Nya arbetshörnan invigd

Igår jobbade jag hemma för först gången vid nya skrivbordet och på den nya platsen. Kändes jättebra! Men, den ena skärmen var död!

Jag tryckte på alla sladdar, ifall det var glapp nånstans men icke, den var svart. Jaha, bara att jobba med allt på 1 skärm. Så störigt, jag behöver ofta se fler saker samtidigt. Beklagade mig till Lila, och sa att på lunchen ska jag dra fram bordet och kolla om det funkar om jag sätter kontakten i ett annat uttag.

Men så testade jag igen att trycka in kontakten i skärmen och NU plötsligt så vaknade skärmen till liv!!

Yyyeeeeeeiiiiiii! Nu fick alla program plats bättre! Så sen jobbade jag på resten av dagen och fick en hel del gjort. Så bra!

Efter jobbet var jag, ja gissa?? Trött! Höll på att somna innan klockan ens var 19. Så jag duschade och borstade tänderna och la mig i sängen istället. Kollade på TV ett tag, men vid 21 stängde jag av och somnade.

Ligger nåt i det….

Nytt försök

Igår ringde vitvarufirman på lunchen. Jag bad genast om ursäkt för min tabbe med nycklarna! Han skrattade och sa att det är sånt som händer. Phu!! Han kunde ju ha varit sur, men inte alls. De kommer igen på måndag, så då ska jag verkligen se till att de kan komma in!

Apropå att vara trött…

Precis så känns det, särskilt igår. Då blev jag visst aldrig helt vaken. Gäspade hela dagen!

Och apropå Trump….

Böcker som berör

Igår läste jag ut Alexej Navalnyjs bok Patriot, och förra helgen läste jag ut Pernilla Pernsjös bok Älskade jävla unge.

Båda böckerna berörde mig verkligen djupt. På helt olika sätt.

Båda om ämnen som är tragiska och hemska. Ändå är båda skrivna med en del humor!

Pernillas bok lämnade mig med en känsla av beundran och sorg. Beundran både för hennes mod att vara så ärlig och för hennes egen utveckling som människa. Och sorg att sonen ändå fortsätter att välja att leva som han gör.

Alexejs bok lämnade mig med både en känsla av beundran, ilska och sorg. Beundran även för honom som människa, som tror så starkt på det han gör att han var beredd att dö för det. För han var medveten om att han antagligen skulle dö i fängelset. Sorg för att det var precis det han gjorde, och ilska för att ett land, eller snarare landets ledare, kan behandla sina medborgare så!

Igår gästade Pernilla Pernsjö Carina Bergfeldt och självklart tittade jag. Och hon var så bra, jag tror alla som såg programmet greps av hennes öde.

Hittade en ny sak på nätet igår.

Stämmer på pricken!

Nu har det äntligen kommit rötter på paraplyblomman!

Nu ska jag snart plantera den! Det är så kul att se hur snabbt det går när de väl börjar synas. Först så pyttelite, och sen kan man nästan se hur de växer!

Halloween 🎃

Igår var det ju Halloween och självklart var Lila och jag utklädda på kontoret.

Jag hade fladdermusvingar på ryggen och de hade rosa glitter på sig. Min skrivbordsstol glittrade väldigt mycket fick jag syn på framåt eftermiddagen. Som tur är har jag en klädborste, en sån där med typ sträv sammet på, i mitt skåp. Och den tog faktiskt bort glittret!

Det var uppskatt av kollegorna att vi hade spökat ut oss! Även i matsalen var det många som sken upp och kommenterade att vi var fina! Så kul!

Efter jobbet åkte jag hem Maria för att träna. Vi lyckades, eller snarare hon, till slut få fram Friskis gympa go. De har olika pass som man kan köra hemma. Det var dock inte helt enkelt att komma åt dem dock… Men, passet var riktigt bra! Ett Coreflex-pass med jättebra rörelser! Och vi blev lite svettiga.

Maria och hennes man bor i villa, och det var ju som sagt Halloween. Så det knackade på dörren flera gånger. Vi öppnade innan vi hade börjat och Maria hade, som tur var, godis hemma. Men ett gäng som kom var lite äldre killar, knappt utklädda alls, och bara grabbade åt sig kolor och vände och gick utan att knappt ha sagt ett ord. Det kändes bara som tiggeri.

I många områden har de ju bestämt att barnen enbart får knacka på hos dem som har dekorerat utanför. Tydligen var det sagt så även i det här området. Och Maria hade ingen halloweendekoration men ändå bankades det alltså på dörren ett antal gånger.

De utklädda barnen är ju roligt att se, de har ju roligt och har ansträngt sig.

Den här hittade jag på nätet igår.

Jag är glad att jag inte jobbar på en arbetsplats där det finns ett behov av en särskild gråt-zon.

Så sant, så sant

Alltså, så mycket klokt som man kan hitta på nätet! Det här skickade jag till Nettis och Denandrachefen. Ville liksom hjälpa och stötta dem lite i deras chefsroller.

