Vanans makt

Jag hade ju tänkt gå lite i stan igår när jag slutade jobba tidigt. Men…. När jag kom till T-centralen, där tanken var att jag skulle gå av och sen gå upp från tunnelbanan, så går jag som jag alltid gör och bara byter tåg!! Inte förrän vi åkt några stationer inser jag vad jag har gjort. Suck….

Så jag gick en sväng hemma i centrum i stället. Bara kollade runt lite, köpte inget. Sen knatade jag hem och fixade lite innan jag la mig i soffan och kollade på Systrarna Graaf, Housewifes in Beverly Hills och en massa annat mycket se-värt. 😉 

Idag börjar jag 10.45 så ännu en sovmorgon! Och lugn frukost! Så skönt!!

Komma ihåg

Igår när jag kom hem till centrum så handlade jag lite sen knatade jag hem. Då kom jag på att jag ju skulle gått på apoteket!!

Behöver hämta ut både de vitaminer jag äter efter GBP och mina antidepp. Idag måste jag komma ihåg det!! Sitter på tunnelbanan hemåt nu, och upprepar, tyst i huvudet för mig själv; apoteket, apoteket. Som ett mantra.

Jag tror att jag nog ska komma ihåg det idag…

På min diskbänk

Jag är nu på perrongen och väntar på tunnelbanan. Hemma på diskbänken står det en kasse med en yoghurt i. Det vet jag, för den ställde jag där medan jag bredde frukostmackan. Sen knatade jag iväg. Utan nämnda kasse…

Den yoghurten skulle jag ha till mellanmål idag och imorgon. Men den lär nog inte må så bra när den stått framme sen 6.30. Bara att köpa nytt!

Idag köpte jag en smoothie och 1 ägg. Får se vad jag hittar på imorgon.

Tant Senil strikes again

Jaha ja…

När jag kommer till tunnelbanan så inser jag att jag ser suddigt på håll. Jättekonstigt! Men så råkar jag böja ner huvudet, så att blicken går högst upp på glasögat. Nä men! Då ser jag perfekt!

Rycker av mig brillorna och tittar på dem. Det är mina terminalglas. Som är s.k. rumsprogressiva. Så längst ner är det läsglas, i mitten terminalglas och högst upp för avstånd.

Ja, de följer alltså med hem idag, för jag orkade inte gå tillbaka!

Igår hade rubriken kunnat vara ”Boss knockar anställd”.

Jag kommer runt ett hörn och precis samtidigt kommer Bossen ut genom en dörr där med sin dator i ena handen. Han är rätt lång så datorn var i höjd med min skalle. Och den var bara millimeter från att tjonga in i skallen. Undrar om det hade räknats som arbetsskada? Kan man få skadestånd om ens chef drämmer en dator i skallen på en? Kunde kanske varit värt det??

Han säger direkt: Oj, vilket blogginlägg det där kunde ha blivit!! 🤣

När man tror man har koll

Idag tog jag bilen till jobbet för jag behöver den i eftermiddag. Så jag var på jobbet redan 7.08. Ja, lite tidigt, men vad gör det?

Vid 8 kastar jag ett öga på mitt schema. Jag börjar 9.45 idag. Jaha, jag kunde haft sovmorgon, alltså. Men jag skuttar ju så gärna upp i ottan!

Ibland blir jag rädd för mig själv…

Jag hade ju en plan för gårdagen:städa. När jag kliver av tunnelbanan hemma i centrum så tänker jag att jag köper en tonfisk-macka på Subway och tar med hem och äter så går det snabbt. Men så när jag ska betala så tänker jag att äh, jag äter den här så fastnar jag inte vid köksbordet hemma med boken.

Där jag sitter så ser jag ut i tunnelbanans vänthall och rätt vad det är så ser jag en kvinna som står och väntar på någon. Tänker att hon är lik Inger. Fortsätter att äta och så tittar jag ditåt igen, och ser att hon står kvar. Jag ser henne bakifrån, men tänker igen att det är väldigt likt Inger.

Då är det som att några kugghjul i skallen sakta börjar snurra… Inger ja, vi har ju bestämt att ses… snart… nån gång…. Tar upp mobilen och kollar i kalendern. Nä men, det står Inger i kalendern. IDAG!!!

Upp och ut i vänthallen som en dj*vla dåre och fram till Inger. SOM STÅR DÄR OCH VÄNTAR PÅ MIG!!! 

– Där är du ju, säger hon glatt!

– Ja, jo, men kom, följ med in här, säger jag och drar med henne in på Subway där min jacka hänger på en stol, och min halvätna macka ligger på bordet. Hon ser en aning förvirrad ut.

Skamset får jag ju erkänna att jag glömt bort att vi ska ses, och att det faktiskt bara är en slump att jag fick syn på henne. Fy, vad jag skämdes!!!! Glömma bort en vän?! Hur kan jag???

Hon sa att jag skulle dragit på mig jackan och låtsats som ingenting, men det kunde jag inte. Jag tänkte inte ens tanken, faktiskt. Bara att erkänna sitt misstag! Och, det uppskattade hon, sa hon. Hellre ärlig, och stå för det. Ja, jösses!!

Vi gick därifrån in på Taco Bar där Inger sen åt och jag drack en Cola Zero. Vi hade jättetrevligt! Babblade om allt möjligt, och fnissade hejdlöst stundtals. Sen gick vi in på Åhléns och provade ut läsglas till henne. När vi gick därifrån så sa vi hej då, och jag skulle in och handla lite, bland annat toapapper. Så vi skiljs åt och jag knatar in i mataffären.

När jag kommer hem och packar upp mina varor så inser jag; JAG HAR INTE KÖPT TOAPAPPER!!!! Var hade jag mitt minne igår????