Igår la jag märke till att det var rätt stökigt runt om på kontoret. Så jag skickade ut ett mejl till alla att vi skulle hjälpas åt att ta hand om sånt som låg på ”allmän” plats och när man går hem så plockar man bort från sitt skrivbord. Kontorsråttorna fick för en stund bli Askungens hjälpredor.

När jag skulle gå hem såg det tyvärr inte bättre ut. Så då tog jag ett varv och kånkade iväg högar med tangentbord som ingen tydligen använder längre, headset med fel sladdar som inte passar i vår utrustning längre och en hel del skräp, disk, halvtomma läskflaskor, tomburkar och personliga saker. Och sen ut med ett nytt mejl. Saknar någon något så får de komma till mig, det återfås mot beskrivning.

De 2 chefer som var på plats när städråttan for runt hejade på!! 40 minuter senare kunde jag äntligen bege mig hemåt.

Jäsikens vad det blåste senare på kvällen! Halv storm! De sa på radion att det var träd och nån studsmatta som blåst omkull och hindrade på en del vägar.

I lördags beställde jag kläder från Zara. Fick en bekräftelse direkt på beställningen, och på söndag en bekräftelse att ordern börjat packas.

I veckan fick jag sms från PostNord att nu skulle paketet levereras. Toppen!

Sen kom ett nytt sms att nej, leveransen var avbokad, jag får nytt besked när den kan göras. Jaha.. Ja ja, bara att avvakta alltså.

Några dagar senare kommer ett sms att nu kan jag boka leverans. Klickar på en länk och får alternativ på tider det kan levereras hem till dörren. Väljer fredag.

Men nä, får sen ett nytt sms att det inte kommer levereras, jag ska avvakta nytt besked. Hör inget mer över helgen, så efter jobbet igår letar jag rätt på telefonnummer till PostNord och ringer upp. Din plats i kön är nummer 86. Och ingen beräknad tid hur lång väntetiden kan bli. Sätter på högtalaren och fixar middag. Äter middag. Tar hand om disken. Kollar på TV. Drygt en och en halv timme senare svarar en Mikael. Jag förklarar att jag undrar när paketet kan tänkas komma, och var det är nu. För det gick inte att spåra, som det gör ibland.

Han ber mig och leverans-ID trots att jag redan knappat in det innan jag satt i kö. Okej, han får så klart det. Och sen säger han att leveransen tyvärr är försenad. Jo, så mycket vet jag ju redan, men var är det nu? Och jag skulle gärna vilja att det kommer till mitt vanliga utlämningsställe och inte till dörren. Jag tänker att eftersom jag inte vet alls när det kommer så känns det säkrare så det inte står i farstun länge.

Han kan inte varken se var det är nu, eller ändra vart det ska levereras. Ändra leverans kan man bara göra när det ankommit Järfälla. Och när jag får sms så finns det i Järfälla säger han. Jaha, men bör det inte ha funnits i Järfälla när jag fått sms tidigare. Jo, säger han tveksamt. Men, du säger ju att det inte finns i Järfälla nu?? Nej, det stämmer, men om du bara avvaktar så får du sms när du kan boka ny leverans.

Så där håller vi på, kommer i gen vart och det är totalt ologiskt. Till slut ruttnar jag och ber att få kontakt med en ansvarig. Det här är inget chefsärende, jag kan inte koppla dig till en chef nu, svarar han. Nej, okej, men tala om för mig hur jag får kontakt med en ansvarig då. Det här är inget chefsärende upprepar han. Tycker du, men jag vill få kontakt med en ansvarig, säger jag igen.

– Vad tror du en chef kommer säga som inte jag redan sagt, frågar han då. Jag upprepar att jag vill veta hur jag kan få kontakt med en ansvarig. Du kan lämna en synpunkt, säger han då. Det gör du på vår hemsida. Jag säger att det snarare rör sig om ett klagomål. Han upprepar bara att jag ska gå in på hemsidan och lämna en synpunkt. Det har rätt tidigt i samtalet framgått med tydlighet att han bara vill avsluta samtalet. Han låter så uttråkad, jag är bara jobbig.

Det är sedan inte lätt att hitta hur man ska göra för att få kontakt via hemsidan, kan jag tala om… Till slut, efter många klick lyckas jag hitta ett kontaktformulär. Där skrev jag alla turer och att jag vill få kontakt.

