Lugn lunk

Igår hände inte mycket. Tvätt och tumlare, soffa och bok. Lite chattande med lite olika personer.

Och tumlaren verkar ha skärpt sig! Den kanske blev skrämd av hotet att bli utbytt?! Tvätten blev så torr och fin så! Jag hängde handdukarna och örngotten och tumlade bara påslakanet och underlakanet så i den omgången var det ju inte så mycket i tumlaren, vilket kanske spelade roll. Skönt i alla fall!

Jag kom att tänka på min mormor igår när jag plockade mina grå hårstrån från en tröja. De sista åren när mommo var skruttig så hade hon ofta hårstrån på sina tröjor och jag plockade bort dem när jag kom och hälsade på. Då bodde hon på ett vårdhem. Lilla mommo! Hon var dement och ett tag så trodde hon att hon var piga och var så orolig att hon skulle bli avskedad eftersom hon bara låg i sängen. -Inte kommer husbondsfolket låta mig bo kvar om jag bara ligger här, sa hon. Jag försökte lugna henne, jag ville så klart att hon skulle känna sig trygg, men det var svårt. Hon var ju övertygad om att hon skulle bli utkastad, stackarn.

Jag har sagt till Systeryster och Nettis att de får hjälpas åt med mig när jag blir så gammal och skruttig. Systeryster säger att det inte kommer bli ett problem: – du kommer ju gärna flytta in på ett hem. Du slipper laga mat och städa, det är ju perfekt för dig! Hmmm, ja hon har ju en poäng där.

På ungdomsgården

Jag och Wilbur gick i parallellklasser i högstadiet, och vi var på ”gården” på raster och kvällar. En fredag efter skolan skulle hon och jag baka tårta som skulle säljas, eller om de skulle bjuda på den, på kvällen när det var disco.

Föreståndaren gick med oss ner till affären och köpte ingredienser och sa att om vi behövde nåt mer så fick vi sätta upp det på ”gårdens” konto.

Eftersom det brukade komma många på fredagskvällar så skulle vi baka mycket, dubbla allt. Eller trippla, kanske.

Vi blev lämnade ensamma, den här tiden var det stängt och ingen personal på plats. Och vi satte glatt igång!

En läste receptet och den andra måttade. Tills vi insåg att ja, den som läste redan hade dubblat och den som måttade oxå dubblade….

Vi var tvungna att handla mer av det mesta. Jag tror vi var ner till affären 2 eller 3 gånger. Hon i kassan undrade om vi skulle bjuda hela grannskapet på tårta. Mmm, ja det hade vi nog kunnat..,

Man kan säga att vår tårta räckte till alla. Gott och väl! Det var MYCKET tårta, minst sagt. När personalen kom innan öppning stod det tårta över hela köket. Men vi hade kul och tårtan blev uppskattad.

Igen har jag hittat så bra saker på nätet.

Helt rätt!!

Oh, just det! Mitt nya tangentbord har kommit!

Det förra var lika brett som mouse trappern, prylen framför. Så den är mycket mindre! Känns jättebra!

Näää….

När jag hade jobbat klart igår hade jag tänkt få ut. Men nej, då vräkte snön ner! Jag gav mig själv utegångsförbud. Kröp ner i soffan, under en filt, med en bok.

Självklart somnade jag, med boken på magen….. På eftermiddagen är jag så trött! Jag är inte särskilt trött när det är dags tt sova. Då skulle jag kunna vara vaken utan problem. Men då får jag lägga mig ändå, och somnar ju.

Idag ska jag jobba på kontoret och måste ut. Och jag lär få pulsa i snö, och klä mig varmt.

Brrrr! Jag har tjocka strumpbyxor under långbyxorna, och funderar på vilken jacka/kappa jag ska ta. Oavsett så lär jag nog frysa, om inte annat så i ansiktet.

Hittade det här på nätet.

Stämmer bra! Jag gjorde flera i metall i slöjden, i fina färger, till mamma. Och de användes flitigt.

Tankar

I fredags så kollade jag på Carina Bergfeldts talkshow. Där var Fredrik Boltes en av gästerna och han berättade om när han var tjock och om sin viktnedgång. Och om såna där ögonblick av aha-upplevelser när han gått ner i vikt. Saker man inte ens tänkt på innan.

