När drömprinsen ringer på dörren

Igår läste jag en kompis inlägg på Facebook som fick mig att minnas en gång för många år sen.

Der var mitt i vintern och jag skrotade runt hemma i raggsockor bland annat. Jag och en kompis hade pratat om att eventuellt börja gå och simma tillsammans så jag kom på att jag måste kolla om jag kom i min baddräkt fortfarande. Så av med paltorna och på med baddräkten. Orakade ben och oansad bikinilinje iklädd enbart en något liten baddräkt och raggsockor står jag framför spegeln och inser att jag är ett under av skönhet!

Då, då ringer det på ytterdörren. Jag smög fram och kikade ut i kikhålet. Där utanför står en skitsnygg man. Som jag inte känner.

Man brukar ju säga att drömprinsen inte lär komma och bara ringa på, men jo då. Här är han! Men tänkte jag öppna? NEJ! Aldrig i livet!

Jag hörde att han pratade med andra grannar, det var en försäljare av något slag. Ja ja…

Marja la ut en ny tavla hon målat på Facebook igår.

Det där är jag! Det var en kväll när vi grillade nere på klipporna vid havet när jag var hos dem på Gotland i somras. Det var så himla härligt och självklart ville ju jag bada. Halt som attan, så jag satte mig ner och gled i. Och Marja tog en bild. Och nu har hon målat av den. Hon är så bra på att måla! Visst är den fin? Jag känner mig så hedrad att bli avmålad! Och jag längtar efter sommar, jag kan verkligen känna känslan vid det där tillfället!

Åtminstone går det åt rätt håll nu. Igår strax efter klockan 16 så var det visserligen skymning, men inte helt mörkt än. Så dagsljus något längre nu!

Jag hörde på radion på dagen igår att Sverige skulle spela match mot Ungern igår i handboll. Och om det var förra året eller 2 år sen så var jag hos Systeryster och Svågern när det var en match som Svågern kollade på. Och då började jag oxå titta. Och, minst sagt förvånande, insåg jag att det var superspännande! Det händer ju nåt hela tiden, och blir mål ofta. Och då gjorde den svenska målvakten mål tvärs över hela planen flera gånger!

Jag är ju totalt ointresserad av sport, men igår tänkte jag att jag skulle kolla i alla fall.

Och nog 17 rycktes jag med igen! Sverige var SÅ bra och vann. Ungern var oxå bra, men Sverige var bättre. Tyvärr gjorde inte Pallicka om sin bedrift att göra mål på motståndarna från sitt mål, men han räddade en hel del.

Tack!

Jag är tacksam för att det inte kom en hel massa snö igår, och att den dessutom regnat bort. Inte för att jag behöver ut idag, tror jag, men att inte kunna gå ut känns inget bra.

Jag är oxå tacksam för att pappsen fått en tid hos banken. Han ringde mig igår och berättade att de ringt upp honom igår och sagt att han var välkommen en dag nästa vecka. Och så frågade han om jag eller Systeryster kunde följa med honom. Systeryster ska försöka jobba hemifrån den dagen och gå med honom. Då ska hon även försöka fixa fullmakt så att hon kan sköta hans bankärenden när det behövs. Det vore superbra! Pappsen sa att han gärna ger henne fullmakt, han är bara glad att få hjälp.

Igår hade vi teammöte via Teams, och det var första gången för mig i mitt nya team. När vi skulle avsluta frågade Ladyboss hur alla kände sig, och jag svarade sanningsenligt att jag hade noll koll och det kändes bara bra! För självklart är det en hel massa jag knappt vet vad de pratar om ännu. Men dels är ju vissa saker learning by doing, och sen om några veckor så ska jag få tid att gå igenom en del saker med de andra. Så länge gör jag det jag kan. Och än så länge är det superkul och jag trivs finfint!

Så tacksamhet är dagens känsla!

Jobba, och inte lätt att bli gammal

Igår började jag jobba igen. Jobbar hemma för att spara på stegen ett tag till, men att jobba funkar bra. I vanlig ordning när man varit borta ett tag så var det mååånga mejl i min inkorg, så jag började med att läsa de som behövde läsas och ta bort resten.