Så, efter mer än 1 vecka från beställningen (som alltså är inom Sverige), efter drygt 90 minuter i telefonkö, ett samtal med kundtjänst-Mikael som inte hade några svar på nånting, letande på hemsidan jag vet inte hur länge så är jag inte ett dugg klokare och vet fortfarande inte när (om?) paketet kommer.

Igår på radion var reportern i nån skidbacke där de hade skidskola för barn. Han frågade en pojke på 5 år vad som var roligast med att gå i skidskola.

-Ankarliften!! Svarade pojken glatt! Underbart!

När jag fortfarande kom in på Facebook såg jag reklam om att ett hotell hade Schlagerhelger. Man kunde boka rum och det ingår en korg till rummet med fjäderboa och snacks, det ingick 3-rätters middag, frukost och schlagerquiz. Frågade Systeryster och Nettis om vi skulle boka det, och det tyckte de så klart. Vi hittade ett datum då vi alla 3 kunde, och i måndags när jag körde från jobbet så passade jag på att köra förbi hotellet. Knatar in i receptionen och säger att jag vill boka för 3, och undrar om man får avboka om nån av oss skulle bli sjuk. Just nu vet man ju aldrig.

Receptionisten svarade att det tyvärr låg fel priser på hemsidan, det kostade inte så mycket. Men om hon bara kunde få mina kontaktuppgifter så skulle hon höra av sig så snart det var rättat. Eeehhh, jaha, ja okej.. Hon fick datum vi ville ha 1 rum med extrasäng, mitt mobilnummer och mejladress. Tydligen kunde hon inte boka pga fel på hemsidan, alltså?!

När jag inte hört nåt på onsdagen så gick jag in på deras hemsida för att hitta kontaktuppgifter och såg att man kunde chatta. Skrev i chatten att jag väntat på besked om bokning. Oj då, men om hon bara fick mina uppgifter så skulle hon se till att receptionen kontaktar mig. Så jag lämnar alla uppgifter igen.

Och sen väntar jag. Igen…

Igårkväll när jag fortfarande inte hört något, så ringer jag hotellet. 3:e gången jag kontaktar dem och 3:e sättet jag gör det på. Utan att ha fått veta om jag har bokat något rum.

Hon som svarade fattade ingenting, hon hade ingen aning om att det stod eller stått fel på hemsidan. Hon ska kolla upp detta och återkomma till mig. Så återigen talar jag om vad vi vill boka, datum, lämnar telefonnummer. Jag tänker att hon som jag träffade, när jag var där i måndags, kanske bokat det jag ville ha när hon fått ordning på priserna.

Nån timme senare ringer hon tillbaka. -Nu har det ju hunnit bokats en del sen i måndags, och rum där vi kan ha 3 gäster finns inte längre ledigt. Men ni kan boka en svit eller minisvit, säger hon glatt! -Jaha, till samma pris då, eller, frågar jag. Lite surt… Nej, det var det ju inte, nej. Då sa jag att nä, vi var inte intresserade längre.

Med den service, eller snarare brist på service, de visat så kändes det inte kul längre.

Nu var de ju inte säljare, men i deras arbete bör väl ändå ingå att ”sälja” bokningar? Och att så många gånger låta 3 bokningar slinka dem ur händerna är ju så de borde skämmas.

Jag tycker mycket om hundar. Och katter. Och hästar. Men nu handlar det om hundar, som jag alltså tycker om. Vill börja med att göra det klart. Vad jag däremot inte alltid tycker om är hundägare, som inte visar någon som helst hänsyn.

Innan jag åkte mot jobbet igår så gick jag in på ett fik i centrum. Satte mig i en lång soffa med småbord längs med soffan. Vid bordet bredvid satt en man, på en stol på andra sidan om det bordet, med 2 små hundar i sitt knä. Efter att tag kom en kvinna, hans fru eller sambo kanske. Och de köper nåt att äta och hon sätter sig i soffan och tar den ena hunden. Och sätter ner den i soffan mellan oss. Och hunden går mot mig och nosar och vill hälsa.

Och det är nu jag reagerar. 1: Man låter inte en hund gå eller vara i tygmöbler i offentliga miljöer, tycker jag. De har gått ute med sina tassar, alltså är de inte rena. Nästa som sätter sig i soffan får hundhår på sina kläder. Och oavsett att man kanske faktiskt inte vill få håren på kläderna så kan man också vara allergisk.

