Läkaren ringde igår, och jag berättade att det sakta, sakta blir lite, lite bättre. Jag frågade om han tyckte det kunde var bra om jag började jobb halvtid på måndag. Och det tyckte han. Jag s att jag bar var orolig för att nerven skulle bli permanent skydd, och vad som kunde riskera att det blir så. Det är svårt att säga, sa han, men självklart är risken större om man har långvarig nervsmärta. Eeehhh, Jaha.. Men ändå ska jag börja jobba, tyckte han. Och ja, jag vill ändå testa det nu! Det måste ju gå över snart!

Ringde Lady Boss och talade om att jag kommer på måndag. Hon är så schysst! Hon frågade mig vilka tider jag vill jobba. Jag frågade när det behövs mest för jobbet, men hon sa att jag kan välja. Gulligt!

Fick för mig på eftermiddagen att jag skulle måla naglarna. Kan knappt minns när jag senast hade färg på fingernaglarna.

Tänkte tr det var kul med julfina naglar. Men det känns ovant när jag får syn på att se är röda.

Igår samlades Bror, Systeryster, pappsen, faster och farbror och jag för att äta julbord.

Bror plockade upp Systeryster och pappsen i Långtbortistan, och sen mig. Jag hade bokat nära mig och faster och farbror. Hehe!

Bror har en splitterny Tesla, så modern att den här tanten inte ens kunde öppna dörren… Fick instruktioner så jag kunde ta mig in.

När vi kom fram möttes vi av fint julpynt.

Både roligt och fint tycker jag!

När vi kom in så bjöds vi först på varm äppelmust.

Så mysigt och fint!

Julbordet var bra, inte överdådigt mycket, men helt okej.

Vi höll på att missa efterrättsbordet då det var på ett annat ställe. Men Systeryster frågade om det fanns och fick veta var det var. Tur!! Pappsen fick sin favorit, Ris a la Malta.

Så fint med riktiga granar överallt, och fina julgrupper.

Tycker den här var fin, utan pynt utan enbart små lampor.

Så jobbigt att se att pappsen så fort blivit gammal och skruttig. Faster, som inte träffat honom på ett tag, blev lite chockad. Han går extremt sakta, med en stav och håller gärna armkrok med nån av oss. Och är lite krokig och hopsjunken, liksom. Men igår var han på bra humör och tyckte det var gott och trevligt.

När jag kom hem hade jag ont igen. Kände av det även efter kalaset i lördags, men då gick det över rätt snabbt när jag kom hem. Men igår höll det i sig hela kvällen. Suck! Jag som dels funderat på att jag kanske kan sluta med smärtstillande, dels börja jobba nästa vecka. Men jag fortsätter att ta smärtisen, och har bokat ett nytt samtal med läkaren. Får rådgöra med honom om vad han tycker om att jobba. Kanske deltid i alla fall?

Igår kände jag att jag var tvungen att klippa ner naglarna, som vuxit som 17. Och Nettis tipsade om nagelklippare, eftersom jag ju inte kan hantera en sax med högerhanden.

Och med den funkade det, även om jag fick ta i med hela högerhanden, inte bara pekfinger och tumme. Och det var lite trixigt att fila lillfinger nageln. Det fingret är det inte nån särskild styrsel på.

Men till slut så var alla naglar kortare och filade! Så skönt!

Och så ställde jag den nyköpta lerkrukan i vatten, och satte ner kaktusskotten i jord.

Jag satte mig även vid datorn och ville se hur det funkar. Vill börja jobba! Men efter bara cirka en halvtimme så började hela armen sticka mer och mer. Som jättemycket kolsyra. Så jag har beställt telefonsamtal med läkaren nästa vecka. Tänker höra med honom vad han tycker. Kanske deltid i alla fall?

På kvällen köpte jag en pizza och tog ett halvt glas vin.

Men min korta tid som vinpimplare verkar vara över. Ett halvt glas känns som mer än nog nu. Sen är det inte gott längre.

Jag tände lite ljus och hade mysigt i alla fall.

Måste fylla på fotogen i mina lyktor oxå. De är så fina att ha tända!

Igår skrällde väckarklockan igång klockan 8, och jag kravlade mig upp. Satte på kaffebryggaren och sen ut i badrummet och blötte håret som stod åt alla håll. Och så åt jag frukost och när jag var klar stängde jag av bryggaren.

Åkte till Långtbortistan och plockade upp Pappsen och körde honom till sjukhuset för en magnetröntgen. Vi, som båda jämt är ute i väldigt god tid, hade lyckats ta fel på tiden. Vi skulle varit där 9.50, men trodde det var 10.50. Och i och med att Pappsen har en pacemaker så måste en sjuksköterska från den avdelningen vara på plats för att ställa om nåt i den innan och sen ställa tillbaka det efteråt. Så det är lite extra pyssel.

De ringde när vi nästan var framme, så de väntade på oss som tur var. Och eftersom vi åkt i god tid så var vi i alla fall inte 1 hel timme försenade!

Det gick bra, även om Pappsen precis som jag, fick ont av att ligga så där på britsen. Men han härdade ut, så nu är det gjort!

Jag skjutsade hem honom och åkte sen hem igen till mig. Och då hade jag ont. Att köra bil en liten bit går bra, men i och med att jag måste titta uppåt genom vindrutan så får jag ju ont efter en stund.

När jag kommer hem så äter jag och sen lägger jag mig i soffan och läser. Skönt att avlasta nacken!

Framåt kvällen tycker jag att det är något som knäpper eller låter i köket. Men jag ser inget som verkar konstigt. Ja ja, inget att bry sig om. Tänker jag.

Hör detta då och då under kvällen, men tänker inte så mycket på det. När jag ska gå och lägga mig så är jag i köket för att ta smärtisen. Och får syn på att kaffekannan är helt bränd i botten. Och kaffebryggaren är alldeles varm! Fast den var avstängd!

Drar ur sladden direkt! Och idag åker den i soporna! Fy så läskigt! Det hade ju kunnat börja brinna!