Efter jobbet igår åkte jag till Maria och hennes man, Patrik. Utanför deras tunnelbanestation finns en take away som har libanesisk mat som är smarrig. Så vi hade bestämt att jag köper med middag till oss.
Struttar glad i hågen mot kiosken. Som är oroväckande mörklagd… Men näää, den är stängd! Ringer Maria för att höra vad vi ska hitta på i stället. Men får inget svar. Och då kommer bussen, så lätt rådvill tar jag bussen och åker utan middag hem till dem. När jag kommer dit så brinner en marschall utanför och i fönstren lyser tända ljus. Så mysigt!
Patrik öppnar dörren och jag säger att det ser så mysigt och inbjudande ut. -Ja, ni ska ju ha mysigt med yoga, säger han. Gulligt att han fixat!
Men, jag fick ju erkänna att jag inte fixat middag, utan kom tomhänt. Så jag frågade om han visste nåt annat ställe där man kan beställa och ta med hem, så ger jag mig ut igen. -Nej nej, vi fixar nåt hemma, säger han. Maria hade inte kommit hem än, men Patrik rotade fram ingredienser till en supersmarrig grön ärtsoppa.
Maria kom när han höll på och jag satt och konverserade kocken. Precis som i mitt förra inlägg alltså. 😉
Så efter en god middag med trevligt babbel så riggade Maria upp datorn på en stol och la fram kuddar och varsitt bolster på golvet. Och så drog ett yogapass igång digitalt. Liknande det vi var på i söndags, men med lite andra övningar. Och vi kände båda 2 att sätesmuskeln som vi stretchade rejält i söndags var smidigare. Igår fick vi ta ut rörelsen mycket mer för att känna att det stretchade!
Efteråt var Maria så gullig, inte nog med att hon skjutsade mig hem, vi stannade dessutom till vid en mataffär så jag fick köpa mjölk. Jag ska jobba hemma idag och jag behövde mjölk till kaffet.