2: Man låter inte sin hund gå fram och nosa och hälsa på andra människor. Jag kan vara både rädd (och det spelar då ingen roll om det är en liten hund och ägaren säger att den är snäll) och allergisk.

När hunden började nosa på min tygväska så drog jag den närmre mig och sa att jag inte vill få hundhår på mina saker. Då tittade ägaren förvånat på mig och sa att då får hunden vara på andra sidan. Så att ta ner hunden på golvet, lägga den i sitt knä eller låta den ligga på ägarens jacka om den måste vara uppe i soffan, det var tydligen inget alternativ.

Varför är det så pass många hundägare som inte förstår att alla kanske faktiskt inte vill eller kan gosa med deras små älsklingar?

Igår på jobbet så ser jag att min mobil ringer. Jag har ju lagt ut min soffa på diverse bortskänkes-sidor, så jag svarade.

-Hej jag heter XX och ringer från XXX, vi har gjort en undersökning på Dingata och ser att du betalar för mycket för ditt bredband. Så vi vill ordna det och så bla bla bla jättemycket bla bla.

Jag avbryter och säger att jag arbetar, är han säljare? _Nej, nej, jag är inte säljare, men jag kan ringa dig senare om du arbetar nu. Då svarar jag att han snabbt får förklara vad det är han vill, så ska jag tala om ifall jag vill att han ringer senare.

-Jo, alltså enligt vår undersökning så betalar du för mycket, och bla bla, och via XX så får du billigt och bla bla. Jag avbryter igen och säger att ja, men då vill du alltså sälja på mig ett abonnemang, och jag är inte intresserad, så tack och hej!

Fortsätter jobba ett tag och så ser jag igen att det ringer så jag svarar.

– Hej, det här är YY från XXX. Blixtsnabbt svarar jag att ja, men nu har ni ingen intern kommunikation alls för din kollega ringde nyss och jag är inte intresserad.

-Jo men det är därför jag ringer, jag hörde hans samtal med dig och han var så otydlig så det blev nog ett missförstånd. Vi vill inte sälja nåt till dig, vi vill bara att de tjänster du har redan, med ditt bredband och dina TV-kanaler ska bli billigare för dig.

Jaha, säger jag, men jag har ju de via ZZZ? -Ja, precis och de köper dem från oss, och bla bla. Jaha, säger jag, men jag jobbar som sagt och har inte tid nu, varför behöver du prata med mig om det bara handlar om att jag betalar för mycket? Då kan du väl bara ordna det?

-Jag gör så här, säger YY då, jag skickar ett mejl till dig som du kan läsa och så ringer jag dig ikväll. -Ja ja, visst gör det, säger jag.

Sen jobbar jag på och tänker inte mer på det här. När jag har kommit hem så ringer han igen; -Hej, det är YY igen från XXX. Som du kanske märkt så skickade jag aldrig något mejl, min chef påpekade att på grund av GDPR så måste du godkänna och bla bla, så jag skickar det nu och så får du bla bla gratis i 6 månader eftersom jag missade att tala om det. Så klicka bara på länken för att godkänna så är det klart sen, säger han i en enda lång svada.

Nä nä, vänta här nu, säger jag. Om allt det här bara handlar om att jag ska få betala mindre för det jag redan har, så varför ska jag godkänna något? Det du alltså EGENTLIGEN vill är att jag ska byta leverantör, eller hur?? 

-Nej, nej, du har ju redan det här, och bla bla men godkänn bara via länken bla bla du betalar för mycket.

Nej, vet du nu blir jag förbannad, säger jag! Nu avslutar vi det här samtalet, jag tänker inte byta bolag! -Men du betalat för mycket, säger han. -JAG VILL BETALA MER ÄN  JAG BEHÖVER, HELLRE ÄN ATT BYTA BOLAG, säger jag, och nu avslutar vi det här. Ring inte igen och mejla mig ingenting!

Så dålig säljteknik!! Om de sagt som det var, och kommit med ett bra erbjudande så kanske jag hade övervägt det. Men när de bara försöker lura en till att byta utan att man ens förstår att det är det man gör, då vägrar jag! Morr!!