vilken fest! Ont i magen, men nu en annan sorts ont. Ont i de små snitten och där dränet sitter. Kan bara ligga på vänster sida, annars gör det ont. Ja, ja, det går. Har infarter både här och där, ett tag 2 i höger arm och 1 i vänster. Och blåmärken efter alla stick. Men det vet jag ju att det blir så när de sticker mig. Jag får ju blåmärken av ingenting!
Igår eftermiddag så sa läkaren att han var nöjd med både provsvar och att det kommit så lite i dränaget, så nu kunde de ta bort det och jag fick börja äta utan restriktioner.
Godaste soppan och mackan ever!
M kom på besök 1 dagen och hade med sig hudkräm. Tack!!! Jag är ju en sån torris, så jag beklagade mig att hon inte tänkt på det när hon packade väska till mig. 😉 Jag kunde ju fasiken inte tänka själv, jag hade nog med ontet, faktiskt!
Igår kom Nettis och hälsade på. Hon tyckte jag var så snygg i de för stora sjukhuskläderna. Och efter ett tag så undrade hon varför jag hade halksockor, och dessutom med halkskydd på båda sidor.
Jag svarade att jag antar att det är för att om man är lite borta efter operationer eller så så ska man bara kunna dra på dem utan att det spelar roll hur de hamnar, svarar jag. – Jaha, de är sjukhusets, svarar hon. Jag trodde de var dina egna.
Tack för den!! Hahaha!!
Jaha, läget just nu är att jag avvaktar ronden. Misstänker att jag får åka hem idag. De har sagt att jag ska komma tillbaka för ny operation så att de kan hitta öppningen eller ”hålet” och stänga det. Det känns bra, då ska det inte kunna hända igen. För det räcker med 1 gång!
I mitt huvud 