PostNord

I lördags beställde jag kläder från Zara. Fick en bekräftelse direkt på beställningen, och på söndag en bekräftelse att ordern börjat packas.

I veckan fick jag sms från PostNord att nu skulle paketet levereras. Toppen!

Sen kom ett nytt sms att nej, leveransen var avbokad, jag får nytt besked när den kan göras. Jaha.. Ja ja, bara att avvakta alltså.

Några dagar senare kommer ett sms att nu kan jag boka leverans. Klickar på en länk och får alternativ på tider det kan levereras hem till dörren. Väljer fredag.

Men nä, får sen ett nytt sms att det inte kommer levereras, jag ska avvakta nytt besked. Hör inget mer över helgen, så efter jobbet igår letar jag rätt på telefonnummer till PostNord och ringer upp. Din plats i kön är nummer 86. Och ingen beräknad tid hur lång väntetiden kan bli. Sätter på högtalaren och fixar middag. Äter middag. Tar hand om disken. Kollar på TV. Drygt en och en halv timme senare svarar en Mikael. Jag förklarar att jag undrar när paketet kan tänkas komma, och var det är nu. För det gick inte att spåra, som det gör ibland.

Han ber mig och leverans-ID trots att jag redan knappat in det innan jag satt i kö. Okej, han får så klart det. Och sen säger han att leveransen tyvärr är försenad. Jo, så mycket vet jag ju redan, men var är det nu? Och jag skulle gärna vilja att det kommer till mitt vanliga utlämningsställe och inte till dörren. Jag tänker att eftersom jag inte vet alls när det kommer så känns det säkrare så det inte står i farstun länge.

Han kan inte varken se var det är nu, eller ändra vart det ska levereras. Ändra leverans kan man bara göra när det ankommit Järfälla. Och när jag får sms så finns det i Järfälla säger han. Jaha, men bör det inte ha funnits i Järfälla när jag fått sms tidigare. Jo, säger han tveksamt. Men, du säger ju att det inte finns i Järfälla nu?? Nej, det stämmer, men om du bara avvaktar så får du sms när du kan boka ny leverans.

Så där håller vi på, kommer i gen vart och det är totalt ologiskt. Till slut ruttnar jag och ber att få kontakt med en ansvarig. Det här är inget chefsärende, jag kan inte koppla dig till en chef nu, svarar han. Nej, okej, men tala om för mig hur jag får kontakt med en ansvarig då. Det här är inget chefsärende upprepar han. Tycker du, men jag vill få kontakt med en ansvarig, säger jag igen.

– Vad tror du en chef kommer säga som inte jag redan sagt, frågar han då. Jag upprepar att jag vill veta hur jag kan få kontakt med en ansvarig. Du kan lämna en synpunkt, säger han då. Det gör du på vår hemsida. Jag säger att det snarare rör sig om ett klagomål. Han upprepar bara att jag ska gå in på hemsidan och lämna en synpunkt. Det har rätt tidigt i samtalet framgått med tydlighet att han bara vill avsluta samtalet. Han låter så uttråkad, jag är bara jobbig.

Det är sedan inte lätt att hitta hur man ska göra för att få kontakt via hemsidan, kan jag tala om… Till slut, efter många klick lyckas jag hitta ett kontaktformulär. Där skrev jag alla turer och att jag vill få kontakt.

Så, efter mer än 1 vecka från beställningen (som alltså är inom Sverige), efter drygt 90 minuter i telefonkö, ett samtal med kundtjänst-Mikael som inte hade några svar på nånting, letande på hemsidan jag vet inte hur länge så är jag inte ett dugg klokare och vet fortfarande inte när (om?) paketet kommer.

Lördagsmys

När jag kom hem från Jaja igår så fixade jag lite att äta, och så slog jag mig ner i soffan. Kollade på Natasha Kampush, en livstid i fängelse på Viaplay.

När jag kollade på avsnitt 2 börjar Systeryster och Nettis skriva i vår chattråd. De förfasade sig över att jag inte tänkt på att det skulle vara mello senare. Oj då… Nettis tyckte jag skulle komma över till dem och kolla, hennes föräldrar var där från Gotland.

Sagt och gjort, på med BH och ut till bilen. Så kul att träffa Marja och Tommy! Och resten så klart! Kramade om barnen massor!! Goa ungar!

De tävlande igår var inga höjdare, tycker jag. Anna Bergendal var okej.

Var kvar ett tag till och vi kollade på Ledins 70-års uppträdande. Och babblade så klart! Mysigt!

