När drömprinsen ringer på dörren

Igår läste jag en kompis inlägg på Facebook som fick mig att minnas en gång för många år sen.

Der var mitt i vintern och jag skrotade runt hemma i raggsockor bland annat. Jag och en kompis hade pratat om att eventuellt börja gå och simma tillsammans så jag kom på att jag måste kolla om jag kom i min baddräkt fortfarande. Så av med paltorna och på med baddräkten. Orakade ben och oansad bikinilinje iklädd enbart en något liten baddräkt och raggsockor står jag framför spegeln och inser att jag är ett under av skönhet!

Då, då ringer det på ytterdörren. Jag smög fram och kikade ut i kikhålet. Där utanför står en skitsnygg man. Som jag inte känner.

Man brukar ju säga att drömprinsen inte lär komma och bara ringa på, men jo då. Här är han! Men tänkte jag öppna? NEJ! Aldrig i livet!

Jag hörde att han pratade med andra grannar, det var en försäljare av något slag. Ja ja…

Marja la ut en ny tavla hon målat på Facebook igår.

Det där är jag! Det var en kväll när vi grillade nere på klipporna vid havet när jag var hos dem på Gotland i somras. Det var så himla härligt och självklart ville ju jag bada. Halt som attan, så jag satte mig ner och gled i. Och Marja tog en bild. Och nu har hon målat av den. Hon är så bra på att måla! Visst är den fin? Jag känner mig så hedrad att bli avmålad! Och jag längtar efter sommar, jag kan verkligen känna känslan vid det där tillfället!

Åtminstone går det åt rätt håll nu. Igår strax efter klockan 16 så var det visserligen skymning, men inte helt mörkt än. Så dagsljus något längre nu!

Jag hörde på radion på dagen igår att Sverige skulle spela match mot Ungern igår i handboll. Och om det var förra året eller 2 år sen så var jag hos Systeryster och Svågern när det var en match som Svågern kollade på. Och då började jag oxå titta. Och, minst sagt förvånande, insåg jag att det var superspännande! Det händer ju nåt hela tiden, och blir mål ofta. Och då gjorde den svenska målvakten mål tvärs över hela planen flera gånger!

Jag är ju totalt ointresserad av sport, men igår tänkte jag att jag skulle kolla i alla fall.

Och nog 17 rycktes jag med igen! Sverige var SÅ bra och vann. Ungern var oxå bra, men Sverige var bättre. Tyvärr gjorde inte Pallicka om sin bedrift att göra mål på motståndarna från sitt mål, men han räddade en hel del.

Fina ord

Igår, näst sista dagen innan semester och jag känner mig lite trött och sliten. Då fick jag en så fin kommentar av en kollega. Jag skulle ta över en arbetsuppgift av henne och skrev ett meddelande att jag var redo. Då fick jag svar: Du är en stjärna och allas vår stöttepelare.

Jag blev verkligen glad! Och kikade på de orden då och då hela arbetspasset. Tack Josephine, det gjorde min arbetsdag!

För övrigt kan jag meddela att tanten har lite träningsvärk i magen. Plankanvinsten har lämnat spår i den här otränade gamla kroppen….

Igår läste jag bok på balkongen, och det stod att hon det handlar om gömt en liten cigarrlåda med saker i som barn. Och vips mindes jag morfars träaskar som det stod Bellman cigarrer på. Jag minns precis doften, det lilla spännet man stängde dem med och hur de kändes att ta i. Jag fick tomma som jag la egna saker i. Tänk vilka minnen som finns gömda i hjärnan!

Mera Otto

Det var så mysigt att ha Otto här igår.

Lilla Toker

Han sussade mest, utom när vi var ute på promenad.

Han knatade glatt på, sniffade och skvätte här och där. Sötkorven!

På kvällen, när jag jobbat klart gjorde jag honom sällskap i soffan.

Så mysigt! Senare kom hans matte och hämtade honom igen. Det var ett kärt återseende!

Min blommande elefantöra frodas.

Men de verkar inte slå ut mer än så här.

Valborg idag, och min morfars födelsedag. Som barn firade vi alltså alltid morfar och sen gick vi tillsammans allihop och såg en eld. Morfar hävdade, så klart, att alla eldar var för hans skull.

Jag har inga planer alls i helgen. Ska se om det möjligen är varmt nog att sitta en stund på balkongen. Tveksamt, jag vet. Dessutom är det slöjmoln så inte strålande sol. Men, hoppet är det sista som överger en!

Nostalgitripp

Igår till lunch tog jag en toast i caféet. Och när jag fick den kastades jag tillbaka till tonåren.

Precis så här åt vi toast på ungdomsgården. Eller, jag tror vi fick dem i ett kaffefilter.

När man hade pengar, och inte ville ha skollunchen så köpte man en toast på gården.

Jag tänkte inte alls på det när jag beställde, men när jag fick den i handen så sköljde minnena över mig. Så lustigt vad som kan väcka minnen till liv!

Ring ring

Igår när jag satt och jobbade så ringde mobilen. Ett för mig okänt nummer, så jag svarade inte. Tänker att om nån faktiskt vill nåt så lämnar de ett meddelande. Och det gjorde de! Då blir jag ju nyfiken, så in och lyssnade. Meh nä, de sa inget!? Bara tyst. Så jag sökte på numret. En takläggarfirma. Ehhh, jaha? Jag bor alltså i lägenhet, så de måste bara ringt fel.

Jobbar vidare, och så ringer det igen. Väldigt vad populär jag är idag då! Samma procedur, jag svarar inte och efter en stund får jag veta att jag har ett meddelande. Så jag lyssnar av svararen: -Hej! Jag ringer från Jehovas Vittnen. Vi vill muntra upp dig med positiva saker från bibeln.

Tack, men nej tack! Blockade det numret. Kan inte vara lätt för dem, nu för tiden när alla portar är låsta. Förr knackade de dörr. Nu har jag både fått brev från dem, och telefonsamtal.

På lunchen kom M hit och åt med mig. Mysigt! Och som jag sagt tidigare så är hon SÅ omtänksam! Hon hade med alla hjärtansdagspresent!

Först fick jag de söta örhängena, röda små hjärtan. De ser ut som godisar!

-Vi behöver få lite sommarkänsla, så jag köpte det här oxå, sa hon och tog upp en apelsin och en ginger beer. Vi drack det i somras på landet med en apelsinskiva i. Så gulligt av henne!

Jag tog ju några foton ur mosters album. Bland annat det här.

Morfar, mormor och jag 1975, när jag alltså var 11 år. Så liten! Mommo håller en hand på min rygg och armkrok med morfar. Gosigt! Jag minns den tröjan jag har på mig, det var en favorit.

M hade lagt ut en så kul grej på Instagram!

Discovery Chanel

På TV så gör de reklam för Discovery Chanel och jag tänker på mommo.

Hon kunde inte många ord på engelska. Men disco hade ju jag pratat om så det visste hon var musik. Och very, det visste hon betydde mycket.

Jag var väl i 20-årsåldern och pratade med mommo.

– Det är så många bra naturprogram på TV! Konstigt nog så är de flesta på den där Disco very kanalen!

Hon trodde så klart att det skulle vara mycket discomusik bara, så hon var glatt överraskad!