Tant Senil slår till igen

Jag hade en alldeles vanlig morgon hemma i morse. Inte ovanligt bråttom eller så. Ändå, när jag kommer till jobbet och har tagit av mig ytterkläderna och sätter mig vid skrivbordet, så upptäcker jag att jag glömt en sak. Något jag aldrig trott att jag skulle glömma!  Något jag inte förstår hur jag kunde glömma!

Jag insåg,  när jag la armarna på skrivbordet och lutade mig framåt, att jag inte har någon bh på mig. Varför jag kom på det just då? Jo, för då la sig tuttarna så fint till ro på armarna på skrivbordet! Det brukar de inte göra! 

Jag skyndade mig att knäppa koftan över den tunna stickade tröjan! Knatade, lätt krum i ryggen, över till Nettis och berättade vad jag just upptäckt. Hon höll på att garva ihjäl sig! Sen säger hon att jag nog bör åka hem. -Sjukskriv dig och säg att du fått en släng av hängpatte! Och så skrattar hon rått igen! 

Idag har jag suttit vid mitt skrivbord så mycket jag bara kunnat. Har jag varit tvungen att gå iväg så jag jag dragit fram axlarna så mycket jag bara kunnat och skyndat mig! Och av någon anledning så har 2 olika låtar farit runt i huvudet på mig idag. La det svinge la det rock ‘n roll och så Släpp fångarna loss, det är vår… 

I tid

Förra veckan kom jag ju till jobbet 1 timme för tidigt en dag. Igår kollade jag, som tur är, schemat för idag innan jag gick hem. Jag börjar 9.45 idag men hade skrivit 8.45 i min kalender. Fattar inte hur jag lyckats göra fel 2 veckor i rad!? 

Hur som helst så var det skönt att kunna ta det lugnt igår när jag kom hem sent!

Blommorna är så fina i vasen på bänken! Och så tittade jag på Bonusfamiljen. Så rolig!

Tant Senil, igen 

I morse satt jag på tunnelbanan och skrev att jag var på väg till läkare. Ändå åker jag förbi stationen där jag skulle av, och åker till T-centralen som jag brukar åka till.

Som tur var så var det bara 1 station, så jag promenerade i stället för att ta tunnelbanan tillbaka. Knät funkar ju bra att gå med som tur är! 

Läkaren trodde att eventuellt kan vara den första märgspiken de knackade ner i mitt lårben som orsakat det här. När jag bröt lårbenet och höften för 8-10 år sedan så vaknade jag efter operationen och hade ont i knät. Som jag alltså inte skadat. Jag frågade kirurgen om det,och han såg lite skamsen ut. -Det är nog vårt fel,  tyvärr, sa han.- När vi knackat ner märgspiken genom lårbenet så upptäckte vi att den var för lång, den kom ner i knät. -Så vi fick rekvirera en kortare från ett annat sjukhus, det var därför du var sövd så länge, förklarade han. Ett annat sjukhus? Ett barnsjukhus, kanske? ? 

Nu ska jag iallafall få en remiss och göra en magnetröntgen och sedan tillbaka till läkaren. Då får vi se vad man kan göra,  när man,  förhoppningsvis, vet vad som gör ont. Han klämde och petade och böjde och fixade med benet, men då gör det inte ont alls. Knepigt att beskriva då!

Nu är jag på väg hem. Hoppas jag kommer ihåg att gå av där jag ska… För jag har bråttom! Jag har 40 minuter på mig hemma innan Jaja kommer och plockar upp mig för att vi ska träna. På de 40 minuterna ska jag värma mat, äta och byta om. Phu!  Men det phu:et är ingenting mot passet som väntar. . Samma som förra veckan, när jag hade ont i H E L A kroppen i flera dagar efteråt. Jättephu på det!!

Svart hål

Det där svarta hålet som jag har hemma där kläder försvinner har nu även slukat en ytterkruka till blommorna… När jag planterade blomskotten igår så hade jag tänkt sätta den ena i en viss kruka som har en lite högre fot. Så att växten kommer upp en bit. Den krukan vet jag att jag diskade för ett tag sen.

wpid-20150722_143735.jpg

På den här bilden syns ju inte själva krukan bakom all växtlighet, men när jag klippte av några skott från den Porslinsblomman, och slängde resten så diskade jag ytterkrukan. Och nu finns den inte nånstans! Jag rotade igenom vartenda skåp här hemma igår! Först så klart i det skåp där den borde varit, men till slut på de mest osannolika ställen. Jag kollade t.o.m. i skafferiet… Men icke, den finns inte! Har jag slängt den?? Hur kan saker bara försvinna? Nu är det 2 klädesplagg och en blomkruka som försvunnit inom en ganska kort tid. Jag blir ju nästan lite orolig att jag börjar bli senil….

 

Ofrivillig sovmorgon

Kerstin och Carina kom ju på middag igår, och vi brukar kalla oss Alzheimertanterna. Deras båda mammor och min mommo bodde på samma hem sina sista år i livet. Och alla 3 hade Alzheimers.

Vi hade i alla fall supertevligt och de gillade min pizza speziale. Sen fikade vi och babblade. Vid 22 gick de hem, och jag hoppade in i duschen och gick sen och la mig. Sov superbra inatt!
Tyvärr hade jag dock inte ställt klockan på ringning. … Och min klocka är ju så petig, det räcker ju inte att ha ställt in tiden, man måste ju dessutom sätta den på att den ska börja låta den tiden! Kinkig typ!
Och det missade jag alltså igår.
Så 7.42 slog jag upp ögonen och mer eller mindre står på golvet innan jag ens fattar hur det gått till! 7.45 skulle jag nämligen börja jobba! Oooops!
In på toa, messar chiefen att jag precis vaknat, in med huvudet under kranen, borsta tänderna, föna enbart luggen, på med kläder, bre en macka, på med ytterkläder och järnet ut genom dörren. Mackan avåts under rask promenad mot tunnelbanan.
Så kan det gå! Fick i alla fall 9 timmars sömn.
Glömde helt att fota nåt igår, vi bara babblade.
Men Carina hade hittat en bra bild på oss 3.

image

Tisdag

Idag ska jag byta plats på jobbet. Jag fick inte tjänsten jag sökte, men jag får platsen som hon som fick jobbet hade. Alltid nåt! 😉

Då sitter jag bredvid några andra som har samma arbetsuppgifter som jag, så vi kan hjälpas åt. Och det är lite lugnare än där jag sitter idag, lite mer undanskymt. Så det blir nog bra! Men jobbigt när man byter dator. Alla inställningar måste göras om…

Tror ni inte att jag höll på att glömma SL-kortet imorse igen?! Men som tur är så kom jag på det när jag var kvar i porten, så jag fick låsa upp och gå in och hämta det.
Så nu är jag på väg till jobbet!

Helt förvirrad

När jag kom till tunnelbanan för att åka till jobbet så inser jag att SL-kortet ligger i min andra väska… Som tur är hade jag ett sånt där som man kan fylla på ett visst antal resor på, i väskan. Så jag kom både till jobbet och hem nu!
Innan jag gick iväg så rotade jag efter en klänning i garderoben. Den finns ingenstans! Vart har den tagit vägen? Och i flera veckor nu har min favorit sjal, en svart med cerise rosa blommor på, varit puts väck. Hur kan sakerna bara försvinna??

Nu ska jag hem och titta på Gifta vid första ögonkastet. 🙂