Det här med Telenor och mitt köp av telefon med dator på köpet. I fredags skulle hon jag blev kopplad till i torsdags ringa upp mig. Deras system låg ju nere när jag pratade med henne på torsdagen. Så jag skulle mejla mitt nummer till henne, vilket jag gjorde direkt när vi lagt på.

Fick inget samtal igår! Och nu är jag ännu argare!! Skrev nyss ett nytt mejl, talade om alla turer, datum för köp och datum när jag hämtade ut mobilen. Vad kundtjänst svarat när jag ringt osv.

Som grädde på moset försökte jag nyss skapa ett nytt Facebookkonto. Allt går bra tills sista steget, då jag ska bekräfta att mitt mobilnummer är mitt, genom att skriva in den kod som skickas i ett sms. Det är bara det att jag inte får något sms… Klickar på att det ska skickas igen, men icke! Det kommer inget sms.

Ja men trevlig söndag, då!

Den nya datorn …Eller inte

När jag köpte den nya telefonen så var det ju ett erbjudande att man skulle få en dator på köpet. Toppen, för min var ju superslö. Och la ju av helt sen…

De sa att om datorn inte hunnit komma när telefonen kom så skulle den skickas hem till.mig så snart den kom. Lät ju jättebra!

Än har den inte kommit, så igår ringde jag Telenors kundtjänst och frågade när den kommer. Hon kollade upp mina uppgifter och sa: – Du köpte telefonen 23/1 och det erbjudandet gick ut 10/1. Jag blev helt paff! -Men, på skärmarna i butiken rullade den reklamen, och säljaren pratade om det och att den kanske inte skulle komma tillsammans med telefonen. Men då skulle den skickas hem. Ja, men då får du prata med dem i butiken, sa hon. Jaha, vad är det för nummer till den butiken då, frågade jag. Nej, alltså butikerna har inget eget nummer, du får åka dit. Då frågade jag om hon tycker det är rimligt att jag, kunden som inte fått vad jag lovats ska åka över halva stan för att eventuellt lösa det?? Då sa hon att hon kan fylla i ett formulär och be butiken ringa upp mig.

Så nu avvaktar jag lite och hoppas de ringer.

Mejlade till Samsung och frågade under vilken tid de hade den här kampanjen. För Nettis, som har en annan leverantör, fick ju samma dag som jag oxå det erbjudandet. Så det verkar ju jättekonstigt att 2 olika butiker i olika kedjor erbjuder samma sak efter att kampanjen är slut. Från Samsung fick jag ett automatsvar att de har lite längre svarstid för mejl just nu, så jag väntar på deras svar oxå.

Så igår var jag Surtanten ett tag, kan jag säga. Så dåligt!

Staycation, eller inte…

Igår på radion var reportern i nån skidbacke där de hade skidskola för barn. Han frågade en pojke på 5 år vad som var roligast med att gå i skidskola.

-Ankarliften!! Svarade pojken glatt! Underbart!

När jag fortfarande kom in på Facebook såg jag reklam om att ett hotell hade Schlagerhelger. Man kunde boka rum och det ingår en korg till rummet med fjäderboa och snacks, det ingick 3-rätters middag, frukost och schlagerquiz. Frågade Systeryster och Nettis om vi skulle boka det, och det tyckte de så klart. Vi hittade ett datum då vi alla 3 kunde, och i måndags när jag körde från jobbet så passade jag på att köra förbi hotellet. Knatar in i receptionen och säger att jag vill boka för 3, och undrar om man får avboka om nån av oss skulle bli sjuk. Just nu vet man ju aldrig.

Receptionisten svarade att det tyvärr låg fel priser på hemsidan, det kostade inte så mycket. Men om hon bara kunde få mina kontaktuppgifter så skulle hon höra av sig så snart det var rättat. Eeehhh, jaha, ja okej.. Hon fick datum vi ville ha 1 rum med extrasäng, mitt mobilnummer och mejladress. Tydligen kunde hon inte boka pga fel på hemsidan, alltså?!

När jag inte hört nåt på onsdagen så gick jag in på deras hemsida för att hitta kontaktuppgifter och såg att man kunde chatta. Skrev i chatten att jag väntat på besked om bokning. Oj då, men om hon bara fick mina uppgifter så skulle hon se till att receptionen kontaktar mig. Så jag lämnar alla uppgifter igen.

Och sen väntar jag. Igen…

Igårkväll när jag fortfarande inte hört något, så ringer jag hotellet. 3:e gången jag kontaktar dem och 3:e sättet jag gör det på. Utan att ha fått veta om jag har bokat något rum.

