På radion sa de igår morse att det skulle bli rejält med snö framåt dagen. Och blåsigt. Så trafikkaos var att vänta. Igen… SMHI utfärdade gul varning.
Så jag tog på mig thermokjolen och rejäla vinterstövlar. Jag såg mig själv pulsa i snö en bra bit upp på benen. Och streta mot vinden med snön piskande i ansiktet.
Tänk barnen på Frostmofjället. Den bilden hade jag i huvudet.
När jag slutade jobba 16.30 var det plusgrader och spöregn…. Visserligen föredrar jag absolut det framför en massa snö. Men det var inte vad jag var klädd för, direkt.
Så tunnelbanan gick som den skulle och jag kom till centrum utan problem. Handlade lite på vägen och sen hem.
Kollade på TV och chattade med en bekant/vän som inte alls mår bra. Det blev en lång konversation, men man avslutar inte bara när nån mår skit.
Men en var en aning sliten… Nämner ingen vid namn dock. 😉
De stannade ett tag och den slitna åt en bit av pizzan som Korven och jag åt till middag, och ett glas cola.
Jag fick höra om festen de varit på, och det lät som att de haft riktigt kul. Nästa år ska de försöka få en inbjudan till mig, Systeryster och Svågern. Det vore skitskoj! Då får Storpudding vara barnvakt, har vi listat ut. Perfekt!
När Korven städat undan alla leksaker så packade de ihop sig och åkte hem till sig. Jag fixade lite att äta och la mig i soffan och kollade på Limbo. Och sen blev jag kvar framför TV:n. Kollade en dokumentär om ett franskt par som kidnappat, våldtagit och mördat unga kvinnor och flickor. Till att börja med trodde man på kvinnan som hävdade att även hon var ett av hans offer, att hon var så kuvad och rädd för honom. Men det visade sig att det inte var riktigt sant. Så otäcka människor!
Idag varnar de för nytt kraftigt snöfall och stark vind framåt dagen. Kul! INTE! Jag hoppas jag kan ta mig hem efter jobbet…..
Bilen gick igenom!! Det var bara skyltbelysningen som inte lös, men inget jag måste komma tillbaka för. Tjohoooo!
Hem och fixade mig iordning och lördagsgodissäkrade soffan.
Sen kom Nettis, Toyboy och Korven och jag mötte dem ute och skjutsade dem in till stan. De skulle sussa på hotell och gå på stor fest på kvällen. Och jag fick låna Korven!
Vi åkte hem till mig när vi släppt av föräldrarna. Efter ett tag gick vi upp till centrum och köpte (alldeles för mycket) lördagsgodis, läsk och bullar. Och bröd och yoghurt till frukost. Och så köpte vi en pizza och tog med hem och åt till middag.
Alla leksaker i lådan inne i lilla rummet ut över hela golvet, och så en liten Korv mitt bland dem som leker själv så fint. Sen ville hon se en barnfilm, och valde då My little pony.
Lördagsgodis och film, så mysigt! Jag får erkänna att det kanske inte var en film i min smak, men jag satt i samma soffa och läste och så kommenterade Korven nåt ibland som vi pratade om.
Sen var det mello, Korven ville så gärna att Theoz skulle vinna, men så blev det ju inte. Och Korven satt och kollade liten sin padda när det blev lite långtråkigt med allt röstande.
När mello var slut hade jag en trött Korv, så då borstade tänderna och i säng. Jag läste saga och så somnade sessan på 2 röda. Gosknopp!
Jag satt en stund och kollade på TV men jag var rätt trött jag med, så jag kröp snart ner bredvid Korven. Som liksom inte är så himla hänsynsfull i sömnen… Vaknade då och då av att en liten fot trycktes mot mig hårt för att hon ville räta ut sitt ben, i sidled så jag höll på att ramla ur sängen. Lilla skitunge!
Korven är som mommo, gillar sovmorgon! Me like! Strax efter 9 slog hon upp sina grå ögon. Hon har så vackra ögon, helt grå med en mörk rand runt.
Och så mörka ögonfransar. Ögon att drunkna i, eller hur? Här är hon gånger 2. Det är hon som bebis i bakgrunden. -Jag ser rolig ut på den bilden, säger hon och skrattar.
Lilla hjärtat, så mysigt att få låna henne lite. Bäbis är hos sin pappa, Don Pedro, så henne får jag träffa en annan gång.
Vi får väl se när föräldrarna är presentabla idag. Kommer det vara 2 vrak som kommer hit? 😆 Jag hoppas hur som helst att de haft skoj!
