Rastlös

Vad ska jag göra idag då? Nu börjar jag vilja göra saker!! Först tänkte jag att jag skulle ta tag i och börja måla piedestalen, adventsljusstaken och spegelramen som ska bli vita. Men så började jag fundera…. Om jag absolut inte fick jobba de 3 första veckorna efter operationen så kanske jag inte bör måla heller? Att måla om saker är ju verkligen inte fysiskt ansträngande. Men det är det ju inte att sitta vid mitt skrivbord heller. Ååååhhh, jag vill göra nåt! Och jag tycker ju att jag mår bra! Eller, jag mår bra! Men det innebär ju så klart inte att allt är helt läkt i kroppen. Jag måste tänka på det! Men jag glömmer liksom bort det när jag känner mig som vanligt! Fast ännu latare än vanligt…..

Sjukgymnasten sa i alla fall att jag fick vara ute och gå. Så jag tror att jag tar och knatar upp till centrum en sväng. Jag ska fixa påskägg till syskonbarnen och ”barnbarnen”. Och köpa en present till Gudsonen som fyllde år i går. 21 år!! Hur är det möjligt??? Tycker nyss han var en liten knodd som satt i knä.

Just det, jag ska kolla efter månadspresent till Korven oxå. Snart den 24:e!! Lilla godingen, nu står hon på alla 4, beredd att snart krypa iväg. Jag är inte beredd!!!! Kan man hejda utvecklingen??

Oooops

Igår ringde de från gymmet. De saknar oss, sa de. Tyvärr kan jag inte säga detsamma, som den latmask jag är. Men det kändes ganska bra att i alla fall ärligt kunna säga att vi faktiskt hade bokat in oss på ett pass idag. Phu! Men jag lär väl avlida, all kondis och eventuell styrka som jag haft lär ju vara borta nu. Oj oj….

Önska mig lycka till

Nu är jag på väg hem från jobbet.  Ska bara äta snabbt och sen byta om så kommer Jaja och hämtar mig. Sen ska vi träna för första gången på World Class.  Ett Body Jam – pass. Tydligen nån slags danspass.   Det kan ju bli…. intressant! Jag har inte bara 2 vänster fötter, jag har inte heller någon som helst koordination och ingen, skriver I N G E N kondis alls.

Om jag överlever så ska jag tala om hur det gick. Hör jag inte av mig mer,  så var det trevligt att lära känna er! 😉

Funkar!

Invigde nya stekpannan med att steka en bananpannkaka igår.

Den funkade superbra, inget fastnade. Pannkakan lossnade så fint när jag skulle vända på den. Att den gick sönder kan jag nog inte skylla på stekpannan, va? Eller?? 

Sen skaffade jag Dplay och hittade avsnittet om de hopvuxna tvillingarna som jag somnade ifrån innan jag åkte ut till landet. 

Tyvärr dog den tvillingen som hade flest organ. Hans bror kommer få ha stomipåse och kateter resten av livet, och han har bara 1 ben. Men han verkade klara sig fint, 4 månader efter operationen.  Sen fastnade jag så klart, och kollade på 1 avsnitt till, med människor med andra ovanliga kroppar.

Idag börjar jag jobba igen. Och sommarvädret är borta. Så det passar ju bra! Nu har jag ätit frukost och ska snart byta om för att gå och träna. Oh, vad jag känner för det…..

Glömsk

Man kan säga att jag är en aning glömsk. Eller bara ovanligt bra på att förtränga saker. Det beror lite på hur man ser det.

Jag har ju laddat ner den där appen med 7 minuters träning. Skitbra! 7 minuter har man ju alltid tid med, och man behöver inga redskap. När jag kom hem igår så fixade jag kattlådan, gav Sylvester mat och åt själv. Sen satte jag mig på balkongen med en lattekaffe och bara myste. Njöt av den ljumma kvällen! Sen hoppade jag in i duschen innan jag gick och la mig. 

När jag släckt och ska somna kommer jag på vad jag glömt. Jag har inte tränat. Latmasken har tagit över mitt undermedvetna! 

När man drar sig…

Jag fastnade framför en rätt dålig film igår. Men jag ville ändå se klart den. Så jag kom i säng sent, och ändå var jag inte så trött så jag låg och läste en stund. 1.30 nån gång släckte jag. Och alltså sov jag länge i morse. 10.30 klev jag ur sängen. Gäsp!

Nu sitter jag kvar vid matbordet trots att det gått en stund sen jag åt frukost. Jag sitter och surfar runt, letar nåt att läsa på nätet, funderar på vad jag ska blogga om. Gör allt för att ha nåt som ”måste” göras/läsas/skrivas om. För när jag reser mig här ifrån så ska jag städa! Inte min favoritsyssla, direkt… Jag ska bara ta det värsta, så till och med jag inser att det egentligen inte är så himla jobbigt, eller kommer ta så lång tid. Men det tar ändå emot att börja.

Eventuellt kommer Wilbur med make förbi en sväng för att låna min bil. De behöver kanske dragkrok under dagen, och då hör de av sig. Annars är planen att dammsuga av, plocka undan lite och kanske ta mig till Rusta för att kolla på trosgördlar. Om jag har min bil, vill säga.

Jaha, nä, nu kan jag nog inte dra ut på det här mer…. Hur mycket kan man skriva om ingenting, liksom?