Hon som svarade fattade ingenting, hon hade ingen aning om att det stod eller stått fel på hemsidan. Hon ska kolla upp detta och återkomma till mig. Så återigen talar jag om vad vi vill boka, datum, lämnar telefonnummer. Jag tänker att hon som jag träffade, när jag var där i måndags, kanske bokat det jag ville ha när hon fått ordning på priserna.

Nån timme senare ringer hon tillbaka. -Nu har det ju hunnit bokats en del sen i måndags, och rum där vi kan ha 3 gäster finns inte längre ledigt. Men ni kan boka en svit eller minisvit, säger hon glatt! -Jaha, till samma pris då, eller, frågar jag. Lite surt… Nej, det var det ju inte, nej. Då sa jag att nä, vi var inte intresserade längre.

Med den service, eller snarare brist på service, de visat så kändes det inte kul längre.

Nu var de ju inte säljare, men i deras arbete bör väl ändå ingå att ”sälja” bokningar? Och att så många gånger låta 3 bokningar slinka dem ur händerna är ju så de borde skämmas.

Ingen hänsyn

Jag tycker mycket om hundar. Och katter. Och hästar. Men nu handlar det om hundar, som jag alltså tycker om. Vill börja med att göra det klart. Vad jag däremot inte alltid tycker om är hundägare, som inte visar någon som helst hänsyn.

Innan jag åkte mot jobbet igår så gick jag in på ett fik i centrum. Satte mig i en lång soffa med småbord längs med soffan. Vid bordet bredvid satt en man, på en stol på andra sidan om det bordet, med 2 små hundar i sitt knä. Efter att tag kom en kvinna, hans fru eller sambo kanske. Och de köper nåt att äta och hon sätter sig i soffan och tar den ena hunden. Och sätter ner den i soffan mellan oss. Och hunden går mot mig och nosar och vill hälsa.

Och det är nu jag reagerar. 1: Man låter inte en hund gå eller vara i tygmöbler i offentliga miljöer, tycker jag. De har gått ute med sina tassar, alltså är de inte rena. Nästa som sätter sig i soffan får hundhår på sina kläder. Och oavsett att man kanske faktiskt inte vill få håren på kläderna så kan man också vara allergisk.

2: Man låter inte sin hund gå fram och nosa och hälsa på andra människor. Jag kan vara både rädd (och det spelar då ingen roll om det är en liten hund och ägaren säger att den är snäll) och allergisk.

När hunden började nosa på min tygväska så drog jag den närmre mig och sa att jag inte vill få hundhår på mina saker. Då tittade ägaren förvånat på mig och sa att då får hunden vara på andra sidan. Så att ta ner hunden på golvet, lägga den i sitt knä eller låta den ligga på ägarens jacka om den måste vara uppe i soffan, det var tydligen inget alternativ.

Varför är det så pass många hundägare som inte förstår att alla kanske faktiskt inte vill eller kan gosa med deras små älsklingar?

Klagomål

Alltså, vädret?! Först var det ingen vår att tala om, kallt och vinter tills det direkt (och ganska sent…) blev sommar. Och då j*klar blev det supervarmt! Var riktigt hett och sol i flera veckor, tills det plötsligt redan i mitten av augusti blev höst. Höst i mitten av augusti?? Nää, det kunde väl fått vara sommar till halva september i stället? Vissa år har man ju kunnat sola och bada långt in i september.

Oftast har jag ju semester sent, så min sista vecka är in i september, men inte i år som tur är!

Jaha, var lämnar man in ett klagomål om detta? Finns det ingen myndighet med ansvar? 😉

Rörigt

Bossen hade helt rätt i att det var en enda röra på kontoret. När jag kom in igår så satte jag igång och släpade kartonger, slängde gammalt, slängde tomma kartonger, fyllde på i tomma hyllor och ställde i ordning. Och mejlade serviceavdelningen att vi behövde påfyllt med block och pennor. Det var helt tomt i skåpet där sånt ska vara.

Så, vem kan påstå att kontorsjobb är stillasittande? Jag föreslog för Bossen att jag ska få nåt slags tunga-lyft-tillägg på min lön, för ingen annan lyfter lika mycket och tungt som jag på jobbet. Men nä, han var inte inne på det spåret. -Jag försöker ju vara lite innovativ här, sa jag lite stött. -Ja, jag har aldrig sagt att du inte är innovativ, svarade han då. Varpå jag blixtsnabbt sa att då vill jag ha det i stället, ett innovativ-lönetillägg! Då skrattar karlskrället! Hrmph!