Jag kommer ihåg mina såna upplevelser. En var när jag satte mig vid fönstersätet på tunnelbanan och min väska råkade hamna bredvid mig, mellan mig och väggen. Och jag märkte att den fick plats där, trots att jag inte satt lite på nästa säte!

En annan gång var när jag insåg att jag kunde sitta med det ena benet över det andra! Det hade jag ju inte kunnat när jag var tjock. Och att jag kunde få upp fötterna på stolen jag satt på. Eller en fot alla fall så att man har foten nästan vid rumpan. Hmm, inser att jag har svårt att förklara….

Känslan när man upptäcker såna saker är obeskrivlig! Man kan göra sånt som man sett andra göra. Och det är otroligt stort för en själv.

Nu har det ju gått 10 år sedan jag gjorde en gastric bypass, och det är häftigt att komma ihåg sånt här.

Vem minns jag?

Igår la många upp bilder på gravar och minneslundar i sociala medier. Det fick mig att minnas en sak, utöver tankar på de jag saknar.

När jag var i tonåren så pratade min mammas faster om sin mamma och fällde en tår och sa att hon saknade henne. Och jag, i ungdomlig dumhet, tyckte det var så fånigt! En gammal tant som längtade efter mamma?!? Jag sa det så klart inte, men minns att jag tänkte så.

Nu när jag snart är 60 år så vet jag att det inte spelar nån roll hur gammal man är. Mamma är alltid mamma. Och de man älskar som dör de saknar man så klart oavsett hur gammal man är.

De jag främst skänkte en extra tanke igår var mamma, som avled endast 44 år gammal. Min mommo som jag fick behålla länge, hon var över 90. Och så Styvmor. Min extramamma. Som fanns för mig när mamma dog.

Jag läste ut en bra bok igår.

Den var riktigt bra! Och den så kallade ryssligan fanns på riktigt, men annat i boken är fiktion.

På kvällen tände jag ljus, tog 1 glas vin och åt nötter till.

Den höga golvljusstaken har jag fått i födelsedagspresent av Carina och hennes föräldrar för många år sedan. Jag tycker så mycket om den!

Djur

Kom att tänka på min katt jag hade för många år sedan. Kisse Kattsson, en gråtigrerad huskatt. Världens goaste, så klart!

Han sov alltid i min säng, la sig i fotändan när jag la mig och läste. När jag släckte sänglampan kom han upp och la sig bredvid mitt huvud, och kattrampade och slickade mig i ansiktet. En stund, sen knatade han ner till fotändan igen och la sig. Så gosigt, som att han nattade mig, liksom.

En period när jag var deprimerad, sov dåligt och drömde mardrömmar så beklagade jag mig för vänner att Kisse dessutom väckte mig flera gånger på nätterna. Tills jag insåg att han kom och buffade och spann och trampade på mig när jag mådde dåligt och sov oroligt. Han märke av det, och kom och tröstade, liksom!

Djur är verkligen fantastiska och inkännande!

4 generationer

I lådan jag fick med från Sambon efter Moster så var det ju bland annat foton. Och ett så fint i ram.

Gammelmormor fyllde 90 tror jag, och så mommo och jag i mammas knä.

Jag har aldrig sett att Moster haft fotot framme, konstigt nog. Men jag har sett det förut, jag tror att det kan ha varit hos Mommo. Och jag minns att Mommo och jag åkte och hälsade på gammelmormor på hemmet där hon bodde.

Hon bodde ju i Östergötland, men när gammelmorfar dött och hon blev gammal flyttade hon först hem till mommo och moffa, och sen ett ålderdomshem i Stockholm. Och där var vi ofta och hälsade på henne. Jag minns att sköterskorna var så snälla. I en korridor, när mommo och jag kom, satte sig en sköterska på huk och jag sprang längs hela korridoren in i hennes famn.

Mommo hade även sin svärmor boende hos dem en tid när hon var gammal och behövde hjälp. Mommo tog hand om och hade plats för alla. ♥️

När Mommo själv var gammal och bodde på ett hem, så sa jag alltid att hon var min bästa Mommo. Du har ju bara en, svarade hon varje gång. Och jag svarade alltid att då var det ju verkligen tur att jag fick den bästa.

Igår hittade jag igen något så kul på nätet.

Tack, jag tror jag tar en cola…..

När drömprinsen ringer på dörren

Igår läste jag en kompis inlägg på Facebook som fick mig att minnas en gång för många år sen.