Magen höll sig i samma skick hela dagen igår. Jag bestämde mig för att avvakta och blev det inte mer eller något annat hände så skulle jag ringa idag om det var likadant. Men när jag vaknade idag så känns det bättre. Så allt är nog som det ska, faktiskt!
Jag tog det mest lugnt igår. Läste ut en bok, Marie Ljungstedts I denna ljuva sommartid. Väldigt bra, 5 sangria av 5. På kvällen åkte jag hem till Nettis där även Marja, Tommy och Kristoffer, Nettis systerson, var. Så mysigt att träffa dem! Vi kollade mello och barnen röstade för glatta livet. Korvens alla röster gick till Theoz. Så lyckan var stor när han gick vidare. Bäbis röstade på någon annan, men var mer hemlig med vem.
Barnen har varit hos mormor och morfar på Gotland på lovet och haft det bra. Korven kom och kramades så gosigt och Bäbis satte sig hos mig en stund och frågade hur jag mådde och ville höra vad de gjort på sjukhuset. Och se på alla blåmärken och de små operationssåren. Läskigt, var hennes stående kommentar. Lilla hjärtat!
Efter Mello kollade vi på några avsnitt av Leif och Billy. Så himla kul, vi skrattade högt flera gånger. Och hade behövt skämskudde. De är ju inte riktigt som alla andra, de där två. Ha ha ha!
Sen var det hemfärd och sängen. Kollade en stund på Kunskapskanalen på ett program om primaters utveckling under flera miljoner år. Så intressant, men till slut började ögonen kännas tunga. Så då stängde jag av och somnade. Sussade gott hela natten och låg ett bra tag och bara lät tankarna vandra när jag vaknade. Älskar det, att inte behöva gå upp direkt utan kunna ligga och dra mig. Och nu är det klarblå himmel utanför fönstret så kanske en liten promenad senare. Sol, äntligen! De senaste dagarna har ju varit så fina.
Jag brukar verkligen inte känna efter och vara orolig för att bli sjuk. Har ingen hypokondri alls. Tvärtom snarare, tänker ofta att äähh, det går över!
Men nu får jag erkänna att jag är en aning nojig kring magen. Rent förnuftigt tänker jag att det tog 9 år efter min Gastric Bypass innan det här hände. Så sannolikheten att det ska hända igen de här 4 veckorna innan jag ska in för att lokalisera och stänga ”hålet” (tror läkaren kallade det en slits, kanske?) måste ju ändå vara minimal.
Ändå så sa ju läkaren att jag skulle åka in direkt om jag kände av magen igen. Och de orden fastnade verkligen! Så nu tycker jag att magen känns lite uppblåst, spänd. Och det tyckte jag inte att den var i torsdags när jag skrevs ut. Eller?? Det är ju i och för sig inte ett tecken på att tarmen fastnat nånstans. Men är det som det ska?
Ja men ni hör ju, så här håller jag på. Suck!
Gick en sväng upp till centrum igår. Mötte M och tog en fika och fick mina smycken. Jag tog av dem inför operationen och när hom kom så tog hon med dem hem. Kändes bättre än att ha dem på sjukhuset. Mysigt att ses och babbla lite. Hon var så fin, hade lite smink och skulle ut och äta med sin systerdotter med sambo!
Knatade hem igen sen, låg eller satt i soffan och läste mest. Och kollade på sociala medier och hittade i vanlig ordning kul saker som passar in på mig.
Ja, alla sätt är bra!
Och den här, den är SÅ jag!
Förutom att jag numera inte alls glömmer att jag inte springer! Och nu, nu FÅR jag ju inte ens träna eller springa! Ooo, så tråkigt! 😉
Läkaren kom vid lunch och skrev ut mig! Ååå, så skönt! Jag får börja jobba på måndag men inte träna på 4 veckor. Korta promenader i 2 veckor, cirka 15 minuter i taget. Sen öka på. Efter 4 veckor får jag träna, men då är det ju dags för nästa operation. Latmasken kommer ta över fullständigt!
När läkaren gått packade jag snabbt ihop mina pinaler och sen knatade jag iväg till tunnelbanan. Mot hemmet!
Köpte med en sallad från pizzerian i centrum och sen hem. Så skönt att komma hem! Fixade en kaffe och sen la jag mig i soffan och läste. Jag har läst Melinda Jacobs bok, Hon hette Esmeralda. Så bra, gripande och overkligt otäck. Tyvärr så är det ju inte overkligt, utan en sann historia.