När jag röjt runt på kontoret så satte jag mig och jobbade med mina vanliga arbetsuppgifter. Och hälsade på några nya kollegor som börjat under året som jag mest varit hemma. Så kul att träffas ”på riktigt”! De visste vem jag var, eller snarare så kände de igen mitt namn, för de har skrivit ibland och frågat om hjälp med saker. Jag brukar ju mejla ut att om våra vanliga svara-på-frågor-och-hjälpa-till-med-knepigheter-personer inte är på plats så hjälper jag gärna till om jag kan. Så nu var det kul att faktiskt ses oxå!

Efter jobbet så åkte jag vidare till Ikeas Click and collect utlämning. Jag hade beställt och betalat för en lampskärm, och när jag kommer dit så är det knökfullt. Det finns 1 plats men det är supertrångt för bilen till höger står alldeles för långt till vänster, så en bra bit in i den lediga rutan. Jag var ju tvungen att klämma mig in i den rutan i alla fall, så jag ställde mig närmre bilen till höger än den till vänster för att kunna ta mig ur.

Sen klev jag ur för jag hade inte handlat på Click and collect tidigare och visste inte riktigt hur det gick till. Men vid ingången så läste jag att jag skulle vara kvar i bilen och logga in via en länk i mejlet jag fått. Så jag går tillbaka. Då står en kvinna vid bilen till höger om min. -Är det här din bil?? Säger hon argt. Ja, det stämmer, den är min säger jag samtidigt som jag försöker få ordning på min inloggning för att få min vara. -Jaha, det var ju tur att du kom, du har parkerat in mig, säger hon upprört. -Ja, du står ju i både din ruta och den här, så självklart blir det trångt för dig då, svarade jag. -Varför parkerade du här då? svarar hon mig. För att det var den enda lediga, svarade jag. -Det finns ju massor av lediga platser, snäser hon och viftar ut över parkeringen. Suck, hon tror alltså att det här är en vanlig p-plats, trots stora skyltar… Nej, det här var den enda lediga till Click and collect svarar jag, och fortsätter att följa instruktionerna i mitt mejl för hur jag ska logga in och anmäla att jag är där och på vilken plats jag står. -Ska du åka snart, frågar kvinnan då. .Nej, jag ska inte åka, jag ska hämta mina varor, svarar jag. Då ber hon mig att backa ut, och jag svarar att ja, alldeles strax, jag ska göra klart min inloggning.

-Jag förstår inte hur man kan parkera som du, och parkera in en annan bil, säger hon då. Jag svarar att om HON parkerat på rätt sätt så hade hon inte fått trångt på förarsidan. Ja, men man kan ju ändå inte parkera in en annan bil (jag vill bara påpeka att det fanns plats att öppna hennes dörr. Trångt, absolut! Och på passagerarsidan fanns GOTT om plats så klart… så hon kunde absolut ta sin in i sin bil.) Jag svarade igen att det var den enda plats som var ledig när jag kom. -Jag hade ändå aldrig parkerat där, säger hon högdraget. Då log jag och sa att då är du en finare människa än jag då. Då blev hon tyst, och jag satte mig i min bil, gjorde klart min inloggning eller incheckning eller vad de kallade det. Och sen, sen backade jag ut så att hon enkelt kunde ta sig in sin bil.

Om hon varit lite ödmjuk och medgett att hon alltså både parkerat på en plats som inte var en parkeringsruta och dessutom ställt sig så att hon tog upp 2 rutor så hade vi inte behövt tjafsa alls. Men nej, det var jag som gjort allt fel! Jag skulle inte ha använt den (enda lediga) rutan. Suck…

Fräcka säljare

Igår på jobbet så ser jag att min mobil ringer. Jag har ju lagt ut min soffa på diverse bortskänkes-sidor, så jag svarade.

-Hej jag heter XX och ringer från XXX, vi har gjort en undersökning på Dingata och ser att du betalar för mycket för ditt bredband. Så vi vill ordna det och så bla bla bla jättemycket bla bla.

Jag avbryter och säger att jag arbetar, är han säljare? _Nej, nej, jag är inte säljare, men jag kan ringa dig senare om du arbetar nu. Då svarar jag att han snabbt får förklara vad det är han vill, så ska jag tala om ifall jag vill att han ringer senare.