Der var mitt i vintern och jag skrotade runt hemma i raggsockor bland annat. Jag och en kompis hade pratat om att eventuellt börja gå och simma tillsammans så jag kom på att jag måste kolla om jag kom i min baddräkt fortfarande. Så av med paltorna och på med baddräkten. Orakade ben och oansad bikinilinje iklädd enbart en något liten baddräkt och raggsockor står jag framför spegeln och inser att jag är ett under av skönhet!

Då, då ringer det på ytterdörren. Jag smög fram och kikade ut i kikhålet. Där utanför står en skitsnygg man. Som jag inte känner.

Man brukar ju säga att drömprinsen inte lär komma och bara ringa på, men jo då. Här är han! Men tänkte jag öppna? NEJ! Aldrig i livet!

Jag hörde att han pratade med andra grannar, det var en försäljare av något slag. Ja ja…

Marja la ut en ny tavla hon målat på Facebook igår.

Det där är jag! Det var en kväll när vi grillade nere på klipporna vid havet när jag var hos dem på Gotland i somras. Det var så himla härligt och självklart ville ju jag bada. Halt som attan, så jag satte mig ner och gled i. Och Marja tog en bild. Och nu har hon målat av den. Hon är så bra på att måla! Visst är den fin? Jag känner mig så hedrad att bli avmålad! Och jag längtar efter sommar, jag kan verkligen känna känslan vid det där tillfället!

Åtminstone går det åt rätt håll nu. Igår strax efter klockan 16 så var det visserligen skymning, men inte helt mörkt än. Så dagsljus något längre nu!

Jag hörde på radion på dagen igår att Sverige skulle spela match mot Ungern igår i handboll. Och om det var förra året eller 2 år sen så var jag hos Systeryster och Svågern när det var en match som Svågern kollade på. Och då började jag oxå titta. Och, minst sagt förvånande, insåg jag att det var superspännande! Det händer ju nåt hela tiden, och blir mål ofta. Och då gjorde den svenska målvakten mål tvärs över hela planen flera gånger!

Jag är ju totalt ointresserad av sport, men igår tänkte jag att jag skulle kolla i alla fall.

Och nog 17 rycktes jag med igen! Sverige var SÅ bra och vann. Ungern var oxå bra, men Sverige var bättre. Tyvärr gjorde inte Pallicka om sin bedrift att göra mål på motståndarna från sitt mål, men han räddade en hel del.

Fina ord

Igår, näst sista dagen innan semester och jag känner mig lite trött och sliten. Då fick jag en så fin kommentar av en kollega. Jag skulle ta över en arbetsuppgift av henne och skrev ett meddelande att jag var redo. Då fick jag svar: Du är en stjärna och allas vår stöttepelare.

Jag blev verkligen glad! Och kikade på de orden då och då hela arbetspasset. Tack Josephine, det gjorde min arbetsdag!

För övrigt kan jag meddela att tanten har lite träningsvärk i magen. Plankanvinsten har lämnat spår i den här otränade gamla kroppen….

Igår läste jag bok på balkongen, och det stod att hon det handlar om gömt en liten cigarrlåda med saker i som barn. Och vips mindes jag morfars träaskar som det stod Bellman cigarrer på. Jag minns precis doften, det lilla spännet man stängde dem med och hur de kändes att ta i. Jag fick tomma som jag la egna saker i. Tänk vilka minnen som finns gömda i hjärnan!

Mera Otto

Det var så mysigt att ha Otto här igår.

Lilla Toker

Han sussade mest, utom när vi var ute på promenad.

Han knatade glatt på, sniffade och skvätte här och där. Sötkorven!

På kvällen, när jag jobbat klart gjorde jag honom sällskap i soffan.

Så mysigt! Senare kom hans matte och hämtade honom igen. Det var ett kärt återseende!

Min blommande elefantöra frodas.

Men de verkar inte slå ut mer än så här.

Valborg idag, och min morfars födelsedag. Som barn firade vi alltså alltid morfar och sen gick vi tillsammans allihop och såg en eld. Morfar hävdade, så klart, att alla eldar var för hans skull.

Jag har inga planer alls i helgen. Ska se om det möjligen är varmt nog att sitta en stund på balkongen. Tveksamt, jag vet. Dessutom är det slöjmoln så inte strålande sol. Men, hoppet är det sista som överger en!