Systeryster har bett pappsen att kolla hur länge hans lån är bundna. Nu har han bunden ränta (phu!!) så vi vill ha koll så att han inte får en jättehöjning. Men, att få ordning på bankärenden är inte lätt. Inte när man som pappsen inte har internet, smartphone eller bank-ID.

Han betalar räkningar genom att lägga dem ihop med en betalorder i ett kuvert. Det gjorde jag med, men det var länge sen nu. Och har han annat han behöver göra så har han gått till banken. Men, nu måste man boka tid för att komma in på den banken. Så igår ringer han till sin bank och talar om att han vill boka tid. Ja visst, då behöver du bara identifiera dig med bank-ID, svarar de. Ehhh, nää men det är ju typ därför han behöver komma dit, för att han inte har det!!

Pappsen ringde mig igår och var rätt uppgiven. Och det förstår jag! Vi måste ordna en fullmakt så att vi kan sköta hans bankärenden! Suck!

När styvmor levde så var det hon som skötte ekonomin, och hon hade dessutom dator, smartphone och antagligen bank-ID. Så nu är det en ny värld för honom.

Och apropå styvmor så är det hennes födelsedag idag. Hon skulle fyllt 78. Tänker på henne, och vad glad jag är att hon funnits i mitt liv! Hon var verkligen en extra förälder för mig. Jag hoppas hon och mamma firar tillsammans idag!

Ut på vift

Jag är SÅ tacksam att det inte är en massa snö nu! Snö och jättesko är nog ingen bra kombo.

För igår, igår minsann så tog jag mig ända till centrum! Linkade i sakta mak, satte mig och åt lunch med foten högt när jag kom fram. Men, egentligen så behöver jag nog inte ha foten högt längre. Det kändes ändå bra, även om det kanske mest är psykologiskt. Sen handlade jag lite och så hem igen. Så skönt att komma ut lite.

Jag har ju breda fötter, och nu med det här bandaget är nog fasiken foten lika bred som lång!

Hittade något på nätet igår som jag VERKLIGEN kände igen mig i!

Även Systeryster och Nettis gjorde det.

Oj, oj, oj!!!

Nu ni, nu händer det grejer!! Håll i er nu! Igår, då hände det. Jag gick ut. Tog på mig ytterkläder, en jympadoja och jätteskon och gick utanför dörren. Till och med utanför porten. Det ni!!

Ända till soptunnan vid andra änden av gården, in på nästa gård till miljöstugan och sen hem igen.

Vilket äventyr!

Visst gjorde det lite ont, men det blev inte värre och värre och så fort jag var inne och inte gick på foten så gick det över igen. Och ingen smärtis på hela dagen heller. Så det går verkligen framåt! Så skönt!

Resten av dagen var dock som vanligt (det som just nu är vanligt i alla fall) med soffhäng och bok. Framåt kvällen så åkte TV:n på. Inget särskilt att se, varken på vanlig TV, Netflix eller Viaplay. Men kollade nån film med Anthony Hopkins, men den var så där.

Dagens händelse

Dagarna är rätt lika här hemma just nu. Men gårdagens stora händelse var att jag duschade. Med foten i en plastpåse.

Inför att jag skulle operera den högra foten så köpte jag några speciella ”påsar” på apoteket. Men dels var de så himla långa, och de kostade en del. Jag insåg då att en vanlig plastpåse och tejp funkar lika bra! Fast igår drog jag runt tejpen lite hårt, nästan så det stasade. Men det funkade bra, jag blev ren och foten var torr.

Igår tog jag ingen smärtis! Enbart den jag ska ta 1 på morgonen till och med imorgon. Visst känner jag fortfarande lite, men inte så pass att jag behöver ta nåt! Så det är skönt! Tog även bort soffkudden ur sängen igår. Så inatt har jag sovit platt. Och det funkade hur bra som helst!

Läste länge

Igår kunde jag inte sluta läsa, det var så spännande!

Den här boken har jag tagit ur vårt bokbytarskåp på jobbet. Och den var så bra!