Ringde Ladyboss och informerade om läget och babblade lite. Faster och Gunvor ringde mig under dagen/kvällen. Så gosigt med alla som bryr sig och skriver hälsningar och hör av sig!
Sen ringde jag Pappsen och berättade. Jag ville vänta med att säga något tills jag var hemma igen, han blir så orolig.
Jaha, så nu har jag några fler ärr på kroppen. De är ju några stycken nu. Men det stör mig egentligen inte direkt. Dessutom så har jag ju blåmärken här och där nu.
Igår fick jag syn på ett rejält nere på magen. Och sen är ju särskilt den högra armen färgglad.
I söndags tidig kväll började jag få ont i magen. Mer och mer ont. När jag gick och la mig tog jag med mobilen in i sovrummet, den brukar jag annars lämna i köket. Men jag ville ha den nära. Vid 22 så skickade jag ett sms till Ladyboss att jag inte skulle komma till jobbet på måndagen pga magen. Sen kröp jag ihop i fosterställning och försökte somna. Men det gick inte alls, det gjorde så himla ont, nu i hela magen och även i bröstryggen.
Nu började jag bli rädd och insåg att jag måste ha hjälp så jag tar telefonen och ringer M, som direkt hör att allt inte står rätt till. Eventuellt insåg hon väl det bara av det faktum att jag ringer vid midnatt… Hon frågar om jag vill att hon kommer och kör in mig, och det vill jag gärna. När hon bara en liten stund senare kommer kastar hon bara ett öga på mig och sen ringer hon en ambulans. Jag hör henne säga att jag är grå i ansiktet.
Nu domnar mina händer bort, och jag blir livrädd att jag kanske fått en hjärtinfarkt. På kvinnor blir det ofta buksmärtor har jag hört. Och mamma dog ju av det enbart 44 år gammal. Det är också bland det första ambulanspersonalen frågar om. Men de tar ett EKG som är bra, det är inga konstigheter alls. Och domningarna i mina händer beror på att jag hyperventilerar på grund av smärtan, förklarar de. Okej, det var ju åtminstone bra att det inte är hjärtat som är problemet. Men ont har jag fortfarande.
Så in med mig på akuten. Där tar de prover och klämmer på min mage överallt. Och det gör ont där läkaren klämmer. De skickar mig på kontraströntgen och röntgenläkaren ser att jag har blod i bukhålan. Så nu är frågan var det kommer ifrån? De frågar om jag haft ont en längre tid, och att det blev värre nu? Nä, inte alls.
Då är det mest troliga att en bit av tarmen fastnat i ett ”hål” och slitit sönder ett kärl i tarmkexet. Så de ska öppna magen. Det är en något större risk för det när man är Gastric Bypassopererad. Upp på en avdelning och så duscha. Och sen ner på operation.
När jag vaknar så säger de att de inte hittat någon aktiv blödning, och tarmen hade lagt sig rätt igen. Så de satte dränage så att det blod som kommit skulle komma ut, och om det skulle blöda mer så skulle vi se det. Tillbaks till avdelningen, där de tagit blodprov flera gånger om dagen, och natten. För att se så att mitt blodvärde inte sjunker, då kan det tyda på inre blödning. får inte äta eller dricka alls, enbart dropp. Ifall de måste operera igen.
Efter någon dag utan att något mer hänt för jag börja dricka. Flytande, enbart klar dryck. Kaffe men i så fall utan mjölk, te, vatten och buljong. Vilken fest! Ont i magen, men nu en annan sorts ont. Ont i de små snitten och där dränet sitter. Kan bara ligga på vänster sida, annars gör det ont. Ja, ja, det går. Har infarter både här och där, ett tag 2 i höger arm och 1 i vänster. Och blåmärken efter alla stick. Men det vet jag ju att det blir så när de sticker mig. Jag får ju blåmärken av ingenting!
Igår eftermiddag så sa läkaren att han var nöjd med både provsvar och att det kommit så lite i dränaget, så nu kunde de ta bort det och jag fick börja äta utan restriktioner.
Godaste soppan och mackan ever!
M kom på besök 1 dagen och hade med sig hudkräm. Tack!!! Jag är ju en sån torris, så jag beklagade mig att hon inte tänkt på det när hon packade väska till mig. 😉 Jag kunde ju fasiken inte tänka själv, jag hade nog med ontet, faktiskt!
Igår kom Nettis och hälsade på. Hon tyckte jag var så snygg i de för stora sjukhuskläderna. Och efter ett tag så undrade hon varför jag hade halksockor, och dessutom med halkskydd på båda sidor.
