Ibland blir jag rädd för mig själv…

Jag hade ju en plan för gårdagen:städa. När jag kliver av tunnelbanan hemma i centrum så tänker jag att jag köper en tonfisk-macka på Subway och tar med hem och äter så går det snabbt. Men så när jag ska betala så tänker jag att äh, jag äter den här så fastnar jag inte vid köksbordet hemma med boken.

Där jag sitter så ser jag ut i tunnelbanans vänthall och rätt vad det är så ser jag en kvinna som står och väntar på någon. Tänker att hon är lik Inger. Fortsätter att äta och så tittar jag ditåt igen, och ser att hon står kvar. Jag ser henne bakifrån, men tänker igen att det är väldigt likt Inger.

Då är det som att några kugghjul i skallen sakta börjar snurra… Inger ja, vi har ju bestämt att ses… snart… nån gång…. Tar upp mobilen och kollar i kalendern. Nä men, det står Inger i kalendern. IDAG!!!

Upp och ut i vänthallen som en dj*vla dåre och fram till Inger. SOM STÅR DÄR OCH VÄNTAR PÅ MIG!!! 

– Där är du ju, säger hon glatt!

– Ja, jo, men kom, följ med in här, säger jag och drar med henne in på Subway där min jacka hänger på en stol, och min halvätna macka ligger på bordet. Hon ser en aning förvirrad ut.

Skamset får jag ju erkänna att jag glömt bort att vi ska ses, och att det faktiskt bara är en slump att jag fick syn på henne. Fy, vad jag skämdes!!!! Glömma bort en vän?! Hur kan jag???

Hon sa att jag skulle dragit på mig jackan och låtsats som ingenting, men det kunde jag inte. Jag tänkte inte ens tanken, faktiskt. Bara att erkänna sitt misstag! Och, det uppskattade hon, sa hon. Hellre ärlig, och stå för det. Ja, jösses!!

Vi gick därifrån in på Taco Bar där Inger sen åt och jag drack en Cola Zero. Vi hade jättetrevligt! Babblade om allt möjligt, och fnissade hejdlöst stundtals. Sen gick vi in på Åhléns och provade ut läsglas till henne. När vi gick därifrån så sa vi hej då, och jag skulle in och handla lite, bland annat toapapper. Så vi skiljs åt och jag knatar in i mataffären.

När jag kommer hem och packar upp mina varor så inser jag; JAG HAR INTE KÖPT TOAPAPPER!!!! Var hade jag mitt minne igår????

Nu vet jag!!!

När jag kom hem nu så kollade jag igen i garderoben. Mer noga, för innan så ”visste” jag ju att den inte skulle vara där. Men nu hittade jag den där, och insåg att de byxor som jag 2 gånger flyttade på bland den rena tvätten inte var nytvättade. Så jag måste ha tagit dem ur garderoben och inte kjolen som jag trodde/hade tänkt.

Phu, mysteriet är löst! Nu kan jag sova lugnt utan att ligga och fundera på vad 17 det var som hände.

Okej…

Har jag ett svårt hål hemma?? Jag tar fram en blus och en kjol ur garderoben. Tar med dem in i sovrummet där jag släpper dem på klädhögen som ska vikas. Tar på mig strumpbyxor och BH och tar sen blusen och tar på mig den. Ska ta kjolen, och den finns inte där. DEN FINNS INTE DÄR. Jag lyfter på alla kläder i klädhögen. Ifall den mirukalöst skulle ha hamnat underst. Nix. Icke. Kollar på golvet. Ifall jag skulle blivit halvblind och inte sett att den ligger där. Nej då, inte där heller. Kollar under sängen, ifall jag inte bara plötsligt är halvblind, utan dessutom har lyckats sparka in kjolen under sängen utan att märka det. Nix. Inte det heller.

Går tillbaka till garderoben och rotar. Men nej, den är inte där. Jag tog ju ut den! Det slutade med att jag nu har en annan kjol på mig. Undrar när den kommer fram, och var den är!?

Tant Senil bakom tangenterna

God morgon! Tror ni jag var trött i huvudet igår när jag jobbat både länge och sent? Det var jag!

Tror ni jag kom ihåg att ta bilen hos Anita? Det gjorde jag inte!

När jag var utanför porten kommer jag på att jag ju skulle gått av några stationer tidigare och hämtat den. Och inte 17 orkade jag gå tillbaka till tunnelbanan och åka och hämta den då.

Så nu måste jag komma ihåg det på vägen hem ikväll!! Måste!

Slut som artist

Alltså, jag känner mig helt luddig i huvudet! Tur det är fredag och att jag har slutat för idag. Jag tror baske mig att jag hankade mig fram på reservtanken sista timmen.

Och nu har jag gått tillbaka en vända till! När jag stod på perrongen och väntade på tunnelbanan och skrev det här ovan så insåg jag en sak. EN GÅNG TILL den här veckan har jag knatat från kontoret med terminalglasögonen på näsan! Och jag har ju ingen lust att vara utan mina ”riktiga”glas hela helgen. Bara att gå tillbaka alltså… Suck!

Idag var det skönt ute! Jag tog med lunchen och satt ute i solen.

Helt vindstilla var det där jag satt, så det blev riktigt skönt! Och nu, med en extra promenad och skuttande i trappor, så har jag fått ta av mig jackan. Är det vår nu??

Går bra nu…

Lagom när jag dukade av bordet så kastade jag ett öga på kallelsen till 5-årskollen. Hade liksom inte läst så noga, bara noterat att jag skulle logga in på Vårdguiden och boka tid.

Bokade tid på tisdag. Och nu ser jag att jag ska lämna blodprover på lab ”några dagar” innan. Det är…TYP NU!!

Så istället för att svida om och gå och träna kastar jag mig in i duschen och rusar upp till labbet i centrum, osäker på hur sent de har öppet. Vet att de har öppet på morgnarna i alla fall.

Med andan i halsen kommer jag in och det är tomt i väntrummet, men det är öppet. Puh! Tänker att jag ska ta upp kallelsen innan jag tar en nummerlapp för då kanske jag blir inropad direkt eftersom det bara är jag där.

Då får jag syn på att det (SÅ KLART) står att jag ska vara fastande när jag lämnar proverna. Är jag det? NEJ! Men va f*n!!

Redan i grundskolan minns jag att fröken präntade in i oss att läsa HELA instruktionen innan man satte igång med nåt. Det hade varit bra om jag gjort….

Tant Senil

Precis när jag stängt av datorn kommer jag på en grej jag skulle kolla/göra på nätet. Drar till mig anteckningsblocket för att skriva en påminnare istället för att sätta igång datorn igen.

I blocket får jag syn på en gammal anteckning som jag undrar lite över innan jag kom på vad det gällde. Sen bläddrar jag fram en tom sida och…. Det är blankt! Ja alltså inte bara på pappret utan även i min skalle! Jag kommer inte ihåg vad jag skulle skriva upp. För att inte glömma bort det… Men, alltså? Hur glömsk kan man va??

Funderar som 17 men kommer inte på det! Gör mig i ordning och slirar upp till centrum och handlar. Och då, plötsligt, ramlar det in i skallen; Försäkringskassan!!! Jag ska ju gå in och begära sjukersättning. Jösses, verkligen värkte fram vad det var jag skulle göra. Ha ha ha!! Ibland blir jag nästan rädd för mig själv…