Jaha, blev det uppskattat, tror ni?? Nix, inte det minsta!

Jag hade förväntat mig tacksamhet för min omtanke. Hmmph! Icke!

Denandrachefen ville tydligen inte alls bli liknad vid en BH. Han var visst inte så nöjd med det. Typiskt män! Nettis, ja hon skrattade mest. Verkade inte alls förstå hur sant det är. Suck…. Det hade jag inget för, alltså.

Kanske ska skicka den till Big Boss, han är ju ändå en klok man? Han skulle säkert bli tacksam!

Jag ger upp

Ja, det är bara att inse; det är höst. Så igår plockade jag undan alla sommarskor och ställde in dem i garderoben. Ska oxå flytt sommarkläderna till garderoben i lilla rummet/kontoret/gästrummet/matsalen

Men det får bli en annan dag. Kanske samma dag som jag oxå plockar undan på balkongen. För där är det för kallt för att sitta och njuta nu, tyvärr.

Jag brukar gå utan strumpor så länge det bara går, men i år hade jag strumpor redan i slutet av september.

Så ja, jag ger upp och kämpar inte emot. Det är höst. Jag får tänka på att jag haft en jättebra sommar och att det var varmt och skönt långt in i september.

Det blir ju sommar igen, jag ska bara uthärda vintern först….

Bajsmacka

Igår landade en krånglig uppgift på mitt bord. Och lagom när jag skulle ta tag i den så kom ännu en sak upp som jag tog först. Så när jag väl tog tag i den första uppgiften så tog den ett bra tag. Inte så svår egentligen, men krånglig och tidskrävande. Davidovitch  och jag slog våra kloka skallar ihop en stund, för till slut var jag helt knollrig i skallen!

Men, drygt 20 minuter efter att jag skulle ha slutat, så var det klart! Phu! Skickade iväg resultatet och sen stängde jag blixtsnabbt av datorn och packade ihop och åkte hemåt.

Handlade lite på vägen hem och så bara slängde jag mig i soffan när jag kom hem. Kollade på Sherwood, det avsnitt som var släppt. Nu släpps ett nytt varje måndag så jag kan inte sträcktitta längre. Typiskt!

Sen kollade jag på en dokumentär om en kurdisk kvinna som skjutits i huvudet av en svartsjuk man, men överlevt. Så otäckt! Hon kämpar nu för kvinnors rätt att inte utsättas för mäns våld.

Ja, ni vet ju vad jag tycker om att springa… Så det här som jag hittade på nätet stämmer bra på mig! Fniss!

Hurtbullar

Efter jobbet igår plockade jag upp Maria och vi drog till Friskis och gympade. Vi konstaterade att vi faktiskt märker att vi orkar bättre nu än när vi började. Jag är ju fortfarande sjöblöt av svett och illröd i ansiktet, men ändå en skillnad mot i början. Det känns bra!

Den nya växten jag köpte efter semestern, Plättar på tråd tror jag att den heter. Den är död…. Dels tror jag att den behövde mycket vatten, och dessutom glömde jag att vattna den .. Jag glömde att det ju hängde en ampel i fönstret, så jag vattnade bara de på fönsterbrädan. Så nu har jag slängt den och köpt en murgröna istället.

Jag ska försöka komma ihåg att vattna den! Jag hoppas på att den ska trivas och hänga ner lite ur krukan.

På nätet hittar man mycket kul!

Fniss!

Storbyk

Igår jobbade jag på hemmakontoret. Samtidigt gick tvätt och tumlare för fullt. Så nu är tvättskåpet tomt!

Mycket att göra även igår, så det var bara att jobba på allt vad jag kunde. När jag slutade för dagen så var det vackert väder, så jag tog mig ut på balkongen en stund.

Alldeles lagom varmt ute! Satt och mös en stund innan jag gick in igen. Och strax efter öppnade sig himlen och det spöregnade.

Fixade lite hemma (både tvättat och fixat med annat hemma, nästan som en riktig husmor!!) innan jag slog ner baken i soffan.

Stålglass, det verkar svårsmält.

På’t igen!

Efter jobbet igår åkte jag och mötte Agneta igen på Friskis. Ett pass ingen av oss varit på innan med en ny (för oss) ledare.

Ett bra men tufft pass! Till och med Agneta, som inte har problem med koordination sa att det var knepigt. Och det var rejält högt tempo. Men ledaren var verkligen peppande, vilken energi hon hade!

Sjöblöt och med nästan darrande ben tog vi oss därifrån. Vi skiljdes åt vid tunnelbanan och jag sjönk tacksamt ner på ett säte. Phu!

Att gå på gympa 2 dagar i rad var kanske inte en hit… Jag hade ju liksom redan träningsvärk, så särskilt rumpan kände jag av i de övningarna . Ja ja, jag överlevde i alla fall!