Det är så himla bra att byta böcker med varandra. I skåpet kan man lägga böcker man själv (och i mitt fall, även M) har läst och ta nån annan som finns i skåpet. Toppen ju!

Så, igår läste jag några timmar på dagen. Och så ringde telefonen. Det var Bäbis, som helt på eget bevåg, ringde för att bara babbla lite. Goa unge! Jag trodde Nettis sagt att hon skulle ringa, men hon var på jobbet. Så Bäbis var själv hemma efter skolan. Och då ville hon prata med Mommo. ❤️ Jag blev verkligen glad och vi babblade en lång stund. Sen kom Toyboy hem med Korven så jag fick hälsa även på dem innan vi sa hej då.

Foten känns bättre, äter mindre och mindre smärtis. Och igår sov jag inte ens middag. Men självklart har jag ju vänt på dygnet nu igen… Somnade vid 2 igår och vaknade 10.20 idag.

Äntligen!

När jag kom upp nu på morgonen så hade värden lagt ett informationsblad i min brevlåda. De skriver att avloppsledningarna i huset är gamla och behöver renoveras. Inte stammarna i huset, de är bytta, men de som går i marken. Och det är ju därifrån den här nedra avloppslukten kommer som är mer eller mindre stark i trapphuset. Så alla mina felanmälningar kanske ändå gjort nån nytta?

Igår tog jag mycket mindre smärtis! Det är 1 tablett som jag ska ta varje morgon, den minskar även svullnad, och den ska jag ta i 7 dagar. Sen tog jag enbart alvedon, och inte var 6:e timme utan med längre intervall. Så det går helt klart åt rätt håll! Det gör inte heller ondare dirkt jag bara har foten nedåt. Fortfarande har jag den högt i stort sett hela tiden, men ska ja gå på toa eller till köket så måste den ju ner. Det gör fortfarande on när jag går, men inte så jätteont utan det är hanterbart.

Började kolla på Den som dräper, Mörker. Jag såg förra säsongen och gillade den. Och den här är oxå bra!

Mina fina vänner M och Wilbur hörde båda av sig för att kolla hur det är med patienten. Och så klart Systeryster. Så gosigt! Pappsen frågade i vår dagliga sms-konversation hur det var med tån. Kan jag spela fotboll nu? Jag svarade att det kunde jag ju inte innan heller, så det vore ett under om jag kan det nu. Och jag tror jag väntar ett tag med att testa fotboll…

Bättre

Jag sov av och till igår. Dels sov jag ju knappt på natten, sen blir jag trött av de starka smärtisarna. Och dessutom antar jag att det tar på kroppen att läka.

Så det var mest soffan med foten högt hela dagen. Så fort jag satte ner foten på golvet så gjorde det ont. Men inte alls i närheten av som det var på natten. Nu hjälper ju smärtisen. Så även om det gör ont så är det absolut hanterbart.

Ibland behöver man få ett nytt perspektiv på tillvaron. 😉

Så här ser min säng ut numera.

Funkar väldigt bra att sova så. Foten, eller ja båda, ligger högt oavsett vad jag gör i sömnen. Jag är så smart som kom på det!

Igår skrev jag till städerskan att jag skulle vara hemma när hon kom idag. Så hon inte blir överraskad när jag ligger i sängen. Hon frågade om hon fick komma tidigt, och jag sa att det funkar fint, då ligger jag bara kvar så städar du resten av lägenheten. Så hon kom imorse och nu är det så fint här hemma! Sovrummet fick hon hoppa över, det gör inget.

Operation av fot

Efter ytterligare dusch och frukost åkte jag iväg till Fotcenter. Fick komma in i ett omklädningsrum och av med mina kläder och på med en raffig rock, plasttossor på fötterna och en sån där fin mössa. Sen fick jag 2 tabletter som minskar blödning och så låg jag och läste på en brits. Läkaren kom och ritade på foten och la bedövning.

Efter en stund var det som att hela foten sov. Och då ville sköterskan att jag skulle gå på toa. Och det är en väldigt märklig känsla att gå på en bedövad fot. Så läskigt!

