Psykisk ohälsa

Det är konstigt det här att det är skamligt att må dåligt psykiskt. Om man fått en kroppslig sjukdom så skäms man inte. Men om man mår dåligt psykiskt så är det lite skamligt av någon anledning. Jag tror och hoppas i och för sig att det blivit bättre, även om det fortfarande är lite grann så.

Jag är ju kroniskt deprimerad, vilket innebär att jag kommer äta antidepressiva hela livet. Och det är inte lyckopiller, som många kallar dem! Man blir inte lycklig. Men man mår bra, kan hålla näsan ovanför kanten av det där svarta hålet som man rasar ner i annars. Med min underhållsdos mår jag som de flesta andra. Ibland glad, ibland ledsen, skrattar och gråter. Men om jag slutar med dem så dippar jag så småningom,  och det så djupt att jag inte tar mig upp utan hjälp. Då vill jag inte leva mer, och det är bara svart runt mig. Och så är det verkligen, det är som att allt är mörkare. 

Så efter att jag testat flera gånger att sluta med dem, och varje gång blivit deprimerad igen, så har jag nu insett att jag ska äta dem hela tiden. Min läkare insåg det, så klart, långt före mig. Jag sa att jag ville klara av det själv,  vara duktig. Han tittade på mig och frågade om jag skulle tänkt likadant om det gällt att ta insulin om jag haft diabetes. Och nej, det hade jag så klart inte! Då insåg jag att det, så klart, inte handlade om att vara duktig! Det är inte på grund av svaghet, att jag inte försöker tillräckligt mycket själv, som jag inte kommer ur depressionen. Det är kemiskt, min kropp kan inte hålla tillräckligt hög nivå av serotinin som behövs för att jag ska må bra. 

Nu är det ganska länge sedan jag dippade och behövde öka dosen under en period. Och det är jag tacksam för! Men det kommer antagligen hända igen nån gång. Och då vet jag att jag måste öka dosen ett tag tills jag blir stabil igen. Det är alltid en avvägning, för det är så klart helt normalt att vara lite nere ibland. Så jag vill ju inte bara sätta i mig piller så fort jag blir lite låg. Men väntar jag för länge är det svårare att komma ur det igen. Som väl är så har jag med åren lärt mig känna igen tecknen bättre. Och det har även mina nära, så jag har bra stöd!

Body pump

Idag har Jaja och jag kört ett pass body pump. Det var…. tufft!! Tjejerna i repan frågade om det var värre än cirkelpasset vi körde. Nej, det var det I N T E! Inget kan nog vara värre än det. Så på ett sätt är det ju bra att vi körde det passet för nu är ju alla andra pass okej.

Vi var helt darriga när vi gick därifrån. Mina ben nästan vek sig när jag gick ner för en trottoarkant! 

Brrr

Jag missade att kolla termometern när jag klädde på mig. Tog 1 långärmad tröja och en vårjacka. Och det är allt lite svalt, en kofta hade inte varit fel. Och nu kommer jag på att paraplyet som brukar ligga i handväskan inte gör det. Tog ur det i Prag. Och de säger att det ska regna i eftermiddag, kanske även snöblandat regn. Ja, inte mycket att göra åt det just nu! Bara hålla tummarna för att det inte vräker ner just när jag ska ut.

Kaos i kollektivtrafiken 

På 1 timme har jag inte ens kommit halvvägs hem! Totalstopp i tunnelbanan, bussarna försenade på grund av mycket trafik, när den väl kom stod vi som packade sillar och vid varje hållplats tryckte fler sig på. Varpå dörrarna inte gick att stänga så vi fick bråka med de som stod i dörrhålet och vägrade gå av! Och för säkerhets skull var värmen på i bussen! 

Jag skulle ha tränat, men det hinner jag inte till nu. Fast jag har i alla fall tränat balans i över en halvtimme. Stod i den delen av bussen där golvet snurrar och det inte finns någonstans att hålla i sig. Det var spännande! 

Oooops 

När jag hade ätit lunch och ställt brickan på bandet till disken så tog jag matlådan och la i en kasse. Och då kom jag på… Hmm, var är mitt passerkort? Inte i någon av fickorna. Inte i kassen med matlådan.  Nähä . .. Bara att knata ut till disken och fråga om de hittat ett passerkort på en bricka. Och jo då, det kom farandes. Så de kunde ge tillbaka det till mig. Utan att diska det först! 

God morgon 

Det ser ut att bli ännu en vacker vårdag! Bara att passa på att njuta!

Vi har en kampanj och säljtävling på jobbet idag, så jag börjar tidigare. Skulle haft lite sovmorgon, men skippar det alltså.  Och ni vet ju hur jag tycker om morgnar. .. Så visst är jag en toppenanställd?? 😉

Ha en bra dag, så hörs vi senare!

Jobbat

Jösses, vad det kändes som att jag varit borta från jobbet länge! Det är ju bara 2 dagar jag tagit semester, ändå kändes det som att jag varit borta länge när jag kom till kontoret idag. Men det är ju bra!  Och eftersom jag dessutom hann sitta på balkongen i solen så kändes ju det nästan som en till ledig dag!