Jag svarade att jag antar att det är för att om man är lite borta efter operationer eller så så ska man bara kunna dra på dem utan att det spelar roll hur de hamnar, svarar jag. – Jaha, de är sjukhusets, svarar hon. Jag trodde de var dina egna.
Tack för den!! Hahaha!!
Jaha, läget just nu är att jag avvaktar ronden. Misstänker att jag får åka hem idag. De har sagt att jag ska komma tillbaka för ny operation så att de kan hitta öppningen eller ”hålet” och stänga det. Det känns bra, då ska det inte kunna hända igen. För det räcker med 1 gång!
Igår hade jag en lugn och skön dag. Sen fixade jag mig iordning och mötte Lollo på Centralen. Vi knatade till Scandics sky bar och satte oss i baren med varsitt glas och taco.
Lollo drack bubbel, jag vitt vin. Och så åt vi halva tacosen var. En med avokado och en med räkor. Och så en hel massa babbel så klart! Himla trevligt!
Beställde sen en Bolt för att ta oss vidare. När vi nästan frusit ihjäl ute i väntan på bilen, där chauffören påstod att han var på plats men inte samma plats som vi var på i alla fall, så hoppade vi istället in i en taxi. Supertrevlig chaufför som körde oss till Skeppsholmen och Eric Ericsson hallen. Där var Rosa Kavrtetten som spelade musik av Hans Zimmer i skenet från 4 000 batteridrivna ljus.
Så otroligt vackert och stämningsfullt!
Det är ju en kyrka från början och det är så vackert där inne.
1 timmes konsert kändes som typ en kvart! Swish så var det slut! Jaha, ut I kylan igen. Så nedra kallt ute, när vi gick mot Grand.
Satte oss i Cadierbaren.
Vi beställde varsin Bellini. Mmm!
Och så beställde vi lite att äta. Delade på padrons, och så tog jag en avokadosandwish och Lollo en sallad.
Så gott och lagom mycket. Vi satt länge och väl, skvallrade, babblade och tittade på folk. Så himla trevligt!
Jag provade skor hemma innan, för jag ville så gärna ha något finare än vinterkängorna. Och under över alla under! Jag kunde ha de jag köpte i Barcelona!
Funkade hur bra som helst! Foten inte bara fick plats, det gjorde inte ont heller trots att det är lite klack. Så bra, jag kände mig så fin! Lite hala, men jag lyckades hålla mig på benen.
Vi hade verkligen en mysig, trevlig och kul eftermiddag och kväll ihop!
Alltså, banksnubben på Pappsens bank är ju inte världens mest service minded. Vi hade möte bokat med honom igen igår, jag, Pappsen och Systeryster för att reda upp det kring hans lån. Nu frågade han om vi hade led ditt och datt. Nej, det hade vi inte för han hade aldrig sagt att vi skulle ha det. Systeryster bad honom sist om han kunde skriva ner allt hon behövde. Då bara stirrade han på henne.
Hur som helst så kunde inte strulet alls lösas som vi tänkt. För problemet var inte som vi trodde. Banksnubben är ett under av tydlighet…
Det slutade med att jag istället ska kontakta min bank.
När vi kom till banken och satt och väntade på att banksnubben skulle komma så säger Pappsen högt: – Det är samma man som sist, va? Han var inte trevlig!
Pappsen hör ju väldigt dåligt, och tror uppenbarligen även att det han säger hörs dåligt…
Jag misstänker att banksnubben hörde vad pappsen sa, för han var så äckligt lismande och insmickrande. För den skull inte mer hjälpsam, dock.
Efter mötet körde jag Pappsen hem och sen tillbaks hem till hemmakontoret för fortsatt jobb.
På kvällen var jag hemma, chattade lite med Systeryster och även Lollo.
Jag jobbade från kontoret igår, bytte hemmadag mot fredag. Och vi var många i mitt team på kontoret. Så kul att ses och jobba tillsammans. Full rulle, och de andra upptäckte att jag tabbat mig. AJ då! Så idag måste jag fixa åtkomst till testmiljön av vårt nya system så att jag kan fibbla runt där i stället för i det ”riktiga”, då ställer jag inte till nåt.
Lila och jag gav Lollo en flaska champagne som tack för teaterbiljetterna igår. Och Lollo blev så glad! Det var skoj att hon blev det, vi blev ju superglada för biljetterna!
Kom hem strax efter 18, trött som 17. Så jag bara åt och sen soffa och TV tills det var dags att natta.
I mitt huvud 