Tillbaks på britsen och läste en stund igen innan det blev dags att knata in till operationssalen. De förberedde, tog mitt blodtryck som var perfekt och satte en slags manschett på vaden för att stasa av foten när de skulle börja.

Det var 2 sköterskor och de småpratade hela tiden, både med mig och varandra. Sen kom läkaren in, och de skämtade om att man är så blek så här års.

Sköterska 1: -Man skulle kanske köra lite brun utan sol.

Läkaren: -Nä, jag kör brun utan dusch!

Jag: -Jag vill gå hem!

Vi skrattade allihop! Så skön stämning. Sen kollade läkaren om bedövningen tagit som den skulle, och det hade den. Så då skulle han sätta igång. Jag satte i mina hörlurar och lyssnade på radio under tiden. Jag kände att de gjorde nåt bara, och benet vibrerade när de sågade. Men det var inte obehagligt eller gjorde ont alls.

När det var klart så sattes ett bandage på, och sen tog sköterskan mig i armkrok och jag vaggade tillbaks till min brits. Där låg jag i 1 timme med foten högt. Jag läste lite, men sen slumrade jag ett tag. Läkaren kom en sväng och skrev upp hur jag skulle ta smärtisen. När 1 timme gått fick jag gå tillbaka till omklädningsrummet, sitta ner med foten upp och klä på mig. M, fina M, stod utanför och väntade så jag fick skjuts hem. Satt i baksätet med foten upp på sätet. Och drack en smoothie. Jag var så hungrig!

Hemma igen så pallade jag upp kuddar i soffan och la mig, och tog första smärtisen. Bedövningen satt fortfarande i, den började släppa först vid 17.30.

Fick syn på att det var röda fläckar på köksgolvet när jag hämtat alla pilleraskar och vatten. Fattade inte vad det var, jag hade ju inte ens haft nåt rött framme. Sen kollade jag under foten…

Hoppsan! Men det verkade inte blöda mer sen som tur var.

Eftersom det kändes så otäckt att gå på den bedövad foten så tyckte jag det kändes bra när den började släppa lite. Tog en annan sorts smärtis och allt var frid och fröjd!

Men sen släppte bedövningen helt. Och då hjälpte visst ingen smärtis alls!

Den fjärde sorten ska jag bara ta 1 om dagen, och först som idag. Jag fick mer och mer ont, och försökte ha foten ännu högre för att se om det skulle hjälpa.

Men nä! Haltade ut på toa och borstade tänderna. Och så tog jag in en av ryggkuddarna från soffan och la under bäddmadrassen. Då kom foten upp en bra bit, och jag kan inte knuffa bort den i sömnen.

Fast sömn blev det inte mycket av… Fy f*n vad ont jag haft i natt! Jag vågade inte ta fler tabletter än ordination, men till slut tog jag dem med tätare intervall än jag ska. Fast det hjälpte ändå inte. Eller, jag antar att jag skulle ha haft ännu ondare (är det ens möjligt??) utan dem. Men det kändes som att det inte hjälpte alls. Efter en stund lättade smärtan något lite, för att efter bara cirka 30 minuter igen vara lika stark.

Jag funderade starkt på att ringa nån slags jour och säga att jag inte klarar mer! Men, jag härdade ut och vid 8 på morgonen eller så var det lite bättre. Då somnade jag faktiskt! Vid 10 ringde sköterskan för att kolla hur det var. Jag sa att jag haft så himla ont och hon verkade tycka att det tyvärr var normalt. Och då hade det ju klingat av, i alla fall det värsta.

När vi pratat klart somnade jag igen. När jag vaknade så haltade jag ut i köket och åt frukost. Har foten på en pall, så fort jag har den nedåt så blir det värre, och att gå är ingen hit. På toa har jag oxå släpat in en pall att ha foten på när jag sitter på toastolen.

Så här ont hade jag inte efter operationen på höger foten! Vilket väl var bra, för då hade jag varit nervös inför den här gången. Och den här gången har jag fått en sko som faktiskt inte har öppen tå.

Eftersom jag ska ha skon på ute ända tills jag tagit stygnen och av med bandaget den 25:e så känns det ju bra att det inte är en sandal nu på vintern.