-Jo, alltså enligt vår undersökning så betalar du för mycket, och bla bla, och via XX så får du billigt och bla bla. Jag avbryter igen och säger att ja, men då vill du alltså sälja på mig ett abonnemang, och jag är inte intresserad, så tack och hej!

Fortsätter jobba ett tag och så ser jag igen att det ringer så jag svarar.

– Hej, det här är YY från XXX. Blixtsnabbt svarar jag att ja, men nu har ni ingen intern kommunikation alls för din kollega ringde nyss och jag är inte intresserad.

-Jo men det är därför jag ringer, jag hörde hans samtal med dig och han var så otydlig så det blev nog ett missförstånd. Vi vill inte sälja nåt till dig, vi vill bara att de tjänster du har redan, med ditt bredband och dina TV-kanaler ska bli billigare för dig.

Jaha, säger jag, men jag har ju de via ZZZ? -Ja, precis och de köper dem från oss, och bla bla. Jaha, säger jag, men jag jobbar som sagt och har inte tid nu, varför behöver du prata med mig om det bara handlar om att jag betalar för mycket? Då kan du väl bara ordna det?

-Jag gör så här, säger YY då, jag skickar ett mejl till dig som du kan läsa och så ringer jag dig ikväll. -Ja ja, visst gör det, säger jag.

Sen jobbar jag på och tänker inte mer på det här. När jag har kommit hem så ringer han igen; -Hej, det är YY igen från XXX. Som du kanske märkt så skickade jag aldrig något mejl, min chef påpekade att på grund av GDPR så måste du godkänna och bla bla, så jag skickar det nu och så får du bla bla gratis i 6 månader eftersom jag missade att tala om det. Så klicka bara på länken för att godkänna så är det klart sen, säger han i en enda lång svada.

Nä nä, vänta här nu, säger jag. Om allt det här bara handlar om att jag ska få betala mindre för det jag redan har, så varför ska jag godkänna något? Det du alltså EGENTLIGEN vill är att jag ska byta leverantör, eller hur?? 

-Nej, nej, du har ju redan det här, och bla bla men godkänn bara via länken bla bla du betalar för mycket.

Nej, vet du nu blir jag förbannad, säger jag! Nu avslutar vi det här samtalet, jag tänker inte byta bolag! -Men du betalat för mycket, säger han. -JAG VILL BETALA MER ÄN  JAG BEHÖVER, HELLRE ÄN ATT BYTA BOLAG, säger jag, och nu avslutar vi det här. Ring inte igen och mejla mig ingenting!

Så dålig säljteknik!! Om de sagt som det var, och kommit med ett bra erbjudande så kanske jag hade övervägt det. Men när de bara försöker lura en till att byta utan att man ens förstår att det är det man gör, då vägrar jag! Morr!!

 

Har ABBA sålt sina scenkläder?

Igår efter jobbet var Jaja och jag på Sats och tränade. Och jag tog i för allt vad jag var värd när jag tränade mage och rygg. Var helt darrig i magen hela kvällen sen. Körde en massa annat oxå, men magen var det som kändes mest.

När jag kom hem så satte jag mig framför TV:n och slötittade ett tag. Pratade med Pappsen som ringde och talade om att nu funkar hans telefon igen. Den la av i helgen, och Systeryster hjälpte honom beställa nytt SIM-kort. Kändes så där att veta att han inte kunde ringa ut, bara skicka sms. Jag skrev att behöver du hjälp så skicka sms så ringer jag ambulans. Men nu är det som det ska igen!

Sen la jag mig och läste innan jag somnade. Och inatt har jag sovit bra! Så skönt!!

Jag har en granne, en ung tjej, som bor högst upp. Hon brukar ofta smälla igen sin dörr och springa ner för trapporna. Och nu har hon nya skor. Och av oljudet att döma har hon köpt Björn Ulveus platåskor som han hade när de tävlade med Waterloo. Alltså det låter H Ö G T! Och ska man iväg hemifrån i ottan kanske man själv borde tänka på att inte låta så högt i farstun? Kan jag (Surtanten) tycka… Som ofta vaknar av hennes avfärd när jag själv har sovmorgon.

Surtanten åker tunnelbana

Klockan är inte ens 7, alla är trötta. Utom 1 tjej. Hon tjattrar, högt och glatt, i sin telefon. Alla andra sitter tysta, några läser, en del tittar i sina mobiler och nån lutar huvudet mot väggen och slumrar.

Men den här tjejen, hon babblar på. Jag vet att det är jag som är tjurig, men jag önskar att hon var tyst. Jag vill börja dagen tyst och lugnt.